Annons:
Etikettrelationer
Läst 2632 ggr
petiteetoile
2010-10-17 21:34

ensam

Jag är en nu 18årig tjej som känner sig så ensam och instängd i mig själv. Känns som jag mer och mer börjat stänga ute världen runt omkring och leva i mina egna tankar..Överanalyserar allt jag gör, har alltid varit väldigt iaktagande och tillbakadragen men nu vill jag börja leva på riktigt, delta och inte bara se på.                       Längtar efter ett förhållande, har aldrig haft någon pojkvän vilket inte gör det lättare för mitt självförtroende på den punkten. Vet inte vad det är men så fort jag får kontakt med någon tar jag avstånd och det känns som jag sätter på någon slags mask. Om jag är intresserad av någon försöker jag alltid lista ut hur personen vill att jag ska vara och försöker ändra mig därefter. Vet om att det är sjukt och att man bara ska vara sig själv..Men ändå fortsätter jag såhär, gång på gång.. Vet kanske inte heller riktigt hur jag vill vara. Skulle vilja känna mig mer kvinnlig iaf vet jag. Men problemet är att jag inte direkt har några kvinnliga förebilder heller. Har växt upp med mina bröder och min pappa. Kan det spela in i att jag känner mig så osäker på "pojkvänsförhållande" med killar ? Vad ska jag göra för att våga släppa loss och börja leva ?

Kanske blev lite rörig text men om någon fattar och har någon bra fundering eller synpunkt är jag tacksam för svar . Mvh/vilsen tjej

Annons:
[rore]
2010-10-18 20:05
#1

Hej petiteetoile!

Välkommen Glad

Det går inte att skriva och tala om för någon annan vad h*n ska göra. Men bolla tankar går ju alltid bra.Flört

En bra grej är ju att du faktiskt är medveten om "masken" som du tar på dig  i mötet med andra.

 För i och med att du är medveten om det, så kan du börja reflektera/ betrakta dig själv, dina  tankar och känslor när du kliver in i den "rollen".( Det blir ju lite av ett roll spel sas,)

och där igenom tror jag att du kan finna det sanna inom dig, som är du.

Kram Rore

Upp till toppen
Annons: