Kommunikation!

Vänner som är självupptagna

2013-04-12 19:29 #0 av: Seerina

Jag har nyligen sagt upp bekantskapen med min syster för jag lessnade på att alltid behöva lyssna till hennes relationsproblem. När hon är singel umgås hon alltid med mig och vi gör massor av roliga saker tillsammans men så fort hon träffar en man så förändras allt. Hon är livrädd för att vara ensam så hon jagar ofta och mycket de korta perioder hon är singel. När hon väl träffar en man så går hon upp i honom totalt. Han är utan tvekan nummer 1 i hennes liv och plötsligt finns bara plats för mig de gånger han gör saker på egen hand och hon lämnas ensam. Jag blir alltså hennes reservkompis när gubben är borta. När vi då träffas så ältar hon alla problem som hon har med honom. Jag blir hennes privata psykolog och samtalen kretsar BARA runt honom. (Detta mönster har hon upprepat med alla karlar). Jag blev så less att jag till och med bad henne sluta prata om deras problem men det hjälpte inte - hon kunde inte låta bli. I söndags bröt jag kontakten och nu känns det mycket bättre. Jag slipper känna mig utnyttjad och irriterad på hennes beteende.


Som om inte det räcker så har jag två andra vänner som alltid pratar om sitt liv när vi ses. Den ena pratar om alla problem och den andra om vad hon gjort, sett, upplevt m.m. De pratar oupphörligt och vill jag få en chans att säga något så tvingas jag nästan avbryta dem. När jag väl finner en chans att tala så blir jag snabbt avbruten och sen är de inne i sitt eviga tjatter igen. Om vi ses en kväll under 6 timmar så talar de minst 5,5 timmar av tiden. Den ena tjejen sa jag åt sist vi sågs att jag ogillade att bli avbruten och hon tog mig på orden så kanske kan hon bättra sig framöver? (I alla fall när det gäller avbrotten, tjattret får jag säkert stå ut med). Problemet är väl som så att jag inte vet hur jag ska göra för att inte bli irriterad på att de aldrig någonsin intresserar sig för MITT liv och mina tankar. Jag frågar gärna intresserat om dem och deras liv, hur de mår och sådär, men jag får aldrig den responsen tillbaka. Den ena väninnan sov kvar hos mig i höstas och pratade hela kvällen om sig själv. Min dotter var hemma och nästa morgon när vännen åkt så sa min dotter:
- Mamma, din vän pratade precis hela kvällen. Hon verkade ju inte bry sig ett dugg om dig?
- Mmm, jag vet, svarade jag.
- Blir du inte arg över det?
- Äsch, hon har alltid varit så där.

Dotterns påpekande fick mig att tänka till. Jag inbillade mig tydligen inte eller ens överreagerade, det var ju sant! Jag har faktiskt tvivlat på om jag är larvig över att jag också vill ha uppmärksamhet men jag kanske inte är det ändå? Jag anser ju att en relation ska baseras på ge och få och i dessa fall känns det som om jag bara ger och ger och inget får tillbaka. Jag känner mig mer och mer irriterad över detta och måste göra något, men VAD? Är det meningen att jag ska säga upp bekantskapen med de flesta jag känner bara för att slippa känna mig utnyttjad eller vad kan jag annars göra? Hjälp mig. Alla råd och tips mottages tacksamt.

/Seerina

Anmäl
2013-04-17 11:02 #1 av: Seerina

65 sidvisningar och inte ett svar. Jag förstår er för hur roligt är det att peka på sanningen när den faktiskt kan göra ont?

Jag tog mitt förnuft tillfånga och sa upp vänskapen för jag insåg att jag inte behöver dem. Detta gav mig en enorm styrka som jag upplevde först efter mitt handlande.

Eftersom jag inte fick någon lösning på mitt problem här inne så låtsades jag att jag var rådgivaren till min vän som sökte hjälp. Mitt råd till henne var: 

Ensam känner du dig bara när du är i behov av andras bekräftelse. När du ger denna kärlek till dig själv finns det inget annat du behöver. Livet handlar oftast om att först offra det vi inte behöver innan vi får det vi faktiskt är i behov av. Du är i behov av dig själv. Styrkan känner du inom dig när du gör förändringar som får dig att växa. Släpp offermentaliteten och inse att DU är värdefull!

Tack för att ni inte svarade för då fick jag det bästa rådet! Skrattar

Anmäl
2013-04-21 20:35 #2 av: vresrosen92

Jag läste precis detta inlägget och tycker att du har agerat helt rätt. Jag har/har haft en kompis som också är helt självupptagen och till råga på det klankar ner på alla andra på grund av hennes ena dåliga självförtroende. Har sagt åt henne några gången, men det har inte direkt hjälp, så kontakten med henne är påväg att bli uppsagd också.

Man behöver inte vänner som bara tar och tar energi helt enkelt.

Anmäl
2013-04-24 10:37 #3 av: [Yllhilda]

Dina vänner kan mycket väl vara självupptagna, eller så pratar dom mycket och gärna om sig själva för att de antingen kan eller känner ett stort obehag av tystnader. Jag har själv märkt att en del personer väntar att man ska göra precis som dem - Bara fläka ut privatlivet och prata av hjärtans lust. Om man råkar vara typen som antingen är blyg i början eller bara är artig och god lyssnare kan de andra ta en för en tyst person eller någon som gärna ger goda råd. Sen när det gått en tid har man fallit in i vanor, och skulle man vilja bryta detta kan den andre som 'trodde man var en annan men visade sig vara på annat vis' och ibland dra sig undan, och då man ogärna kastar bort en relation stannar man nästan hellre i rollen som 'undergiven' än säger ifrån.

Sen undrar jag varför du dragit till dig sådana vänner? Är du den som i början gillar att lyssna eller ogärna vill ta för dig? Dras du till karismatiska personer hellre än de mer filosofiska?

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2013-04-29 20:41 #4 av: HusetAnubis


Kan nog ara så att vännen har svårt för tystnad men det kan också vara så att det blivit en vana att de tar för sig och pratar ut hos dig.

Jag tror inte du behöver säga upp bekantskapen med de flesta men ett råd jag har att ge är att sätta ner foten och säga ifrån. Det kan slå gnistor och kommer förmodligen göra det. En förändring tar ofta emot i början och vissa kommer inte acceptera och då behöver ni inte heller umgås mer. Sedan behöver du kanske jobba på att våga ta den plats du förtjänar i en vänsklapsrelation så det inte går tillbaka till samma mönster igen. Vänta inte för länge på responsen utan ta för dig. Har du frågat hur den andra har det så kan du berätta hur du har det utan att ha fått motfrågan.

Anmäl
2013-05-01 15:17 #5 av: Seerina

Jag är absolut ingen blyg person och har tidigare varit den som alltid tagit mest plats vid alla möten och diverse tillställningar. Jag har förändrats sedan jag började jobba med min egen personlighet och har nu inte lika stort behov av att synas och höras. Jag ger mer plats till mina vänner och ser DEM istället för att tvinga dem att se MIG. Denna förändring har gjort att jag numera värdesätter ett givande och mottagande. Självklart vill jag inte alltid vara den som lyssnar utan jag söker numera en balans i mina relationer. När man utvecklas personligt så vaknar man ofta upp och inser att vissa människor inte längre tillför något utan tvärtom - de suger energin ur dig. Dessa energitjuvar lever på att beklaga sig så att de kan fortsätta göra så för all framtid. De snor helt enkelt min energi för att orka stå ut med sitt eget liv och därmed slippa göra en förändring.

Jag har hellre en vän som respekterar mig än femtio som inte gör det.

Jag vann en enorm styrka ur mitt val att avsäga mig bekantskapen från dessa två kvinnor. Om jag inte respekterar mig själv, hur ska jag då kunna kräva respekt från andra? Jag vill bli behandlad på samma sätt som jag behandlar mina vänner och kan de inte förstå det trots mina påpekanden så finns det inget mer att säga eller göra. Det fantastiska i det hela var att ingen av dessa två kvinnor blev arg eller förvånad över mitt beslut, utan båda FÖRSTOD varför jag valde att handla så som jag gjorde. De visste att de inte vårdat relationen tillräckligt så jag slapp undan både besviken argumentation och tandagnisslan.

Våra känslor är en mycket bra kompass på vår livsväg. Jag följde min känsla och är nu fri från bekymmer och irritation. Kanske kan mitt val nu göra att jag i framtiden drar till mig människor som värdesätter min vänskap? Jag tror att om man accepterar vänner som utnyttjar en så får man bara mer av den varan tills man lär sig säga i från. Ordet NEJ är ett oerhört starkt vapen i den mänskliga utvecklingen. I bland får man helt enkelt nog av att tugga och svälja.

Det är inte alltid den andre som trampar på ditt hjärta - i bland är du själv den som trampar hårdast.

Anmäl
2013-05-03 17:49 #6 av: pistenbully

Känner igen det du skriver, kunde ha varit jag som skrev det.

Att ha sådana personer i närheten är energikrävande. Det handlar nog inte om att man vill ha bekräftelse när man blir lite less på att kompisen alltid pratar om sig själv och aldrig vill lyssna tillbaka, det handlar om att ge och ta, visa varandra uppskattning och stöttning.

Personer som alltid pratar om sig själva, vad de har eller deras problem klarar man sigbra utan.

Anmäl
2013-05-03 23:39 #7 av: Aviz

#5 Gud vad starkt att du tog detta beslut, det låter verkligen sunt! =) Jag hoppas du nämnt det för din dotter också, så hon ser att du drar gränser för hur människor beter sig mot dig i en vänskap (en dag blir hon stor och kanske råkar ut för energitjuvar). Jag skulle själv behöva en rensning, eller i alla fall markera mot vissa vänner. Men hur gjorde du? Tog du upp telefonluren och sa precis som du tyckte och kände, eller hur gjorde du? Jag tycker relationer med vänner kan vara otroligt mycket svårare att hantera än relationer med pojkvänner.

Anmäl
2013-05-04 10:20 #8 av: Seerina

#7 

Jag har ännu inte nämnt detta för min 18-åriga dotter men bra att du påpekade det, jag ska berätta för henne för hon kan naturligtvis lära sig något av det.

Jag skrev ett mail till mina vänner och förklarade vad jag kände rakt ur hjärtat. Jag har alltid haft lättare för att uttrycka mig i text för jag uppnår alltid ett bättre flöde då. Skulle jag ha ringt upp så hade jag förmodligen glömt hälften av vad jag ville säga. Alla människor är olika så man får välja den metod man känner sig tryggast med.

Det är jobbigt att "göra slut" med en vän men varför ska man inte kunna det? Varför ska en vän ha större privilegier än en livspartner? De flesta av oss står ut med massor när det gäller våra vänner. De kan skita i att ställa upp, ljuga eller suga energin ur oss. Allt tycks vara okej bara för att vi är rädda att förlora det vi har. Det finns ett talesätt som säger "Var rädd om dina vänner". Detta betyder inte att vi ska stå ut med vad som helst och tillåta dem att göra som de vill. Det betyder att vi ska vårda de relationer vi faktiskt uppskattar - inte behålla dem vi ogillar.

Visst kan jag längta efter en riktigt god vän som jag har roligt tillsammans med men denna längtan ska inte påverka mina val av vänner. Många av oss står ut med vad som helst för att slippa vara ensamma. Ensamheten skrämmer mig inte för jag trivs mycket bra i mitt eget sällskap och jag gör det ännu bättre sen jag följde min känsla. Det finns ett annat talesätt som lyder "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". De som följer detta talesätt i alla livsval kommer aldrig bli lyckliga. De nöjer sig med ett halvdant jobb, står kvar i en dålig kärleksrelation och umgås med vänner som inte respekterar dem och sen undrar de vad de gjort fel? De låter rädslan styra alla deras val för de är livrädda att mista hela stycket. Ett annat uttryck lyder "Gräset är inte alltid grönare på andra sidan". I många fall när man försökt och kämpat en längre tid så inser man att det faktiskt var lite grönare där borta.

Jag förtjänar det bästa som livet kan ge mig och lever efter den principen. Är något bara halvbra så kan jag lika gärna vara utan för detta kommer aldrig göra mig lycklig. Jag strävar efter det högsta och bästa för då vet jag att jag kan dö med gott samvete. På dödsbädden kanske jag ligger fattig, sjuk och ensam men mellan mina läppar kommer orden: "Jag försökte i alla fall".

Anmäl
2013-05-05 16:39 #9 av: Aviz

#8. Ja ok, jag antar att detta är något man får öva på under livets gång, att faktiskt välja kvar det som när en =). Jag hittade faktiskt ett citat som beskriver detta ämne väldigt väl:"respect yourself enough to walk away from anything that no longer serves you, grows you or makes you happy"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.