Relationer!

Goda vänner??

2008-01-31 10:13 #0 av: Hoppfull

Jag tänkte slänga ut en fråga angående hur man uppfattar vänner... vilka är våra vänner och vilka är något annat?

Jag ska ta ett exempel ur min närmaste vänskapskrets. Jag har en väninna som kallar sig min bästa vän. Hon brukar (brukade så länge jag "skötte mig") mejla varje dag och jag har alltid upplevt det som trevligt. Nu efter flera år börjar jag inse att egentligen är det så att hon mejlar sitt gnäll till mig och jag ska svara, helst med vändande post, och tycka synd om, komma med goda råd och "ta hand om" hennes känslor. Jag har nu även sett att om JAG inte svarar tillräckligt snabbt blir hon sur och jag får fräna, kortfattade ointresserade mejl till svar. Medan hon själv kan dröja mycket länge med att svara för att hon "inte haft lust att sitta vid datorn"... Jag börjar alltså inse att den här vänskapen är något helt annat egentligen.

Hur skulle ni reagera på något sådant?

(OBS denna tråd syftar INTE till att analysera mina känslor och reaktioner utan är en allmän diksussion kring dylikt beteende)

Anmäl
2008-01-31 10:23 #1 av: CatarinaJ

Jag är nog ganska krass av mig. Jag tycker att en vänskapsrelation liksom alla relationer ska vara ett givande o tagande, inte bara tagande. Jag hade bett människan flyga o fara, eller slutat höra av mig till henne/honom. Man kan förståss vara lite duktigfare än så och prata med personen i fråga men jag har nog för mycket humör för det :)Fundersam

 

Anmäl
2008-01-31 10:24 #2 av: Hoppfull

Hahaha... det här är ingen öppen relation, man pratar inte öppet och ärligt med henne! Eller rättare sagt, hon gör inte det... raka svar är inte en del av hennes sätt att kommunicera. Jag lägger i stort sett ingen energi på henne längre och "relationen" verkar så sakteliga dö ut av sig själv :)

Anmäl
2008-01-31 10:29 #3 av: Gronstedt

Jag tycker mig ha märkt att man får fler vänner om man är snäll och svarar på gnäll med vändande post, medan de vänner som kontrar med att lyssna på gnäll och svara lika fort är betydligt färre Räcka ut tungan.

Hur hantera? Tja, låta bli att svara tills man "känner för att sitta vid datorn" och sedan svara på korta, ointresserade mail med samma grad av engagemang. Antingen kanske den andra får en aha-upplevelse och skärper sig, eller så dör det hela ut, och i så fall är det nog lika bra. För det tar på krafterna att alltid vara snäll, i synnehet när man inte får något tillbaka.

Anmäl
2008-01-31 10:34 #4 av: Hoppfull

Håller helt med! Det är verkligen lustigt (eller kanske sorgligt) hur snabbt man inser att engagemanget är så ensidigt. När man inte ger det de kräver så "straffar" de genom tystnad... det är en form av maktspråk, att ignorera människor.

Jag har blivit taktiker plötsligt och svarar aldrig snabbare än hon... det har gjort att det ibland blir mycket långt mellan kontakterna! Aha-upplevelse är nog inte möjlig i detta fall :) hon är den mest självupptagna människa jag någonsin träffat. ALLT kretsar kring henne... hon verkar omtänksam och som om hon bryr sig men när man kommit närmare inser man att det bara är en yta och inte äkta.

Anmäl
2008-01-31 10:37 #5 av: Gronstedt

Du menar sorten som säger "Hur är det?" och sedan fortsätter "Själv har jag ..." innan du hunnit dra efter andan för att svara?

Anmäl
2008-01-31 10:38 #6 av: Hoppfull

Hahaha, asg, exakt!!!! Man skriver och berättar om något jobbigt och personen minns inte saken två minuter senare!!

Anmäl
2008-01-31 11:37 #7 av: [Mariann]

Sån "vän" hade jag släppt.... låta det dö ut helt enkelt av sig själv....

Anmäl
2008-01-31 11:37 #8 av: [Mariann]

#5 dom finns det gott om.....

Anmäl
2008-01-31 12:20 #9 av: storAnnette

#2 Det är det enda du kan göra,släppa och gå vidare.Den du beskrev har inte betett sig som en vän utan mer som en energitjuv så när du släppt den relationen får du mer energi kvar till bättre saker.

Anmäl
2008-01-31 12:23 #10 av: lightseeker

hmm, jobbar just nu själv med att rensa ut sådana där ensidiga, relationer/bekantskaper.

När man är väldigt inkännande och förstående, så är det människor som pga. sin utveckling inte ser att dom utnyttjar, men det handlar också om mig, som tillåter mig att behandlas på det sättet. Kanske att det även uppfyller ett behov hos mig själv, som att känna sig duktig, och behövd.

När man väl har lärt sig den livsläxan som man behövde lära sig i kontakten med just den spec. personen, så är det dags att gå vidare.

Det har även inträffat att man stöter på den personen senare i livet och att den också har kunnat dra slutsatser om vad vår tidigare relation gav, utvecklingsmässigt sett. Då kan man klart konstatera att "så var det då".

Olika relationer är till för att ge en olika livs-läxor, om man kan se det så, så behöver man inte falla in i hopplöshets/ agressions-känslor, det är sundare för mig.

Anmäl
2008-01-31 15:29 #11 av: Hoppfull

:) ja jag är ganska övertygad om att relationen är sprungen ur mitt behov av att vara "duktiga-annika" och ta hand om... och hon är verkligen någon man får ta hand om precis så mycket man bara orkar :)

Nu blir det allt längre mellan gångerna vi har kontakt och umgås gör vi knappt alls längre. Och det känns så himla skönt.

Anmäl
2008-01-31 16:27 #12 av: Ina123

Jag skulle inte heller underhålla en sån relation, jag gjorde det förr alltför ofta...men inte nu längre. Energin kan inte bara gå åt ett håll dvs ut från en själv och till nån annan, den måste fyllas på också.

Anmäl
2008-02-03 14:26 #13 av: [Mariann]

Jag grunnar igen... på vänner.. vad är det...

för mig är en vän en som stöttar mig i svårigheter och kan lyssna även på mig, en ensidig kontakt där man egentligen blivit utnyttjad är ingen äkta vänskap. En vän är en vän i vått o torrt, en vän man kan både hålla med och säga emot, men ändå mötas av respekt och förståelse, och vänskapen består ändå... det är äkta vänskap.

Iaf för mig

Sedan kommer ju vänner och går, att var sin tid har liksom sina vänner, både under lång tid och kortare tid.

GladMariann

Anmäl
2008-02-03 14:53 #14 av: Lionadh

Vänner kan vara som en spegel av mig själv, upplever jag. De lyssnar och förstår. Naturligtvis lyssnar jag också tillbaka. Försöker förstå.

Bara att veta att de finns gör det lättare att klara sig själv. Och man behöver inte alltid säga så många ord om det.

Kram Maud

Anmäl
2008-02-03 15:00 #15 av: Faith

En vän för mig är ett givande och tagande från bådas håll. Hade i många år en väninna som bara tog, tills en dag när jag gjorde ett val och inte tillät det mer. Det var ju lika mycket mitt fel eftersom jag tillåtit det, och inte vågade säga ifrån för att hon alltid mådde så dåligt.

 Det var inget som skedde över en natt precis men efter en lång process med mycket "träning" så stod jag på mig, visserligen genomsvett:)  Men upptäckte att jag "överlevde", världen rasade inte under mina fötter, och inte hennes heller:)

Anmäl
2008-02-03 16:12 #16 av: Tuva-Lena

#14 Håller med dig Lionadh, en spegel av sig själv. Och var hålen hittar man den? Jag har oxå upplevt det du Hoppfull beskriver, en väninna som endast hör av sig när hon behöver råd eller någon som lyssnar - och helst håller med. Tills jag en dag sa ifrån. Hon blev hysterisk och skällde ut mig efter noter i telefonen. Jag höll luren några decimeter ifrån örat och lät henne avreagera sig tills hon slängde på den...Försökte ringa henne några gånger, men "hon var inte inne". Medvetet alltså, hindrade hon mig - och sig själv - från att få rensa luften, och då gav jag upp.

Ja, varför öda energi på såna "vänner"? Vi har aldrig haft någon kontakt efter den händelsen heller, och det är tre år sen..

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2008-02-03 16:41 #17 av: Lionadh

#16 Jadu, man hittar dom på de mest oväntade platser. I livet, på föreningen, på jobbet, bland grannarna. På internet oxå. Om det är din vän så visar dom intresse för dig.

Jag har blivit förvånad och glad några gånger när mötet liksom stämt. Är inte det kul så säg? Plötsligt står där nån och du känner igen dig i henne/honom!

Anmäl
2008-02-03 17:21 #18 av: Hoppfull

Jaa visst är det häftigt när man hittar någon som man dels kan spegla sig i men som även tillför en massa nytt och spännande. Någon som vidgar ens vyer UTAN att mästra eller tala om för en vad som är bäst för en :)

Anmäl
2008-02-03 17:24 #19 av: [Mariann]

#18 Här håller jag med dig fullständigt!!

Anmäl
2008-02-03 22:52 #20 av: Tuva-Lena

#17 Men ärligt nu Lionadh: ;) menar du att dom är sååå många och finns på alla dessa platser..? jag träffar dom ytterst sällan - visserligen bor jag på vischan  - och då har dom den dåliga smaken att flytta när man väl lärt känna varandra. Jag tycker tvärt om, att det är väldigt svårt att hitta dom där vännerna som man vill bli vän med. Däremot så finns den andra sorten, dom man inte är såå intresserad av, i överflöd. Alltså inget ont i dem heller, men jag känner inte den där speciella samhörigheten med dem, om du förstår..?

Måste säga, att här på forumet har jag däremot flera tvillingsjälar som jag har uppfattat det.  Skrattande

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2008-02-04 02:07 #21 av: storAnnette

Hmm,det känns som om jag hittade en ny vän idag!Vi får se hur det utvecklas,det känns iaf väldigt roligt.

Anmäl
2008-02-04 10:07 #22 av: Gronstedt

#18: En sådan har jag hittat för inte så länge sedan - här på iFokus, faktiskt Cool. Men de är långt emellan, för det är i stort sett den andra sådana jag stött på livet.

Anmäl
2010-10-18 12:30 #23 av: gnulti

hmm. jag vet att jag själv tex är ganska dålig på att "sköta" mina vänner.

eftersom jag nu bor utomlands kan det gå långt mellan tiden jag hör av mig till mina svenska älsklingsvänner, och visst kan jag bli grinig och ledsen om jag känner mig ignorerad av dem. men står man varandra nära förstår man ju att ett snäsigt svar eller en lång tystnad kan betyda att den andre har fullt upp med sitt.  och nu kände jg attjag gensast ska maila min  bästis i sverige.... :)

 

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.