Lycklig ovetande?
Jag har länge haft problem med kraftig ångest, otroligt dåligt självförtroende och dissociation. Nyckeln till mitt mående idag var att jag lyckades bryta att dissociera.
Jag har mått ganska bra nu ett tag och är påväg ut i arbetsträning och besvärades varken av ångest eller dissociation.
Men så råkade jag ut för 3 missfall och började luta åt att börja dissociera igen men det var under kontroll.
Jag höll på och sälja bort en massa grejer hemma och lade upp en gammal pall för försäljning på en facebookgrupp. Den pallen stod här när vi flyttade in här.
Jag visste inte vad den var värd så skrev bara "bud?". Fick ett bud som löd "100 kr om den är okej". Fick då intrycket av att den inte var värd så mycket. Var en annan som skrev att hon skulle köpa den om inte den första ville ha den. Jag skrev att jag inte bara ville ta det första budet utan ta det bästa budet snarare. Då sa hon som lagt budet på hundra kronor att "men då måste du sätta ett stoppdatum!". Osäker och naiv som jag är så trodde jag att jag faktiskt var tvungen att göra det så jag satte ett datum. Annonsen var uppe i 3 dagar och jag fick inget annat bud alls överhuvudtaget. Så när den sista dagen hade gått så trodde jag att jag var tvungen att "stå vid mitt ord" och sälja den för 100 kronor.
SÅ jag gjorde det, även om det kändes helt fruktansvärt fel.
Sen bara någon timme efter hon hade hämtat den DÅ började folk skriva. Det var någon som skrev "åååååh vilket fynd" och någon berättade att hon köpt en i mycket sämre skick på loppis för 400 spänn och trodde min pall var värd mycket. Har nu sån sjuuuuuuk ångest över det här.
Skrev därför själv hur illa det kändes att jag sålde den så billigt och att det var för att jag kände mig pressad och hon som köpt den började skriva om att jag köprättsligt inte var skyldig henne något förrän jag sa att hon fick köpa den och "bättre lycka nästa gång".
Jag har blivit utnyttjad och trampad på hela mitt liv för att jag är så snäll och osäker och ä'r så djävla arg nu för att hon utnyttjade mig så och för att ingen annan sa något!
Jag har jättemycket ångest över det här och dissocierar grovt. Jag kan inte sova om nätterna och får panikångestattacker. Jag drömmer mardrömmar om djupa mörka vatten med läskiga saker i.
Jag har en filosofi jag lever hela mitt liv efter och det är att "allt händer av en annledning" och att man kan lära någonting av allt som händer. Jag har lite svårt att tillämpa den filosofin just nu bara. Jag har alltid fått kämpa och har ahft det så jobbigt och trodde att jag äntligen skulle ha sån tur att jag skulle få glida in på den här arbetsträningen på ett bananskal och att det var min tur att ha medvind. Det såg så himla lovande ut och jag mådde så bra….och så kraschar alltihop - p.g.a. en palldjävel!
Jag vet att det är en läxa jag måste lära, att jag inte får vara för snäll, att jag måste lära mig att stå på mig och kräva det jag förtjänar och inte nöja mig med mindre.
Men det är inte läge för den läxan nu. Som det känns iaf. Eller så är det kanske det perfekta tillfället just för att jag har ett mål att sträva mot nu. Det är inte bara jämndjävligt. (ursäkta mitt språk)
Men det enda jag kan tänka på är att jag vill kolla upp värdet på pallen så jag vet om det är värt att typ höra av mig till köparen på facebook och dra min snyfthistoria precis som den är och hoppas på att jag får köpa tillbaka den för mer än hon köpte den för. Men samtidigt är jag livrädd att få veta att den är värd typ 2000 spänn eller så och så får jag inte tillbaka den och får dras med den vetskapen.
Det här kanske är en sån gång då jag hellre bör vara lyckligt ovetande, eller?!
Jag kunde inte sova för någon natt sen för jag låg och tänkte på den där pallen så jag gick upp för att stilla min oro och skicka in en online-värdering. Men så gick det inte att ladda upp bilden av någon annledning. Den var absolut inte för stor för det dubbelkollade jag. Jag provade flera gånger där på natten och flera gånger dagen efter. På något sätt tror jag att det kanske var ett tecken - att jag inte borde kolla upp värdet.
Vad tycker ni att jag ska göra?
Ha en bra dag! // Pernilla
![[northpaw]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jämndjävligt. Precis som jag har det.
Jag har också haft idén om att allt händer av en anledning, men den har jag övergivit. Precis som du, när jag verkligen vill ha nåt gjort så funkar det inte som med din bild som inte laddas upp. Småsaker som man gärna ser som ett tecken, eftersom nåt väldigt enkelt plötsligt inte går att göra. Blev arbetslös, datorn pajade så jag inte kunde söka jobb. osv.
Om jag skulle se allt som skedde mig som att det händer av en anledning så blir det lite för personligt riktat. Sammantaget känns det i så fall som att någon sitter och hittar på jävelskap för mig för att förstöra för mig. Det leder inte till positiva tankar, och framför allt inte till en positiv självbild.
Det är nog så illa att konstatera att man har en enorm otur. Bara det ger ju en dålig vibb om framtiden, om inte turen ändras.
Alltså jag kan ändå när jag ser tillbaka på mitt liv tycka att allt hänt av en annledning, att jag växt av allt som hänt, även om det är fördjävla jobbigt. Jag har ändå kunnat lära mig någonting av allt som hänt, även småsaker, och växt som människa.
Även om de här sakerna som gått fel inte varit bra för mig så har det varit bra för någon annan på något sätt. Jag tror att jag är en del av någonting. Att jag kan bidra med mina misstag, smärtor och motgångar till någon annan som någonting positivt.
Ha en bra dag! // Pernilla
Att dra erfarenheter av saker som hänt betyder väl mer att du är en intelligent och reflekterande person än att det måste hända saker för att du ska utvecklas?
Finns många som råkar ut för saker som aldrig lör sig nåt alls av det. Svårt att se att det som händer händer av en anledning för mig, men det viktiga är att man oavsett vad som händer reflekterar över det och försöker se vad man kan lära av det. Oavsett om det som hände var bra eller dåligt.
Bra tankegång där. Jag känner att jag måste ha någon sorts placebo effekt där för om jag inte tror att allt händer av en annledning har jag svårt att dra lärdom av det. Jag accepterar att det troligast bara är inbillning men jag vet att placebo många gånger är bättre än ingenting.
Ungefär som en religion. Oavsett religion är det svårt att säga att man VET att det är sant men tron på det gör det lättare att leva.
Det är viktigt med en tro, oavsett vad det är. Tron på sig själv är nog den viktigaste tron av alla.
Ha en bra dag! // Pernilla
Tror också att Livets vedermödor har ett högre syfte.
Glimtar och vägskäl. De visar sig under Livets gång.
Valet finns ALLTID
Vi gör valet när det mognat eller när hopplösheten känns som mest.
Även missmodet fyller sin funktion.
Den visar vägen till uppgivandet av motståndet och kampen inom.
Mitt åtagande:
Jag vill,,,
Jag kan,,,,
Jag accepterar det som Är!
När jag vilar i Nuet.
Min känsla ger:
Lättnad. Frid. Fred. Inre expansion.
Insikten i detta:
Jag Är! HÄR
_Alltid i närvaron ,,,,,,,,,, av NUET.
_
Alltså jag överväger att höra av mig till henne och be henne berätta lite om sig själv, så jag kan släppa det här. Så kanske jag kan känna att hon inte är en hemsk människa för som jag känner nu är hon en riktig bitch i mina ögon och det är en stor del av varför det stör mig så mycket, för jag känner att hon inte förtjänade de där pengarna hon tjänade på den. Är det en dum idé?
Jag kan inte tänka klart p.g.a. alla känslor….
Ha en bra dag! // Pernilla
Ah! vilken historia!🤔..hmm..tror kanske att jag (om det hänt mig-vilket det har gjort så många ggr, så jag slutat räkna..kanske inte just en pall..men ändå!)-skulle ha tänkt så här;
"Näeee,..det är dags wingen å börja acceptera förluster-även om du själv bidragit till dem.."😕🤪
Det är som med fysiska smällar, det svider i skinnet, men du kan ju inte göra mer-även om du kanske bidragit till att ha råkat ut för något! Nä, då är det bättre å "bita i det sura äpplet" å inte försöka göra samma dumhet nästa gång!😎
Jag är över 50;i, men är nästan..-fortfarande lika naiv, det är egentligen inget dåligt, det handlar inte om dumhet som så många tror ..mer att man har för stor tilltro till att omgivningen är sjysst..på äldre dar har jag dock börjat bli litta "elaker", nämen lite försiktigare i alla fall-inte så öppen-hjärtlig längre, både på ont å gott😃.
Får idag bita mig i tungan både en å två gånger å göra som Robert Broberg sjunger..hej..hej..hejda mig!😞..även om jag får ågren!
Det är svårt, men också en sorts mental träning, som både gynnar mig och andra..det är inte bara dåligt!☝️ Andra lider kanske av motsatsen, de är så hämmade så de skulle aldrig överhuvudtaget kunna tex tänka sig att lägga ut en annons som du..de får jobba på den biten, vilket även det skapar ångest-det handlar alltså om att hitta den där förträffliga balansen..vilket inte är någon lätt sak!
Vi har alla vår svagheter och styrkor..det gäller "bara" å finslipa dem🤐😉❤️
Ps.Skulle inte kalla dig "lyckligt ovetande"-du vet nog mycket väl, att om efterfrågan finns-skulle du kanske fått en miljon för pallen..iaf om du hetat Greta Garbo..-frågan är om du vill acceptera det? Ds.
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
Jag har märkt att jag är i en period nu i mitt liv då jag möter saker som hjälper mig lära mig att hantera misslyckanden, förluster, motgångar. Jag har varit så rädd för att misslyckas förut så jag har inte ens vågat försöka.
Så det känns som att det var en läxa jag behövde lära.
Ha en bra dag! // Pernilla
Ja, vad skönt!..det verkar som du känner dig stolt över att våga göra misstag!..det är starkt!👍 Det är gott när man får en aha-upplevelse och känner att man lixom behärskar situationen och inte tvärtom, även om det krävts lite kamp..men man har kämpat sig upp några pinnhål!
All styrka till dig min vän! ❤️
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
Tack ska du ha! Ja det svider än men så är det. Det läker bort så småningom, med tiden. ^^
Ibland måste man bara ge upp inför sin situation för man kan inte påverka allt. Vissa saker måste bara få hända.
Ha en bra dag! // Pernilla
Vet att pallen i sig är en sidohistoria i detta, men måste bara kommentera ändå:
Vet du vad. Nästa gång någonting sådant händer - OM det händer igen - så säg bara att du inte är intresserad av att sälja pallen till det priset och att du därför behåller den. Det värsta som kan hända är att de kastar ut dig ur FB-gruppen och det är ju ingen förlust i sammanhanget. Ja, möjligen kan hon göra en polisanmälan också, men fundera ett slag på hur högt den skulle prioriteras: "Jo, det var så här att jag lade ett skambud på en pall i en FB-grupp, och när budgivningen var slut så ville hon behålla pallen!"
Nu tolkar jag det som att pallen redan är iväglämnad och i så fall är det inte mycket att göra, men som sagt. Det är faktiskt helt okej att ryta ifrån i ett sådant sammanhang, att vägra.
Jag har för övrigt en liknande historia bakom mig, när jag lade ut ett par skinnbyxor värda 1000 kr för budgivning på Tradera och missade att sätta ut ett lägsta utropspris. Blev så illa tvungen att sälja byxorna för en krona (!) plus frakt. Det sved rejält! Men i slutändan var det bara ett par byxor och några förlorade hundralappar. Jättetråkigt då, men betydelselöst i mitt liv på det stora hela. Du kommer att komma över pallen. Försök att släppa det.
Medarbetare på Häxor.
En neuroatypisk blogg