Ingendera, jag är en av dem som inte brukar bli tillfrågad …

Jag säger nästan alltid ja. Det brukar lösa sig för det mesta. Skulle jag känna att det blir för mycket så går saker och ting ofta att ändra.

Jag tror att det ligger i min personlighet. Jag ser det som något positivt.

Jag är varken ja eller nej sägare, jag ger det svar som jag tycker passar just då

Jag tror att man kan vara olika sorters ja-sägare. Det finns en del som lever i nuet på ett beundransvärt sätt… som alltid tycker att allt är kul och som aldrig ser några bekymmer med saker, man löser situationen löpande. Sen finns det ja-sägare som går med på allt möjligt fast de egentligen inte vill (exempel, man sitter på ett föräldramöte och något ska fixas, frivilliga efterfrågas men ingen säger nå't… plötsligt hör man sin egen ljuva stämma säga att jag kan göra det… trots att man inte alls vill eller har tid!), detta för att de inte lärt sig att säga ifrån och sätta sig själv och vad de vill i fokus.

Jag har tillhört den senare typen… efter min utbrändhet är jag en total nej-sägare :) Nu gör jag inget för någon annans skull längre (utom för barnens och sambons förstås) som jag själv inte vill.

# 4 Instämmer helt och fullt. Samma här.

Jag har varit en JA sägare!

Nuförtiden lovar jag aldrig någonting. Utan säger att jag kan inte lova något utan jag måste få fundera och känna efter. Och jag brukar också säga att jag vet inte hur jag mår just då när det är aktuellt.

 Och om det känns bra för mig så kommer jag. Men om det inte känns bra så kommer jag inte och att jag inte kan lova någonting i förväg. Har inte så många vänner kvar dock. Men mina riktiga vänner accepterar detta tankesätt. Och jag kräver och förväntar mig inget annat av dem heller. Så jag planerar inte så långt i förväg längre. Utan tar mest dagen som den kommer.

Inte ens på mina cirklar begär jag att andra ska boka upp sig. Utan de kommer de gånger de vill och känner för det. Och de betalar per gång.

 Hittills har det fungerat aldeles utmärkt faktiskt. Fast jag har fått varningar om att det aldrig kommer att fungera. Men det fungerar bra. Dessutom vill alla komma som kommer. De behöver inte tvinga iväg sig. Och det har gjort att de verkligen vill komma varje gång i alla fall för de tycker det är så trevligt och givande.

Jag har lärt mig att känna efter innan jag säger Ja eller Nej. Ibland kan det ta några dagar innan svaret och då säger jag: -Låt mig fundera på saken så återkommer jag. Kan vara barnpassning, jobb, möten m.m.

Här lär jag mig samtidigt att lita på mig själv, tar inte ansvar för deras känslor längre. Efter jag vuxit upp i en dysfunktionell familj och varit medberoende så är det viktigt att känna efter.

När jag gör jobb med seniorerna säger jag också Nej. Det skiftar alltid för stunden. Jag är Ja och Nej sägare men det är en konst att kunna säga Nej när vi inte vill.

#4 samma här! Har inte bränt ut mig men var nära dock! Hann dock bromsa innan så nu börjar jag kunna hålla tyst eller säga nej! MEN så svårt det är !!! Ska bli bättre på o säga JA till mina barn…ja att jag har tid till dem o inte ska göra massa till alla andra o deras barn…mina barn är viktigast!

Du ska veta hur mycket nej jag kan säga xD

Jag fick en utmattningsdepression 2002 (då hade jag bott ihop med min nej-sägande man i tre veckor, stackarn, fast i dag är vi gifta :) ) det var under denna tid som jag lärde mig att säga NEJ och min man lärde jag mig en del av …

Och idag säger jag nej utan större problem, det största problemet är alla gatusäljare som jag har lite svårt för än men jag ligger i träning :)

Och samtidigt vill jag göra som #9kunna säga ja lite iftare till barnen men jag är nog på väg :)

Jag är en ja sägare =)

#12 Säger du "ja" för att du vill det eller säger du "ja" för att du vill vara snäll eller kanske för att du tror att det förväntas av dig? Givetvis behöver du inte svara men det skulle vara intressant att veta! Jag har själv varit en "ja"-sägare…

Jag har "varit" en stor JA sägare, varför jag skrev varit inom situationstecken är för att jag först nu börjat lära mig säga nej (ibland) Känner mig nästan som i trotsåldern, -NÄPP det vill jag inte:) Satte mig själv på pottan alldeles för mycket för att behaga andra, till priset av att jag mådde sämre för att andra skulle må bättre. Hör ju själv hur skevt det låter..

Har aldrig varit ja-sägare, men vill inte såra människor så jag försöker att "linda in" mina nej.

#14 Jag känner igen mig… Och iom sig så kände jag mig lite duktig ialla fall :)

#16 Ja visst är det en härlig känsla, att våga säga nej till andra, och tänk, dom överlevde iaf..*L*

Jag har alltid varit en ja-sägare. Kruxet med det är att omständigheterna gör att ibland måste man säga nej. Man kan inte dela sig själv i 17 bitar. Nu har jag insett att jag skapar stora konflikter genom att bete mig så här. Omgivningen har identifierat mig som en ja-sägare. När dom ställer en fråga till mig, förväntas jag svara ja. När jag inte gör det, så väcks deras vrede. Det gäller att hitta en balans där. Hjälpa, men inte alltid och inte till vilket pris som helst. I slutändan handlar det om att sätta gränser.

#18 Jo det trodde jag, att jag kunde dela mig själv i femtioelva delar :) Går gör det ju, men hur mår man då..

Det är inte lätt efter att ha varit en JA sägare och sen börja säga nej, men det är väl övning och övning som gäller, och sen försöka hitta balansen där, också :)

#19 Den finns visst överallt. Alla ämnen tyck så något vis sluta i samma ände. Svaret är enklare än vi vill tro och se.

Idag lyssnar jag FÖRST på vad jag själv vill, oftast i alla fall. Har lärt mig också en viktig sak; att ge mig själv betänketid. Så att det blir mer ärligt menat från mitt håll.

#21 Det är nog så man ska göra, jag försöker. Problemet som blir är skuldkännslorna. Jag ger mig dom själv till viss del, men omgivningen är oxå kvick på att läxa upp mig. Det är en proccess i sig, att omgivningen vänjer sig vid att jag har slutat vara ja- sägaren. Än en gång får jag träna på tålamod, som tycks vara min största läxa i livet

Men ärlig talat är jag nog en JA sägare.. om jag får vara med på reglerna^^

Jag är en Ja-sägare som försöker lära mig ordet Nej för min egen skull

#21 Det är kanske där lösningen ligger, att man ger sig själv betänketid. Jag fick just det tipset av en kompis. Begär ALLTID betänketid, om det så bara är 5 minuter.

Hej jag har haft svårt att säga nej förrut, ställde alltid upp för andra.  Men nu kan jag säga nej när jag själv inte vill eller orkar.