Inspiration & Motivation

Vad har ni gjort för att växa som människa??

2013-05-05 12:00 #0 av: GitteL

Jag skulle gärna vilja veta lite om hur ni har gjort för att ta er vidare i livet när ni varit där djupt nere i dalen.

Vad var det som gjorde att du tog tag i det?

Vad gjorde du? Tog du hjälp utifrån eller kunde du klara av det själv?

Hur gjorde du och märker du någon skillnad inifrån och ut?


Allt som skrivs här är ok och ingen döms av någon.

Min egen resa kan ni läsa om här  " Vuxna barn är de som inte fått vara barn"


Ser framemot era texter.

Ha en fin dag

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2013-05-05 21:20 #1 av: [Yllhilda]

Min senaste svacka tog lång tid att sjunka ner i och nästan lika lång tid att ta mig ur.

Det var ett jobbigt förhållande med en kille som närapå ingen stod ut med i längden.. Till slut orkade inte jag heller. För att ens komma ur det fick jag hjälp av en kompis som stöttade mig hela vägen ut ur förhållandet. Jag hade samvetskval för att jag lämnade honom och kände en ansvarskänsla gentemot honom långt efteråt. Jag var skör som en död kvist.

Det är stor skillnad på mig nu och när jag var nere. Jag kunde börja gråta när jag trodde någon kanske kunde tänka att jag gjort något dåligt, jag var rädd för en massa saker och ogillade att ens gå på gatan med risk för att bli dömd, jag hade sedan ett tag tillbaka slutat göra mig fin.

Numera mår jag mycket bättre. Det är svårt att förklara, men jag är gladare, är mitt gamla busiga jag, gör mig fin igen och - den största skillnaden - jag känner att jag kan tänka klart. Allt är inte som det en gång varit, men jag är snart där, och bättre ändå.


¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-05-06 21:37 #2 av: Seerina

Jag hjälpte mig själv. Ingen terapeut lyckades hjälpa mig med mina olycklighetskänslor så jag ledsnade och tog tag i saken på egen hand. Jag tror att man någonstans måste komma till en punkt då man fått NOG av lidandet. När man inte vill lida mer och känner det i hela sin kropp, själ och hjärta - då gör man något ÅT det. Jag slog näven i bordet och bestämde mig för att få ett slut på eländet, till vilket pris som helst. Det tog mig 7 år att komma in i mål men det var det definitivt värt.

Vad gjorde jag då?

* Jag läste alla självhjälps- och psykologiböcker som fanns på biblioteket.
* Jag lärde mig meditera.
* Jag grät ut alla gamla sorger.
* Jag förlät, accepterade och släppte taget.
* Jag slutade se mig som ett offer.
* Jag släppte alla mina drömmar, all min längtan och alla mina önskningar. (Dessa tre begränsade mig och gjorde att jag aldrig kunde känna mig nöjd med mitt liv som jag lever NU).
* Jag började se verkligheten som den ÄR i stället för hur den skulle kunna se ut.
* Det viktigaste av allt: JAG BÖRJADE ÄLSKA MIG SJÄLV.
* Jag lärde mig att säga nej, ge kärlek till andra och känna tacksamhet över allt jag har i stället för att uppleva en ständig avsaknad.
* Jag började lita på mig själv och respektera mina egna känslor.
* Jag insåg att jag är värdefull och förtjänar det bästa.
* Jag tillät det onda att finnas i stället för att kriga mot det.
* Jag släppte kontrollen över livet och låter nu allt ske som det vill.
* Jag övade mitt tålamod och låter allt ha sin tid.
* Jag tog kontrollen över mina känslor och vägrar nu låta dessa styra mitt liv och mina viktiga beslut.

Efter fyrtio år med en ständig känsla av att "livet är skit" och inget annat än en "fet jävla kamp" så lever jag i dag med ett ljust och glatt sinne. Jag känner alltid att livet är i medvind och jag är ytterst nöjd med tillvaron. Jag känner mig otroligt harmonisk.
Jag kan inte tacka någon annan än mig själv för denna oerhörda bedrift och min inre stolthet växte kraftigt av denna mentala och själsliga resa.

