Annons:
Etikettgränser
Läst 2900 ggr
GitteL
6/24/09, 11:52 PM

Vågar du säga ifrån?

Hur många av er kan se var ni hör hemma inom dessa frågor här?

Det är SÅ många kvinnor jag möter som inte vågar säga ifrån och är andra till lags hellre än att stå upp för sig själva. Även män har svårt men inte lika mycket.

Kan ni svara på dessa frågor och skriva lite hur ni tänker så hjälper ni mig i ett nytt projekt som jag skall starta.

Tack på förhand.

Har ni frågor så ställ dem.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
[rore]
6/26/09, 6:48 PM
#1

Jag har lärt mig att känna efter vad jag själv vill,,

oftast tar jag strid nu för tiden på ett moget sätt. på ett sunt sätt.

På ett sätt som faktiskt gör mig gott, även om det kanske inte blir som jag vill.

Det är en oerhörd skillnad,, Hela världen tycktes förändras eller åt minstonde folket i min närhet. På ett sätt som jag trodde inte var möjligt

Men för inte allt för länge sedan så var jag oerhört slarvig med mig själv. Slarvig är egentligen fel ord i sammanhanget. För jag visste helt enkelt inte bättre, Livrädd för det mesta,,,,

När jag började mitt sökande var jag rädd för allt,,jag trodde många gånger att jag skulle gå under,,

MEn rädslan är bara en illussion,,,,,,,,,,,,, tänk så många år det tog mig att förstå detta.

mona43
6/27/09, 12:53 AM
#2

Jag är den som säger ifrån ibland men inte andra gånger, mår väldigt dåligt sådan gånger när jag tiger, men får dåligt samvete när jag säger ifrån, fast jag vet innerst inne att jag har rätt att säga till. Får ofta höra att jag är så snäll.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Howliten
6/28/09, 1:12 PM
#3

Känner ofta skuld när jag sagt nej till något. Många gånger så känner jag mig som en svikare och ibland är det nog så illa att jag känner i kroppen som om den helt låser sig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jobbar på det. Ju närmare relation jag har till personen desto svårare är det. Förutom min man då som är min absolut bästa vän och där finns inte de här problemen.

Jag är glad. Är du?

[rore]
6/28/09, 1:18 PM
#4

Har du nångång frågat dig själv,,

var i bottnar mitt dåliga samvete?

När du kommer underfund med detta,,, så blir det lite lättare allt eftersom tiden går.

Det är en tränings sak

Angelita
6/28/09, 1:20 PM
#5

Jag vet vad jag vill och inte. Det känns så fel att inte göra som jag känner i mitt hjärta. Finns de som inte accepterar det får de göra det även om de vänder mig ryggen.

[iovis]
6/29/09, 10:38 PM
#6

Det beror väl lite på vad det gäller, jag tycker det var svårt att svara….

Annons:
[Vargnatt]
6/30/09, 12:20 PM
#7

Tidigare sa jag inte ifrån, min första pojkvän utnyttjade mitt dåliga samvete grymt mycket och efter det så var det svårt att lära sig säga nej och våga säga hur jag känner igen, men det går framåt och nu känner jag att jag börjar styra mitt liv efter hur jag vill leva istället för efter hur andra vill att jag ska leva.

omelett
7/1/09, 11:09 AM
#8

Jag svarade Nej, jag får inte dåligt samvete. Så bra det känns att jag kan ge det svaret idag.

Tack Gitte för allt du har lärt migFlört

GitteL
7/2/09, 1:30 AM
#9

#8 Härligt och ett stort tack, det är du som hade ett stort MOD att vilja få en förändring till den du ville vara och leva ditt liv som du vill leva. Fantastisk resa att hålla dig i handen och samtidigt sparka dig där bak.

Livskraften är livsviktig Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Choklad
7/2/09, 3:32 PM
#10

jag tillhör de som inte kan säga ifrån..

U R us

GitteL
7/3/09, 12:01 AM
#11

#10 Vad är det som gör att du inte kan säga ifrån?

Hur mår du då innerst inne?

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Choklad
7/4/09, 12:20 AM
#12

# 11 jag vill inte såra och starta ett meningslöst gräl…där man inte kommer någonvart…Jag är rädd för främmande människor, det känns som att de ska vara väldigt arga på mig om jag säger ifrån, och jag vill inte komma ner i deprissionen igen..och jag vet inte hur jag ska argumentera emot på ett rätt och slutgiltigt sätt

U R us

GitteL
7/4/09, 1:58 AM
#13

#12 Förstår ditt dilemma och du är inte emsam, faktum är att du kan göra något åt det om du vill ha en förändring och andra resultat.

