Kommunikation!

vad tror ni?

2012-12-17 19:42 #0 av: postmortum91

Jag vet inte vart riktigt jag ska vända mig, men jag känner att jag behöver utomståendes åsikter och tankar kring det hela. 

Jag är 21 år, när jag var 6 år och började skolan så blev jag bästa vän med en tjej. Redan på lågstadiet så var det hon, jag och en till tjej som lekte på rasterna, varje rast. Och nästan varje rast så bråkade vi också. Men det konstiga var att det alltid var den här tjejen som vi kallas för Stina som var med en av oss och bråkade med den tredje. Alltså Det var jag, stina och Maria och varje rast bråkade antingen jag och stina mot Maria eller jag mot Maria och Stina. Det var aldrig jag och Maria mot Stina. Vi brukade alltid börja bråka för att stina vände mig och maria mot varandra. 

När vi kom upp i mellanstadiet umgicks vi inte längre med Maria, hon blev "populär". Så jag och stina fortsatte att umgås. Och ibland umgicks vi även med min absolut bästa vän som jag känt sedan jag var 1 år, Lina och en annan nära vän, Mona. Vi fyra var bästa vänner, men jag och Lina har de ultimata vännerna. Hur som helst, ibland när man skulle leka med Stina så kunde hon som hon även gjorde i lågstadiet helt utan anledning vara skitarg på någon av oss och säga att vi hade pratat skit om henne. Varje gång vi fick anklagelsen så stämde den inte, men ändå slutade det med att vi bad om ursäkt för att Stina skulle bli glada på oss igen. Som 10 år så ifrågasatte vi aldrig beteendet på henne.

En gång blev Mona kär i en kille i sin klass och såfort Stina fick reda på det så blev hon tillsammans med samma kille. Samma hände när jag blev "vuxenkär" för första gången, jag var bara 11 men mina känslor var på riktigt, tro det eller ej. Han hette Erik, och jag var helt galet kär i honom, och Stina visste detta. Jag och Erik blev tsm men eftersom han var fortfarande omogen i kärlekeksdelen och att det bara var på lek för honom så gjorde han slut lite rätt som det var. Men en gång när jag var tsm med honom så kom Stina till mig på skolan och berättade: Öj, Erik och jag hånglade förut. 
Detta berättade hon för mig, och på något sätt blev jag aldrig arg på henne. Och hon VISSTE hur kär jag var i denna killen, senare blev hon även tsm med honom.

I 6an så blev jag så trött på henne och allt hon gjort, så jag bröt kontakten med henne. Strax efter det bröt även Mona med henne. Lina höll ut längst och även hon råkade ut för hennes dåd när det gällde pojkvänner. Hon försökte även ta Linas pojkvän när de var 13 år. Så tillslut bröt även Lina med henne. Och än idag så HATAR Lina Stina. och vi har inte pratat med henne sedan dess. Jag och Lina har alltid varit vänner, och i år är det 20 års jubileum. Vi har i efterhand hört hur vän efter vän till Stina har sagt upp bekantskapen och ogillat henne skarpt. 

Förutom det jag berättat vad hon gjort så har hon även: 
*En gång fick hon Lina bryta kontakten med mig, utan anledning i flera veckor, jag var helt förkrossad. 
*På lågstadiet kunde stina ibland börja prata som en kille och sa att hon inte gjorde det med flit, om jag inte kommer ihåg fel så sa hon även att hon ville bli kallad för ett killnamn. 
*Hon ljög och manipulerade oss, samtidigt som vi aldrig förstod hur dumt hon betedde sig. 
*Vi hade ju bra tider med henne också, men de dåliga tog över
*När vi lekte skulle Stina ALLTID vara den elaka i leken.

Nu 10 år senare är jag vuxen och jag tog kontakt med Stina förra veckan. Hon bad om förlåt, och sa att hon förstod varför vi hade brutit med henne. Hon berättade även att Jag, Lina och Mona var hennes förebilder, och anledningen till att hon hånglade med min kille i mellanstadiet var för att "Jag tyckte väll att jag blev hävdad på nått sätt eftersom att du var min förebild. Ville också vara och se ut som dig, vara blond och långhårig, så här sitter jag nu med andra ord och säger att jag kände mig glad över att någon kunde "gilla" (Aa, nu pratar vi om gilla på mellanstadie nivå, på riktigt) mig som någon kunde gilla dig."

Jag, Lina och Mona var blonda när vi var små och Stina är halviranska och ville alltid vara blond, jag kommer ihåg att hon färgade håret blond i 6an när jag inte umgicks med henne längre. Så jag antar att det hon säger är sant. Så jag erbjöd henne en träff där vi kan prata ut och avsluta detta på ett bra sätt. Så vi kan gå vifare i livet.

Men samtidigt är jag rädd för att hon är samma person som då, hon säger att hon ändrats, men jag och Lina har trott i typ 6 år att hon varit en psykopat eller liknande. Så det jag vill fråga er är: vad för signaler sänder detta er?

Jag kommer träffa henne oavsett för det verkar som hon fortfarande ältar detta, och jag är mer storsint än att fortsätta hata henne. Jag tror vi behöver prata ut, men jag är rädd att hon kommer manipulera mig eller nått. Tänk om hon bara ljuger för mig?

Jag förstår att ni inte kan sätta er in för fullt, är omöjligt att skriva allt här och få en rättvis bild.

-Postnatal

Anmäl
2012-12-18 11:01 #1 av: rore

#0

Det kan finnas många olika vinklar i detta som du försökt att förklara och jag förstår att det inte är helt enkelt att göra en rättvis bild av det som engång har varit.

Alla förtjänar vi en endra chans. Alla har vi gjort någonting som sårat.

Huruvida du ska ta upp kontakten igen med denna tjej eller, är ju något du behöver känna inom dig om du verkligen vill eller inte.

Jag tror att det är viktigt att rannsaka sig själv och fundera över vad "man" förväntar sig.

Tar du med dig din gamla syn på denna tjej, pgav rädsla för att bli lurad? Eller är du öppen för att hon faktiskt gjort en förändring?

För även om hon gjort en förändring, så behöver ju den förändringen inte nödvändigtvis vara, som den förväntan du eventuellt bär på.... (?)

Lycka till!

 

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2012-12-18 15:04 #2 av: postmortum91

Det har du ju rätt i. Jag har förväntningar på att hon har förändrats, annars hade jag inte velat träffa henne. Ska träffa henne imorn så kan ju återkomma imorn om mina förväntningar blev uppfyllda eller ej

-Postnatal

Anmäl
2013-01-06 09:02 #3 av: Chilizera

Det jag tycker mig se genom hela din text är att Stina hade en VÄLDIGT dålig självkänsla. Hon dög inte i sina egna ögon och försökte "bli någon" på helt fel sätt. Tyvärr är det rätt vanligt.

Det är väldigt schysst av dig att ge henne en ny chans, men jag skulle inte lita på hennes ord i dagsläget. Hon KAN ha förändrats, men det kommer du bara få veta genom hennes handlingar om du ger det lite tid. Mina tips är att ta det lugnt ett bra tag, lita inte för mycket på er vänskap eller hennes lojalitet innan det känns som du känner henne ordentligt igen.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.