Mitt motto har alltid varit "Allt går om man bara vill".

Anmäl
2013-05-07 21:43 #3 av: GitteL

Oj Oj vilka intressanta historier ni båda har beskrivit här.

Jag tycker det är enormt starkt att kunna ta sig ur sitt lidande och skapa en förändring och då helt själv.

Det som många gör är tyvärr att intellektualisera allt men de reagerar fortfarande på samma känslor som de alltid gjort eftersom de ej tagit tag i det känslomässigt.

Det är det allra viktigaste anser jag  för att få en förändring.

#2 Vad gjorde du av dina drömmar? Har de kommit av sig själv allt efterhand trots du släppte på detta?

Finns det fler som gjort en förändring så skriv gärna här.


Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2013-05-08 09:51 #4 av: Seerina

#3 Jag visste att jag var tvungen att älska mitt liv med alla dess brister om jag någonsin skulle bli lycklig. Om man älskar sina barn, sin partner eller sin hund vill man inte byta ut dessa mot något annat. Så är det även med känslan av att älska sitt eget liv. När man valt att älska sitt liv tar inte drömmarna, längtan och önskningarna samma plats längre eftersom man inser att man redan har allt man behöver för att må bra.

Jag kan önska mig små saker som en ny tv till exempel men då spar jag i hop pengar till en ny sådan. Jag kan längta efter en utlandssemester och då spar jag i hop till en sista-minuten för en tusenlapp. Mina drömmar är numera förankrade i verkligheten - de är uppnåeliga inom en snar framtid. Tidigare var de så storslagna att de kändes omöjliga att komma nära.

Min starka längtan efter lycka som drev mig till att förändra mitt liv finns inte längre kvar eftersom jag är i hamn. Jag längtar inte efter något längre och det är ett mycket bra bevis på att jag är mätt och belåten. Kramas

Anmäl
2013-05-09 16:01 #5 av: zorro2

jeg fikk hjelp, och tog emot den, vilket jeg er veldig glad for idag, annars hadde jeg kanksje inte sittet her idag.

sen flöt det bare på og hele tiden med min venn ved min side som bollplank.

nå treffes vi ibland men nå utan at dra upp gammal skit, det behövs ikke, jeg mår og har aldri måt bättre.

et stort tack til deg også Gitte för distanskursen, det var pricken över i´et 

Anmäl
2013-05-12 22:36 #6 av: GitteL

#5 Wow, jag visste inte förrän nu att det var du......så häftigt och tack.

Ja du var väldigt redo för min kurs och du har gått framåt och utvecklats mer än jag någonsin trodde.

Tack för att du valde min kurs och förtroendet. 

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2013-05-13 08:52 #7 av: HusetAnubis


Jag har varit djupt nere i dalen och vänt. Jag har haft god hjälp av framför allt en kontakt som förmedlade en annan samtalskontakt. Så jag har jobbat både dynamiskt och kognitivt. Jag är väldigt glad över att jag fick så mycket verktyg att använda för att hantera andra situationer och falla tillbaka på mellan varven. Sedan finns det saker jag själv har hittat tillbaka till som ger mig mening och glädje.

 

  • Att pyssla med djur igen, har en massa kaniner. Att studera djurs beteende fashinerar mig mycket. Det ger mig även en känsla av ro och välbefinnande att lasta in en ny höbal, fylla en tunna med pellets och bunta ihop äppelgrenar i buntar så de går att lagra. Inte lika krävande som att ha häst, när jag vill pyssla med hästar har jag flera vänner jag åker hem till.
  • Att pyssla i trädgården klassiskt men ack så rogivande. Inte mycket blommor utan mer gröna slingrande saker och gärna ätbart i trädgårdslandet. Bit för bit har jag och min sambo börjat bygga på en liten dröm vi hade i en tvåa för tio år sedan. Min sambo bromsar mig och vi begänsar oss till ett projekt/ år som vi faktiskt genomför. Helt fantastiskt att bygga på något verkligt istället för luftslott.

    Jag har efter mycket prestationsångerst, många känslor av misslyckande valt att lägga en nästan färdig utbildning åt sidan och börja om från scrach. Många har undrat hur tusan jag kan göra det jag kan ju snart ta ut en examen. Så snart jag börjat på den nya utbildningen kännde jag att jag har hamnat helt rätt. Den gammla utbildningen har många minnen med sig, många obehagliga minnen. När jag väl tagit mig ut på andra sidan vill jag inte gå tillbaka och gräva i saker och göra färdigt sådant som jag förknippar med dessa minnen. Svårt att förstå för den som tänker produktivt men hellre att jag börjar om och gör det jag vill. Kunskapen har jag alltid med mig ändå och den är bara en fördel.

    För att jobba med min personliga utveckling  använder jag en kalender där jag skriver upp och går tillbaka till. Jag ser att jag faktiskt kan göra det jag vill. 

    • Vad jag vill: personligt och praktiskt
    • Vad jag gör: saker jag faktiskt gör
    • Jag tar paus: i aktiviteter som kommer tillbaka senar
    • Vägar att nå vidare: goda råd till mig själv
    • Sätta gränser: gentemot min omgivning och mig själv
        

     Till sist gjorde jag det där som så många varnat mig för, jag började äta antidepressivt. Det enda jag ångrat är att jag inte gjorde det tidigare.

    Vissa har klandrat mig för att inte ha drömar men jag drömmer och lever min dröm. Den är inte högtflygande eller orealistisk, den är inte heller simpel. Jag håller på att bygger på den bit för bit om det så bara är att peta ner morotsfrön och pumpakärnor i jorden.

  • Anmäl
    2013-05-13 19:48 #8 av: GitteL

    #4 Wow, så imponerad jag är och så härligt att du hittat inåt i dig själv och kommit hem sas.

    Det krävs ett medvetet val och du verkar ha lyckats med det vad jag kan läsa här. :-)

    Stort tack för att du delar.


    #5 Jätte häftigt att läsa och att du också vågat fråga om hjälp vilket många har så svårt för.

    Så jag beundrar dig och alla ni andra som verkligen VÅGAR investera i er själva och tar tag i ert känsloliv så att det inte får styra er utan ni styr det istället.

    Tankar föder alltid olika sorters känslor.




    Gitte - värd för personligutveckling

    Hemsida: www.laserowcoach.se


    Anmäl
    2013-05-13 20:41 #9 av: HusetAnubis

    Jag tror på förändring som kommer innifrån. Jag förlåter när jag vill förlåta, jag förändrar när jag vill förändra och jag lägger bakom mig när jag vill lägga bakom mig. Jag har lagt märke till att det är lite provocerande ibland, vissa människor försöker nästan forcera fram att men "du kommer må mycket bättre om du förlåter". Alla har vi olika historier och min historia har handlat mycket om att mina känslor inte fått plats. Som dotter till en alkoholist så har jag rätt att inte förlåta. Jag kan se både det positiva och det negativa jag kan se det som var fel, det som var bra och när vi hade roligt tillsammans. Jag förlåter när jag känner att det är tid för det, fram tills dess får jag lov att känna vad jag känner.

    Något jag tycker är häftigt är att jag har tidigare varit prylsammlare (kan vara bra att ha) och är uppvuxen med det. Men efter hand som jag mår allt bättre så vill jag rensa ut och slänga. Jag väljer ut få saker som jag verkligen gillar och gör plats för dessa saker. Men de betyder inte så mycket längre. Jag njuter av att dricka en kopp te ur en pipstudio mugg men jag klarar mig bra uten den. Det är en ganska häftig känsla som jag tror symboliserar något. Förändringen kommer innifrån, jag rensar ut för att jag mår bättre, jag mår inte bättre för att jag rensar ut.

    Anmäl

    Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.