Annons:
Etiketttankar-känslor
Läst 7707 ggr
mumsfillibabba
3/12/11, 5:02 PM

Känna och hantera känslor?

Det här med känslor är knepigt tycker jag. Fysiska känslor så som trötthet, törst, huvudvärk etc har jag inga problem med att känna av men mer mentala känslor har jag väldigt svårt för. Jag känner sällan ilska, jag vet liksom inte hur man gör när man är arg, glädje och kärlek kan jag känna ibland i korta stunder men jag vet liksom inte riktigt hur jag ska hantera känslorna. Nedstämdhet vet jag dock hur det känns då jag är på väg ur en depression för tillfället. Men hur kan man "lära sig" känns mer känslor och framförallt hantera och uttrycka dom? Tidigare har jag haft en tendens att hantera känslorna med mat eller fysisk träning men det känner jag inte riktigt är rätt sätt att göra det på…

Annons:
[resande71]
3/12/11, 11:21 PM
#1

Man kan öva sig på att känna genom att sätta sig ned och fokusera på att KÄNNA. När du koncentrerar dig på att TA EMOT det din kropp vill ge dig så får du uppleva. Man kan få göra denna övning flera gånger innan rädslan övervunnits. (När man inte känner beror det oftast på att man är rädd för VAD man känner). Att tillåta sig att känna är att släppa kontrollen över VAD man känner. Du har ingen som helst föreställning om VAD som kommer och där i ligger hemligheten.

När man lärt sig att ta emot det kroppen vill släppa upp så händer resten av sig självt. Nu kommer alla möjliga känslor. Starkare och svagare. Ilskan kommer fram när vi bejakat sorgen. Är vi väldigt ledsna har vi svårt att känna ilska. När sorgen gråtits ut kommer ilskan. Den SKÖNA befriande ilskan som tar oss upp flera meter på stegen!
Ilskan är skön, befriande och fylld av energi!

Lycka till!

/Lena

[Trulig]
3/13/11, 2:27 PM
#2

#0 Du skiver att du har varit inne i en depression - och känt dej nedstämd. Om du gör som Lena föreslår och vågar känna mer, vågar gå in djupare i nedstämdheten så ligger där förmodligen starka känslor. Det kan ta emot - allt man vill är ju att må bättre. Men att våga stärker en. #1 Aha : Ilskan kommer efter sorgen. Det kan ju förklara en del för mig.. Tack

[resande71]
3/13/11, 11:01 PM
#3

Trulig, jag vet inte om det stämmer för alla utan jag talar mest av egen erfarenhet.
I mitt fall var det som jag beskrev ovan att jag lärde mig ta emot mina känslor. Detta gav mig naturligtvis en hel del tårar och jag släppte till sist upp en ENORM ilska. Jag har aldrig känt en sån stark ilska i hela mitt liv. Jag tittade mig i spegeln i detta känslotillstånd och såg en Lena jag aldrig sett i hela mitt liv. Ögonen var kolsvarta av denna energi. I mitt fall handlade det om Gud. Jag släppte upp ett raseri utan dess like gentemot den här figuren. Jag var ursinnig över att han inte hjälpt mig mer i mitt liv. Det var skönt att få ur sig denna ilska för det gjorde att vi kunde vända blad i vår relation, Gud och jag.
Jag återfick styrkan i mig själv och kunde sluta klandra Gud för allt elände jag utsatts för…

/Lena

[Tunridan]
3/14/11, 1:21 PM
#4

#3 Wow, starkt Lena!

[Tunridan]
3/14/11, 1:49 PM
#5

Vet inte om jag egentligen upprepar något som redan sagts, men jag vill också dela min erfarenhet vad gäller detta med känslor.

Känslor sitter i kroppen och upplevs genom kroppen, kroppen och sinnet är ett. Känslor som av någon anledning inte tillåts kan bli en blockering av energi i kroppen (känslor är som allt annat energi).

Vi människor har alla sorters känslor inom oss, som kommer och går om vi tillåter dem, så om vi inte kan uppleva en viss känsla beror det förmodligen på att vi av någon anledning inte tillåter den komma fram, vi blockerar den (kan bero på rädsla, tidig inlärning "detta ska du inte känna, det är fult/fel" etc.)

Så att komma i kontakt med kroppen, uppleva kroppen är en nyckel till att uppleva sina känslor. Vi är ofta alldeles för mycket uppe i huvudet i våra tankar och det finns då en slags separation ifrån kroppen som vi ju lever igenom. Vi är inte riktigt "här", inte riktigt närvarande.

Så, komma ner i kroppen måste göras. Lära sig, eller tillåta sig, att uppleva allt som kommer upp utan att döma det som rätt eller fel. Meditation är här bra.

Jag skulle också tipsa om att läsa Eckhart Tolles bok "The Power of Now", där han tar upp hur man lär sig känna "den inre kroppen". Den finns även på svenska om man vill det.

Den inre kroppen är att känna kroppen "inifrån", dvs den energi som genomsyrar kroppen, för genom att känna den kommer vi mer i kontakt med vilka vi är och med våra känslor som de är.

Vi kan då tillåta känslor att komma och gå, känna dem, låta dem ha sitt förlopp utan att vi fastnar i ältande kring dem. Vi kan också lära oss uttrycka dem på ett sunt sätt.

nyborjare08
3/15/11, 1:31 PM
#6

mumsfilibabba (och övriga trådskrivare), Jag ser det som så här: Du är du, och du gör och känner det som är rätt för bara dig! Du ska inte ändra något om du inte själv vill och/eller orkar! Du är perfekt precis som du är! :-) Och allt som händer och sker i ditt liv är en del i att skapa ditt unika jag. Du har en underbar resa framför dig! Njut av den! :-)

 

 

Annons:
mumsfillibabba
3/18/11, 3:07 PM
#7

Tack för alla svar. Jag har försökt att känna efter vad det är jag verkligen känner. Liksom bara stanna upp och känna efter och accepterat det jag känner. Jag har börjat tillåta mig själv att känna mer känslor och jag känner att det är mer accepterat nu, jag är inte en sämre männsika för att jag känner på ett visst sätt ect. Det är bara fortsätta jobba men jag känner att jag redan blivit bättre på att känna känslor och jag har till och med lyckats bli arg! ;D

[Tunridan]
3/18/11, 4:03 PM
#8

#7 Det låter som du är på helt rätt väg, vad häftigt att du t o m lyckats bli arg! :-D

szirius
3/30/11, 9:26 PM
#9

Vi är vanemänniskor, och har man ett mönster att tex känna sig deppig för det mesta, ja då är det den känslan man oftare känner och upplever. Men man kan börja UPPMÄRKSAMMA de där " skiftningarna"….:

Hur känns de första varma solstrålarna i ditt ansikte? Hur känns det när du hör en fågel kvittra? När du hör ett barn skratta? Vad känner du i magen när du ser en vacker naturfilm? Hur känns det när du tar en tugga av din favoritfrukt, osvosv. Leta efter de där subtila känslorna som kan leda till glädje, frid, njutning.

Och åt andra hållet - i stället för att bara börja gråta över känslan att nån nedvärderar dig - hur känns det EGENTLIGEN? Kanske du är extremt ARG på denna person, skulle vilja be den fara och flyga, kasta grejer i golvet o skrika!!!?

Jag har samma upplevelse som Lena, att efter sorgeperioden kommer en fas av ilska.Man inser att man fasen inte är värd att trampas på( eller vad det nu är man varit ledsen för) och det kan vara en SUND ILSKA -  i stället för att svälja så står man upp för sig själv och börjar sätta gränser.

Du är helt klart på väg - go,go,go!!!Glad

mumsfillibabba
3/31/11, 12:12 PM
#10

#9 Tack för tipsen! Jag känner att jag helt klart är på rätt väg :D

Upp till toppen
Annons: