Annons:
Etikettreflektioner
Läst 4972 ggr
sommarblomman1
8/15/10, 2:59 PM

När det känns för mycket.

Det sägs ju att Gud Fader ger oss inte mer bekymmer än
vad vi klarar av.
Jag försöker att tänka detta men trots att man gör så
gott man kan så händer det saker som gör att man full-
ständigt faller ihop och känner att jag kan väl kravla mig
upp, men allt känns helt meningslöst.
Det är bara för mycket.
och det har pågått alldeles för länge.

Man läser att man ska lära sig något av det hela o s v, o s v.

Men hur man än försöker så ser man ingen mening med
det hela. Det hela har pågått så länge, så länge så detta
med att man ska lära sig låter bara som ett hån.

Man är i botten på det djupa hålet men det kommer mer
och mer.
Man vill inte såra, man vill inte skada, får höra att man är
för snäll och måste lära sig att säga ifrån.

Och när man gör det, ja, det blir det som en explosion.
Man får så många emot mig helt plötsligt.
Ingen hör av sig. Det blir otäckt tyst.

Som jag brukar skriva och säga; den som alltid är snäll
och helt plötsligt säger ifrån gör att man får alla emot sig.
Det blir helt tyst. har man helt fått nippran ?

Men den som alltid haft vassa armbågar klarar sig, skulle
den personen ha sagt samma sak, då är det ingen som
reagerar.
Kanske tvärtom, håller med ?

Undrar om man omedvetet, utan att vara elak, själv skapar
allt ,trots att man egentligen vill vara vän med alla ?

Eller är det meningen att man ska klara svårigheter en viss
tid eftersom ingen, varken sjukvården eller någon annan
kan lösa problemet ?

Jag menar absolut inte det hela som självömkan utan
undrar varför "läxan" ska hålla på så länge ? som ex.
sjukdom.

Annons:
klarljus
8/15/10, 5:49 PM
#1

Jag tror att utan prövningar och svårigheter stannar vårt växande som människor av. Men av och till i livet känns ju allt så jobbigt och svårt. Som att man får alldeles för mycket av det tunga, som du säger.

Har du bett om hjälp? Både av vänner och andra fysiska personer, men också rätt ut i luften när du är ensam?

Jag tror, men kan förstås inte bevisa, att om man behöver hjälp så finns det hjälp, vi måste bara sträcka ut handen efter den. Våga visa vår ömtålighet och ta emot.

Såg på Actors studio på teve för några månader sedan, Morgan Freeman var gäst. Han sa en så klok sak, kan inte citera ordagrant men det var ungefär så här:

En människa kan falla, och om hon bara ligger kliver alla över henne. Men om hon sträcker ut en hand kommer någon att ta den.

Vi måste hjälpas åt. Vi är alla människor med problem och svårigheter och genom att hjälpas åt blir vi mindre ensamma.

Jag önskar dig allt gott och att allt ordnar sig för dig.

[rore]
8/15/10, 8:00 PM
#2

Hej sommarblomman!

_"Man är i botten på det djupa hålet men det kommer mer
och mer.
Man vill inte såra, man vill inte skada, får höra att man är
för snäll och måste lära sig att säga ifrån.

Och när man gör det, ja, det blir det som en explosion.
Man får så många emot mig helt plötsligt._

Ingen hör av sig. Det blir otäckt tyst."

Ja det är otäckt att säga ifrån och att sätta gränser. Många gånger innebär det att folk vänder sig från en och det gör djävulskt ont inuti en själv,,,,,,

Att vara snäll och inte såra andra,, kan jag idag se som ett slags övervåld på sig själv och även som en falsk illusion….

För vad är egentligen att vara snäll? Vad är att inte såra andra??

Om vi är "snälla" och mjäkar med, fast vi egentligen tycker/tänker och känner annat,, så är snällheten ingenting annat än en stor lögn.

Om vi bara lever våra liv efter att tillfredställa andras behov,, så förskjuter vi vårt egna varande och det bottenlösa hålet inom oss,,,,,

Det Gapar allt större och hotfullare.

 Paniken växer sig stark och vi hamnar helt och hållet utanför oss själva. Undergången och meningslösheten hotar att sluka allt inom oss och vi klamrar oss fast vid våra gamla beteenden.

Vi behöver lära oss att ta ansvar för våra egna känslor, tankar och behov… och ge uttryck för dem.

Vi behöver lära oss att andra människor har ett ansvar över sina tankar, handlanden och reaktioner… Detta kan vi aldrig rå på om de själva inte får den insikten…

Varma kramar rore

GitteL
8/16/10, 2:32 PM
#3

Om inte vi tar kontrollen över våra tankar så tar de kontrollen över oss dvs vi KAN förändra en känsla när vi börjar tänka annorlunda. Det är en färskvara att ge hjärnan näring med att ha fokus på det som är bra istället för det som inte är bra.

TAr tid men bli medveten om dina tankar och vad du vill, behöver och känner.

**Om att utvecklas
Jag går gatan ner
Det finns ett djupt hål
I trottoaren
Jag ramlar i
Jag är förlorad. Jag är hopplös
Det är inte mitt fel
Det tar en evighet att finna vägen ut
*
Jag går gatan ner
Det finns ett djupt hål
I trottoaren
Jag låtsas att jag inte ser det
Jag faller ner igen
Jag kan inte tro att jag är på samma plats!
Men det är inte mitt fel
Det tar fortfarande lång tid att komma ut
*
Jag går gatan ner
Det finns ett djupt hål
I trottoaren
Jag ser att det är där
Jag ramlar fortfarande i det; det är en vana
Mina ögon är öppna
Jag vet var jag är
Det är mitt fel
Jag kommer ur det omedelbart
*
Jag går samma gata ner
Det finns ett djupt hål
I trottoaren
Jag går vid sidan av hålet
*
Jag tar en annan gata
**Författare okänd

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

SuzanneV
6/4/14, 12:03 AM
#4

Mycket bra och tänkvärda ord klarljus, rore och Gitte! Ser att detta är en gammal tråd men väl värt att lyfta igen tycker jag. Hoppas allt ordnade sig till det bästa för dig Sommarblomman. Styrkekramar till alla!

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 


Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Upp till toppen
Annons: