Personlig hjälp/coaching!

Drömmen om att bli perfektionist..

2011-06-28 09:53 #0 av: fanta-stiskt

I och med den här texten söker jag stöd och råd..
Vill inte ha kränkande kommentarer, mår redan tillräckligt dåligt.

Mina föräldrar har varit separerade sedan jag var 6 år gammal, och jag har den mesta delen bott tillsammans med min mamma.
Har då bott i ett stökigt hem, och därför nästan aldrig tagit hem några kompisar som barn, utan jag var alltid borta hos mina vänner när vi skulle träffas och leka osv, just för att det var så stökigt och rörigt hemma. Min mamma skämdes över att folk skulle se hur det egentligen var i hemmet.
Eftersom att min mamma knappt städade, så kände jag att jag heller inte behövde göra det, så mitt rum var också alltid stökigt.
Min mamma har mått psykiskt dåligt sedan separationen med min far, och det är därför hon inte känt att hon orkat ta tag i hur det ser ut hemma. Hon har även inte haft sådan tur med män senare heller, en bedrog henne och blåste henne på pengar tillexempel.
Hon har även sökt hjälp för det, och har gått till psykolog/kurator så länge jag kan minnas, och gör det än. 
Hon är sjukskriven och har gått in i väggen flera gånger i samband med arbete.
När vi har tagit hem släkt och vänner, på födelsedagar till exempel, så har min moster alltid kommit och hjälp mamma med städningen.

Jag bor tillsammans med min sambo i en lägenhet nu, och det ser hemskt ut här hemma.. 
Han jobbar och sliter näst intill hela dagarna, så jag förstår att han inte städar liksom, då det är jag som är hemma mest, nästan hela dagarna, så känner jag att det är mitt ansvar att sköta hemmet, iallafall plocka ihop lite och tvätta osv, kanske inte storstäda varje dag, men jag vill ha ett normalt hem.
Jag skäms så oerhört över hur det ser ut här hemma, och vi tar nästan aldrig heller hem vänner och familj. 
Känner dock ett otroligt stöd hos min bästa vän, hon förstår mig osv, och hon bryr sig inte om hur det ser ut här hemma.

Min pappa har jag knappt någon kontakt med, han är så oförstående och känslokall, och kan aldrig prioritera annat än sig själv och hans företag.
Genom hela mitt liv har jag fått höra: "Du är precis lika hopplös som din mor" från honom, och det har varit oerhört jobbigt psykiskt. 
Jag har likaså mått dåligt hela mitt liv, pga bråk mellan mina separerade föräldrar, och som 14 åring blev jag sexuellt utnyttjad av en dåvarande vän till familjen, även det har satt sina spår, mår fortfarande dåligt av det. 
Min sambo blev misshandlad av ett x-antal personer i oktober förra året, jag såg alltihop och fick även vittna om det på en rättegång som blev väldigt utdragen. Kan tillägga att jag även mår väldigt dåligt av det, och att jag är orolig den mesta tiden när han inte är hemma.

Min mormor är för tillfället väldigt sjuk, och jag har precis fått veta att min morfar har cancer.. 
Mitt liv är tillfälligt helt förstört.
Min bästa vän och mitt största stöd, har flyttat tillsammans med sin fästman och bor nu ca 10 mil ifrån mig, nu har jag ingen kvar som förstår och stöttar mig, förutom min sambo.
Men även han har inte haft ett lätt liv, jag vill inte gå in på detaljer, men han har inte heller haft det lätt, så jag vill inte tynga ned honom med mina problem.

Hela tiden på tvn ser man skinande och rena hem, jag får ångest varje gång jag hör att grannen dammsuga.
Jag vill också ha det så!
Och min största dröm är faktiskt att bli perfektionist, någonting jag aldrig kommer att orka/klara av känns det som.
Jag orkar helt enkelt aldrig börja plocka och städa osv, blir för deprimerad så fort jag tänker på att börja städa.

Ute i stallet där jag har min häst, där håller jag ordning och reda, likaså ute hos mina kaniner.

Tack för att du tog dig tid att läsa min lilla berättelse..
Har du varit med om detsamma, eller är kanske det?
Vill gärna dela lite erfarenheter osv, eller vad som helst!
Är tacksam över alla svar jag får här...
(vet inte vart jag skulle lägga tråden, så flytta den gärna om den ligger fel)


Anmäl
2011-06-28 12:34 #1 av: [resande71]

Hej!

Vad tror du skulle hända om du släppte din största dröm om att bli perfektionist?

Jag har släppt flera stora drömmar i mitt liv och funnit ut att jag duger bra som jag är. Jag är inte ett dugg framgångsrik och har misslyckats med det mesta i mitt liv men jag väljer gärna att älska mig själv och mitt liv ändå.

Tror du inte att andra fortfarande skulle tycka om dig även fast du inte är perfekt?

Jag tycker om massor av människor som är långt i från perfekta och det kanske du också gör, inte sant? Glad

Anmäl
2011-06-28 20:25 #2 av: fanta-stiskt

Tack för att du tog dig tid att läsa och svara, det värmer.. Glad
Jo, men ett rent hem vill man ju ha ändå, både för hälsan och psyket.
Vill ju kunna ta hem folk utan att behöva stor-panik-städa 1 vecka i förväg Rynkar på näsan
Vill kunna öppna dörren och släppa in någon om det ringer på dörren..
Jo, visst tycker jag om många människor som inte är perfekta Glad

Anmäl
2011-06-28 20:56 #3 av: [resande71]

Ja, du vill ha ett rent hem och det vill jag också så jag förstår dig.

Men om vi fokuserar på möjligheten att få ett rent hem då?
Om det nu är så att möjligheten att DU städar inte finns så kanske någon annan kan göra det åt dig? Det finns många som söker extrajobb och jag kan berätta att jag vecko-städade åt rika läkare när jag var yngre. De hade stora vräkiga villor som det tog uppåt fyra timmar att städa men jag gjorde det gladeliga för den lilla peng jag fick.

Jag lever i dag på en klen sjukpenning och vill trots detta må bra och njuta av livet. Därför får jag leva på havregrynsgröt i en vecka om jag vill gå ut på krogen en kväll. Om du vill ha ett skönare liv så kanske du också behöver se vad du kan prioritera bort?

Skulle det inte vara lite skönt att lejja bort den där tråkiga städningen och kunna njuta av ett vackert hem där du känner dig fri att bjuda hem alla människor? Glad

Anmäl
2011-06-28 23:11 #4 av: fanta-stiskt

Jo det skulle kännas jätteskönt, men jag känner att det är lite skamligt..
Bor i en liten ort, och det lär pratas.. Rynkar på näsan

Anmäl
2011-06-29 08:08 #5 av: rore

Hej Fanta-stiskt!

Kanske tycker du att jag är knäpp och konstig nu, men det kan inte hjälpas.

För när jag läser ditt inlägg så upplever jag det som att ditt inre välmående är minst lika kaotiskt som du beskriver ditt hem och din ovilja att städa.

Jag tänker symboliskt nu och försöker mig på en tolkning av din tillvaro hoppas det är okay.

Det yttre kanske är en symbol som talar direkt till dig. Den speglar ditt inre känsloliv.

Kanske är det inte städningen du ska lägga fokus på just nu?

Kanske ska du ta dig en funderare och kanske söka hjälp, (samtal) så du kan möta och ta hand om din inre smärta istället?

Städa ur ditt inre så att säga. Våga titta närmare på den smärta som du bär på och  sen tror jag resten kommer att lösa sig.

Det är ingen quick fix precis, som jag lägger fram härSkäms. Men i det långa loppet så vinner vi massor. När vi vågar möta oss själva.

Lycka till och styrke kram till dig.

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2011-06-29 12:52 #6 av: fanta-stiskt

#5 Jättebra svar!
Jo, det är precis så det känns, lika kaotiskt på insidan som mitt hem ser ut att vara..

Anmäl
2011-06-29 18:55 #7 av: rore

#6

Härligt att svaret landade rätt:)

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2011-06-29 21:40 #8 av: [Trulig]

Hej,

Jag håller med både Rore och Lena. Nåt som jag funderade över är att du skriver om att du vill göra det så att andra ska se. Det är viktigt att du gör det för DIN skull. Att ha fint och vackert runt sej/ städat i sitt hem ser jag som att man hedrar sig själv. Att man gör prydligt / vackert åt sig själv.

En liten tanke bara.

Kramar till dig!

Anmäl
2011-06-30 10:37 #9 av: fanta-stiskt

Tusen tack för alla svar!

Anmäl
2011-08-16 21:40 #10 av: allhealing

Jag är duktig på att läsa av människor bakom deras fasad.

Det du är väldigt duktig på är att likt en empat dvs en person som är väldigt öppen för hur andra mår och känner sig suga i dig andras kanslor och tro att dom är dina egna.

Detta är väldigt vanligt hos mediala personer, där medial betyder att du har bra kontakt med ditt inre men där detta inre ofta även är ett sammelsurium av så många andra människors identitet att du som person inte längre vet vem du egetligen är i grund och botten. Du har helt enkelt blivit en enorm samlinga av mängder med olika människors uppfattning om vad de tror/tycker och tänker om det de kappar för verklighet.

Steg ett är alltså att förstå att allting man själ upplever hela tiden faktiskt inte nödvändigtvis är någonting som du själv har tänk ut utan istället kanske mycket mer stämmer överens med hur en eller flera andra personer i din nuvarande eller och dåvarande omgivning ansåg vara mest sant.

Detta är givetvis enbart en början på en förståelse av varför man hela tiden upplever allting som rörigt, helt enkelt för att det just är det.

Nästa steg blir då att ta reda på vem man egentligen vill vara om nu mängder av det beteende man har med sig kanske kommer från andra personer.

Om du kunde släppa allting och lägga allting bakom dig, hur skulle den versionen av dig se ut?

Det är genom att byta ut en tanke i tagetpå samma sätt som varje lång resa börjar med ett första fotsteg.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2011-09-06 13:41 #11 av: retep

Nu när du fått flera bra förslag som du kanske kan och har börjat använda...

Om du inte tycker att det funkar endå så kommer här en högst konkret metod...Städa och gör det själv... till det bästa du vet...för undertiden du städar med tanken och känslan av att det skall bli fint...så blir det också fint inuti...och du ser att det genererar åt båda hållen...och det du trodde var nästan genetiskt och ett tungt arv...det gör du om till din nya verklighet.

Du har det städat och fint hemma och du är hemma och hel i dig och ditt liv...och du behövde inte ens bli perfektionist.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.