Fråga dig själv om du vill ha det som du har det eller om allt är ok precis som det är. Om det inte är ok så behöver du kanske fundera på vad du behöver göra.

Har inte vi haft coaching samtal du och jag eller var det bara genom mess här?

Keep on going och ta hand om dig. Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
[peter54]
7/4/09, 3:07 AM
#14

Jag har inga problem att säga vad jag vill och vad jag tycker. Inte heller har jag några problem med att säga ifrån.

Emellanåt får jag som protesgångare, särskilt på sommaren när jag går i shorts, många märkliga reaktioner från folk. Det finns de som kan komma fram till mig och säga rakt ut att -"så där kan du väl inte gå omkring begriper du väl?"

Då säger jag ifrån. Ofta brukar jag svara -varför inte? Om det finns ett problem här så är det inne i ditt huvud!

Barn har inga sådana dumheter för sig. De kommer fram och frågar -"vad har hänt med dina ben?". Jag önskar att vuxna generellt kunde vara lika raka och öppna istället för att endera titta bort eller fånstirra utan att säga någonting.

szirius
7/4/09, 1:21 PM
#15

För mig beror det alldeles på hur pass närvarande jag är. Om jag är "jordad" så kan jag reagera som #14 vid en vass kommentar.Bara svara lugnt tillbaks " varför då? Så känner inte jag."Och jag kan själv känna och stå för mitt egna val i en situation, utan att för den skull behöva bevisa något.

Andra gånger kan jag bli förvirrad och osäker av självsäkra personers åsikter.Då kan jag behöva lite tid ensam för att komma ihåg att det är helt ok att jag tycker något annat…

Jag börjar kunna säga ifrån mkt bättre nu, men kan fortfarande känna skuld när jag säger ifrån - men även det släpper bara jag ger det lite tid och inser varifrån det mönstret kommer ifrån, vem jag tror att jag behöver skämmas för, vem jag tror att jag sviker osv.

Så för mig är det många gånger en process…

szirius
7/4/09, 1:36 PM
#16

En märklig sak som jag insåg nyss var att jag ofta har mkt lättare att stå upp för andra! Om det tex gäller mig själv att bussen inte stannar på min busshållssplats, då kan jag bli röd i ansiktet och stå och vänta tills den stannar vid nästa. Men om det händer för nån annan är det inga problem att ropa högt att de ska stanna bussen.Nu sist när jag åkte tåg gick konduktören förbi en nypåstigen som generat försökte vifta med sina biljetter.Då sa jag " hallå, ni missade den här kvinnan här". Men skulle det ha varit jag som blev missad, så skulle jag säkert också bara suttit och viftat lite försiktigt och sedan tigit…

Mindes detta redan sedan jag var liten, folk kunde tex kaxa sig mot mig och jag bara teg och skämdes- men det tog hus i h-e om nån var elak mot nåt småsyskon på gården…

Är det inte intressant….det handlar nog om att man glömmer sig själv, sin egobubbla, när det handlar om nån annan…Vad tror ni?

Jag märker också att jag kan bli en sån Tiger-mamma om det behövs, men jag vet inte om jag skulle ha ryggrad att stå upp för mig själv på samma sätt….Obestämd

Loet_old
7/4/09, 5:11 PM
#17

Vet inte om jag fattade dig rätt #16. om egobubblan.vissa personer som är allt iego så mobliserar jag mig själv mot dom.så då går jag in och möter dom med mitt antiego,automatiskt för vissa personer går ej att prata med. rätt eller fel metod?

Froddel
7/4/09, 6:33 PM
#18

Jag hade nog velat svara på både första och andra alternativet…jag kan säga vad jag tycker och oftast säga ifrån men de ggr jag säger ifrån får jag får ALLTID dåligt samvete/känner skuld.

Loet_old
7/4/09, 6:52 PM
#19

Precis,och det är "ursäkta" uttrycket sådana personer som drar fördel av andra som viker ner sig.

Att stå upp mot dom,och säga som det är. även om det svider i en rejält.för man mår själv inte bra inombords om man viker sig. fast det är ju lättare sagt än gjort. man önskar nog att situationen aldrig uppstod.

Froddel
7/4/09, 7:07 PM
#20

Nä, jag vet…förr kunde jag bli så förbannad på mig själv för att jag gick emot mig själv!…får jag väl iofs idag med ibland!

Förr kunde jag automatiskt säga ja till allt och alla, samtidigt som hela mitt inre bokstavligt talat skrek nej…men det gick på ren rutin.

Sen lärde jag mig att jag faktiskt inte behöver ge andra svar direkt.

Numera försöker jag säga nej till allt, eftersom min stresskänslighet och mitt dåliga mående måste prioriteras.

Annons:
szirius
7/4/09, 9:59 PM
#21

#20 jag kommer att tänka på en övning jag fick när jag gick i terapi - att säga nej till roliga saker! För mig är det inte bara alla borden som blir för mkt, utan ofta att jag tycker att så mkt är så himla roligt! Men även för mkt av det roliga blir nåt negativt till slut…

Så jag övar på att tack nej till roliga saker för att kunna säga ja till ensamtid, som jag så väl behöver….

Froddel
7/6/09, 3:08 PM
#22

#21  Ja, det låter fiffigt att göra så….problemet jag har är att jag inte tycker så särskilt mycket är kul men det beror ju på att jag är så ur gängornaObestämd

För många år sen så gav den terapeut jag hade då mig rådet att minst en dag i veckan så skulle jag planera in en "egen" dag, där jag absolut inte skulle göra något för någon annan. Jag skulle bara planera in saker för mig själv, tex att gå och sola solarium, träna, ta en lång skön promenad, låta bli att svara i telefon eller ringa såna där "måste-samtal", träffa en vän som gav positiv energi osv.

Det fungerade faktiskt ett tag men sen glömde jag bort detSkäms

szirius
7/6/09, 10:53 PM
#23

#22

Det fungerade faktiskt ett tag men sen glömde jag bort detSkäms

Så vad väntar du på? Sätt igång igen, vetja! Flört

[Tunridan]
7/7/09, 4:59 PM
#24

Jag svarade första alternativet och ser en skillnad i hur jag brukade reagera förr. Mycket skuld fanns då och ett stort behov av andras bekräftelse och gillande. Detta är ju väldigt vanligt hos många.

Jag upplever nu att det blir lättare och lättare att vara "hemma i mig själv" och därför kunna säga vad som är sant för mig, just där och då och också stå för det.
För det är väl det det handlar om, när vi pratar om att säga ifrån? Att uttrycka sin sanning?

För mig är det enorm skillnad på att säga ifrån beroende på om jag följer mitt hjärta eller mitt ego. Olika känslor får jag, olika upplevelser.
Att säga ifrån utifrån egot är ofta lite en känsla av att vara ett trotsigt barn. Eller någon som minsann måste hålla på sina gränser, annars kommer andra att utnyttja en. Det är ett försvar av ens självbild just då. Och det är rädsla som ligger till grund där.

Att säga ifrån utifrån sitt eget hjärta är mer lugnt och fridfullt, om ni förstår hur jag menar? Som Szirius säger:
"..jag kan själv känna och stå för mitt egna val i en situation, utan att för den skull behöva bevisa något."

Precis. Jag behöver inte säga ifrån för att bevisa något om mig själv, för jag vet mitt eget värde som kommer av en djupare vetskap om vem jag egentligen är, var min identitet finns.

I en sån situation kan jag lika gärna bara le och inte säga något alls. Låta den andra få ha sina egna tankar om mig och mitt utan att det rör mig. Men detta kan bara ske om man är hemma i sig själv, i det man verkligen är.
Och ju mer man vänjer sig vid att vara hemma i sig själv, ju lättare blir det att avgöra om man ska säga i från eller inte i en situation. Hjärtat vägleder i varje ögonblick, inte egot.

szirius
7/7/09, 6:35 PM
#25

#24 det är så härligt att känna det där, när man är alldeles lugn inombords och man helt släpper tankar kring vad andra tycker och tänker om enGlad….för ofta hänger ju saken ihop med det, man vill inte säga sin mening av rädsla för att andra ska bli besvikna, sårade, arga etc.

Jag tycker att " the work" ger mig mkt hjälp där…att se vilken "domän" jag är inne på. Genom att inte uttrycka MIG SJÄLV så försöker jag ta ansvar för ANDRAS känslor och tankar.Man är inne på någons annan domän, där man inte har något att göra.På ett sätt är det ett slags kontrollbehov inser jag Förvånad…man vill kontrollera vad andra ska kunna tycka om en, så därför "gömmer man" åsikter som de inte skulle gilla…

Jag övar mig då på att backa, inse vad jag håller på med och lita på att andra kan ta ansvar för sina känslor och tankar - så tar jag hand om mina egna.

(Detta betyder ju självklart inte att man ska vara elak och spydig, men att man kan säga sin sanning,utan laddning.)

[Tunridan]
7/7/09, 7:51 PM
#26

#25 Håller med dig; detta med min, din och guds/verklighetens domäner är användbart som påminnelser vart man befinner sig.

Allt handlar egentligen om identifikation med våra självbilder och de bilder vi har skapat av andra. Bilder sprungna ur våra tankar, det är allt det är!
Och allt händer ju i mig; tankar, känslor. Det handlar aldrig om någon annan, egentligen.
När jag är rädd för att säga vad jag tycker av rädsla för att såra någon, så är det ju fortfarande mina tankar som det handlar om.

För vad vet jag om vad som sårar den andra? Alla är vi olika där. Vissa såras väldigt lätt av något, medan andra inte bryr sig nämnvärt. Det kan man ju inte ha någon kontroll över. Och sen är det ju ändå inte mina ord som sårar, utan vad den personen tänker om mina ord.

Vilken frihet det innebär att veta att bara jag själv kan såra mig själv genom mina egna tankar. Fullt ansvar. Inget behov av att förändra någon annans beteende.
Folk är som de är och tycker vad de tycker om mig, vad ska jag göra åt det? Det är ändå bara tanke-bilder alltihop, min bild av dem och deras bild av mig. Inga är sanningen…

Och som du säger; naturligtvis innebär detta inte att vi behöver gå omkring och vara elaka och spydiga. För då är det ju ingen sanning från hjärtat, då är det egot som vill hävda sig eller trycka ner…

Froddel
7/7/09, 8:36 PM
#27

#23  Fast nu gör jag ju nästan inget annat än att säga nej till folkObestämd…jag lovar, jag kämpar fortfarandeFlört…fast det är inte så markant som en speciell dag i veckan utan nu försöker jag att ändra hela min tillvaro istället.

Annons:
[lanns]
11/30/09, 12:06 AM
#28

Det är svårt, detta att säga ifrån. Lite olika också vilken sitution det är och vilka människor det är, vilken relation jag har till dem.

När jag läste rubriken tänkte jag på mitt jobb och på vår veckomöten.
Ofta går jag från mötet frustread över att inte våga säga min mening. Säga ifrån när jag tycker något är fel. Sväljer och går vidare. tappar ork och lust.

Att säga ifrån i familjen har jag tränat mig på. Blivit lite bättre på det men det finns alltid ett litet stänk av skuld med om jag säger ifrån.

Delfinen
11/30/09, 4:36 AM
#29

Vet vad jag vill/tycker och inte men kan ibland ha väldigt svårt att säga nej eller säga ifrån.  Har inga problem att stå upp för mina åsikter men har samtidigt lika lätt för att tugga och svälja om någon trampar på mig, sårar mig etc. Då blir det oftast att jag tuggar och sväljer, mår dåligt och väntar tills bägaren rinner över och exploderar och får ett utbrott.

Har även svårt att säga nej om någon ber om hjälp eller en tjänst. Dom gånger jag säger nej får jag dåligt samvete, känner mig egoistisk.

Har betydligt lättare via det skrivna ordet. Kanske det beror på att jag alltid har lättare att uttrycka mig oavsett vad det gäller via det skrivna ordet.

Choklad
11/30/09, 2:48 PM
#30

Jag har svårt att säga ifrån, ja, ibland kan jag men  det är bara om jag blir ställd mot väggen. jag tycker inte om att bråka, vill lösa saker och ting på annat sätt. Men nu vet jag att jag måste säga ifrån, för det fungerar inte annars, men jag kan se hur jobbigt det kommr att bli, många som kommer att bli arga och ..ja usch jag drar mig för det i det längsta..

U R us

GitteL
12/19/09, 2:44 AM
#31

Puttar upp.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Doris
12/19/09, 7:54 PM
#32

Jag kan säga Nej och nu med gott samvete, förr hade jag svårt för detGlad

Allting är möjligt

GitteL
12/20/09, 12:51 AM
#33

#32 Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

siddelina
12/23/09, 1:09 PM
#34

Jag säger ifrån om det är något som jag inte vill och har inget dåligt samvete för det.

Annons:
Upp till toppen
Annons: