Självkänsla

Dåligt självförtroende/självkänsla

2013-01-14 17:23 #0 av: Tintin82

Vet inte om detta är rätt ställe att skriva på men jag gör ett försök. Jag har alltid haft dåligt självförtroende. Först och främst har jag alltid tänt på fel sorts killar (elaka). Sedan för tre år sedan fick jag en bokstavsdiagnos ADD/as och kom in på Del-ta påminner om Samhall och här var jag i två år först 3 månader praktik och sedan fick jag en kommun anställning och det fungerade riktigt bra. Folk kom till mig om det var något och folk visste vem jag var. Efter två år fick jag lämna Del-ta där jag var trygg för att komma ut i "arbetslivet". Först fick jag en praktik på en restaurang som köks biträde och efter den praktiken fick jag anställning med lönebidrag fram till oktober för då stänger dom för säsongen och fick gå hemma en månad och nu är jag på en ny större restaurang mycket stressigare och i torsdags fick jag veta att jag kommer få en anställning med lönebidrag med början 1/2 och det är jag jätteglad för. Men har fått höra många gånger att jag har dåligt självförtroende och det vet jag själv att jag har och kanske är det för:
Många klasskompisar i min ålder (30) har börjat skaffa familj men själv har jag en hund som betyder allt för mig. I bland kan jag tänka att om jag hade fått min diagnos när jag var liten så hade jag kunnat vara ute i arbetslivet i över 10 år och mitt liv hade kanske kunnat se helt annorlunda ut. Jag är jätteglad för att jag har ett jobb att gå till för i dagens samhälle är det väldigt svårt. Och kanske hade jag gjort andra val när det gäller killar och annat. När man börjar grunna på saker så är det svårt att sluta grunna.
Du som har dåligt självförtroende hur gjorde du att få bort det? Träffade en gammal skolkompis för ca två veckor sedan hon gick i min paralellklass när vi gick i grundskolan och det var kul att träffa henne och jag sa att jag hade praktik på restaurangen och det tyckte hon var jättekul men då är hon själv advokat. Jag vet att det är dumt att tänka att jag är bara ett köks biträde och hon är advokat men så kan jag tänka och det känns inte bra att tänka så. Jag vill inte ha dåligt självförtroende längre. Ge mig råd om hur jag får bort det.

Anmäl
2013-02-09 00:53 #1 av: Blåvindar

Självförtroende kommer genom att du inser att du uppskattar det du har, inte det du kunde ha haft. Att du lever annorlunda än din vän spelar ingen roll, vi gör olika val, vi väljer att leva på olika sätt för vi har olika mål och olika drömmar. Låt ingen få dig att tro att det du gör är sämre än något annat så länge du trivs med det du gör.

Du får inte tänka på vad du kunde ha haft, för du kanske inte ens hade haft det även om du valt annorlunda för 10 år sedan.

Lycka till och keep smiling  

Anmäl
2013-02-09 19:14 #2 av: Shalin

Jag har ganska dåligt självförtroende jag med. Men något jag har märkt är att andra människor tar sig friheten att berätta för dig hur du är utan att ta reda på någonting! Jag har tex fått höra hela mitt liv på utvecklingssamtal i skolan och från andra människor att jag är blyg. Dessa lärare tjatade och tjatade om att jag var blyg.

Visst jag var faktiskt blyg. Men det kunde också misstolkas eftersom jag inte VILLE säga någonting. Gradvis blev jag mindre och mindre blyg. Det tar så grymt lång tid. Sedan sade någon till mig:

-Alltså jag vet att du sagt att du är blyg. Men jag tycker inte alls att du är det. Under gruppsamtalet vi hade innan vågade du säga dina åsikter och kommentera. Det skulle inte en blyg person göra.

Jag blev helt chockad. Hade inte insett det innan denna människa sa så. Jag har ju helt enkelt utvecklats under många år och är inte alls lika blyg. Dessutom är det ju faktiskt så att jag inte VELAT säga något. Varken när jag var liten eller nu. Jag är ganska fåordig. Men vissa gånger och om olika ämnen kan jag prata på hur mycket som helst. Jag inleder numera samtal men kan fortfarande vara väldigt osäker om jag vill säga eller fråga något.

Låt inte folk berätta för dig hur du är! Även om det till viss grad är sant. Man kan faktiskt förändra sig. Men ska folk ständigt påminna en om hur dom uppfattar dig så blir det knappast bättre av det. Det är inte precis så att om någon säger att jag är blyg så kommer jag vips förändra det eftersom det anses vara en dålig egenskap.

Folk verkar inte förstå hur otroligt svårt det kan vara att förändra sig. Det viktiga är att inse vad det är man vill förändra. Det kommer komma gradvis. Precis som ovanstående säger ska du inte tänka på det du kunde haft eller hur det kunde ha blivit. Det som hänt har hänt och du måste tänka framåt. Tänka på vem du vill vara och gradvis försöka uppnå det. Även fast det kan gå långsamt, så måste du inse att du kan klara det.

Ursäkta det blev så långt :P

Anmäl
2013-02-27 09:00 #3 av: Korlis

Självförtroende är vad man tänker att man klarar av att prestera i olika aktiviteter...

Självkänsla, som jag förstår det, är antingen känslan av sig själv (vad som definierar sig själv) eller vilket mänskligt värde man har, men dessa hänger ofta ihop ändå...

Problemet är när vi känner att vi är olika värda beroende på vad vi gör för att tjäna pengar, vad vi klarar av att prestera, etc. Vi kan ofta känna att det är viktigt vilka tankar andra har om oss.

Jag kan kännas enformig kanske, men för mig så har mindfulness varit sättet för mig att bryta mig fri från illusionen av olika värden... Stolthet och skam/känsla av lågt värde är olika sidor av samma mynt. Jag vill inte ha myntet, varken känsla av högre eller lägre värde... Ett sådant värde finns bara i vår egna värld, och bara när specifika tankar och känslor finns inom oss. Med mindfulness ser man saker för vad de är (man lever inte i dessa illusioner), och när man gör det så uppstår det nya intryck; saker som inre frid, kärlek, klarhet börjar manifestera mer. Jag har inte upplevt något bättre än det.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.