2011-02-15 15:58 #0 av: Lindansare

Jag dör varje gång,
varje sekund.
Jag värjer mig,
upprepar alla ord du sa.
Allt för att förstå,
allt för att slippa dö en gång till.

Jag vet vilka ord som växlats,
vet, men kan knappt tro på dem mer.
Jag vill så förbannat gärna de ska vara sanna,
men känslan säger mig att det är tvärtom nu.

Jag ber om att känslan jag har,
är det som är osant nu, här och då.

Jag litar på en människa i världen,
det finns en jag skulle dö för.
Det finns en jag stått fast vid,
som stått fast vid mig.

Att det skulle ha raserats i missförstånd och total förvirring,
förvirring åt alla håll.
Det får mig att än en gång plågsamt dö bort.
Jag håller andan, varje andetag blir knivar,
de skär och skär men jag är van.
Jag är redan trasig,
varit trasig i många år.
Men denna smärtan liknar ingen annan.
Denna smärtan är ny och fruktansvärd.

Det band mellan oss som strechades så många många mil.
Det bandet håller jag nu tätt intill mitt hjärta och önskar om och om igen.
Snälla klipp inte det bandet,
ty inga saxar är fina nog,
inga knivar duger.
Det är världens vackraste band.