Annons:
Etikettpersonlig-hjälp-coaching
Läst 2388 ggr
szirius
2010-07-29 22:04

medicin?

Jag har skrivit ett långt inlägg på AU, som jag tänkte kopiera även hit, då jag känner att Ni är kloka människor som har mycket erfarenhet och stor visdom.Det handlar om medicinering.Tyvärr lyckades jag inte kopiera.Jag vore väldigt glad om ni vill gå in dit och läsa och svaraGlad.

Tusen tack på förhand.Kyss

Annons:
[Vintersaga]
2010-07-30 01:23
#1

Länk till ditt inlägg på AU

Hej Szirius!

Sjukdomarna i kroppen kan ha flera orsaker - först genetiskt, sedan något som man inte lyssnat på, etc… De genetiska sjukdomarna kan man nog inte göra så mycket åt - bara försöka göra det bästa av den situation som dessa skapar. De som man inte lyssnat på så att säga kan man göra mycket mer åt!

Men det finns några saker som gör detta arbete lättare eller svårare. Har jag gått och burit på en åkomma länge tar det som regel längre tid att bli av med problemet - har jag dessutom gått så länge att jag inte på egen hand klarar att hantera situationen som uppkommit kan enda utvägen vara medicinering… för att orka lösa problemet!

Jag säger medicin för att orka lösa problemet - för medicinen tar inte bort problemet åt mig, den lyfter bara upp mig på en nivå där jag klarar att hantera det på egen hand (eller med hjälp av andra)! Det här resonemanget passar utmärkt in på de s.k. lyckopillerna - för där tar medicinen bort delar av (eller hela) depressionen och hjälper mig att se mer positivt på de möjligheter jag har att förändra situationen och mina tankar om den!

Så som svar på din fråga så skulle jag säga att det beror på vad du använder din lindring av symptomen till - är det för att döva smärtan bara, eller är det för att döva smärtan OCH orka gå till botten med vad det är som orsakade den från början?

Kram Rickard

szirius
2010-08-01 02:59
#2

Tack för ditt svar Kyss

Självklart handlar det om att döva smärtan OCh gå till botten med problemetFlört.(I mitt fall handlar det om svår migrän)

Jag är mkt intresserad av energimedicin och har läst många böcker i ämnet, vad olika sjukdomar har för orsaker osv, och har arbetat medvetet med dessa saker i många år.Men min migrän har blivit intensivare med åren- samtidigt som jag släppt många andra mönster…

Man vet inte vad man ska tro, vissa menar att man blir sämre under själva läkeprocessen…men hur lång tid kan en sån ta egentligen?

Min dagliga huvudvärk har jag lärt mig att  "hantera" men attackerna gör det omöjligt för mig att fungera, så nu har jag börjat äta medicin som tar bort dem.Jag har gått hos en huvudvärksspecialist,sett att attackerna är hormonstyrda och provat många mediciner utan hjälp, den enda som fungerar är en epilepsimedicin som jag precis börjat ta, men som jag känner mig "rädd" för.

Jag går på akupunktur sedan 6 månader tillbaks och äter kinesisk medicin som ska hjälpa min kropp att komma i balans.

Sedan uppstår ju denna fråga -hur vet man att det är genetiskt, när ska man liksom " ge upp " och acceptera att man kanske har en kronisk sjukdom som man får lära sig att leva med?

Det är ju väldigt få som är helt friska, även väldigt " medvetna människor" har olika sjukdomar, så jag upplever att detta är ett väldigt intressant ämne och inte alls så enkelt att förstå alltid…

Det är iaf mkt trevligt att få höra andras personliga erfarenheter i ämnet.Glad

[Tunridan]
2010-08-05 18:45
#3

Hej Szirius, jag har haft (har?) samma problem med sjukdom och tänkandet kring den.

Jag har märkt för egen del hur viktigt det är inte vara "antingen eller", att sluta försöka välja sida. Allt är inte så svart eller vitt.
Ett tag trodde jag det; särskilt krångligt blev det när jag började intressera mig för alternativa metoder och andlig utveckling och hela köret - för då fick jag för mig saker. :-)

Mina tankar krånglade till det mer än någon medicin förmodligen gjort.

Idag känner jag efter i kroppen och jag tänker inte förneka mig själv befrielse från smärta genom att inte ta den där tabletten när jag behöver det.
Varför skulle jag? För att vara "duktig", välja "rätt"? Vad är det för något? Jag vet inte. Jag vet bara här och nu och att jag är värd ett gott liv. Du med. Varför ska man gå omkring och lida? Vem vinner på det?

Kram till dig.

Upp till toppen
Annons: