Annons:
Etikettrelationer
Läst 70535 ggr
GitteL
6/3/11, 12:11 PM

Den narcissistiska mammans karaktärsdrag

Det handlar om sånt som sker i det fördolda, bakom fasaden. Den patologiskt narcissistiska föräldern uppfostrar sitt barn till att endast finnas till som en förlängning av henne själv. Det handlar om kroppsspråk. Det handlar om ogillande blickar: ”Den där blicken.” Det handlar om betoning och röstläge. Det är väldigt subtilt, det som sker, och det är mycket kraftfullt. Det är en del av vem barnet är.

1. Allt hon förmedlar går att tillbakavisa. Allt hon uttrycker genom ord, handling, kroppsspråk, blickar, attityder, uppförande och tonläge går att dementera, bestrida och omtolka. Det finns alltid en nonchalant ursäkt eller en förklaring. Grymhet framställs som kärleksfullhet. Aggressiva och fientliga handlingar framställs som omtanke. Själviska manipulationer presenteras som gåvor. Kritik och förtal är slugt förklätt till oro. Hon vill bara ditt bästa. Hon vill bara hjälpa dig.

Hon säger sällan rakt ut att du inte duger, men varje gång du berättar om något bra du gjort – något du lyckats med – kontrar hon med något ditt syskon gjort som är mycket bättre. Eller så ignorerar hon dig helt enkelt. Eller så lyssnar hon på dig och tiger för att sedan inom kort göra något elakt mot dig så du ska förstå att inte ”förhäva dig”. Men ingen utomstående (som inte själv genomgått hennes misshandel) kommer att märka hur du blir bestraffad. Hon ser nämligen noggrant till att särskilja orsaken till bestraffningen (din glädje över din prestation) från själva bestraffningen (sin egen vägran att låta dig låna bilen när du ska åka till prisutdelningen) genom att t.ex.  låta tillräckligt mycket tid förflyta emellan de båda så att ingen annan ens ska komma på tanken att det finns en koppling.

Hennes förminskningar av dig går ofta ut på att jämföra dig med någon annan. Hon talar om hur fantastisk någon annan är, eller vilket otroligt bra jobb någon annan gjort inom ett ämnesområde du också jobbat med, eller hon pratar om hur mycket hon gillar någon annan person. Det är upp till dig att förstå kontrasten. Utan att säga ett enda ord om dig har hon låtit dig veta att du inte duger. Hon förstör din glädje över någonting du lyckats med bara genom att gratulera dig med en arg och avundsjuk röst som förmedlar hur missnöjd hon är. Återigen dementerar hon helt och hållet vad hon just förmedlat. Det är omöjligt att konfrontera någon på grund av hennes ton, hennes uppförande eller blicken hon använder när hon ser på dig. Men när din narcissistiska mamma en gång väl dresserat dig kan hon hota med fruktansvärda straff utan att säga ett enda ord. Du vet vad blickarna och tonen betyder. Därför är du alltid rädd, har alltid fel, men kan aldrig exakt sätta fingret på varför.

Eftersom hennes psykiska våld är del av en livslång kampanj för kontroll, och eftersom hon är noga med att rationalisera sitt våld, är det oerhört svårt att förklara för andra människor vad som är så illa med henne. Hon är också mycket noga med när och hur hon bedriver sitt psykiska våld. Hon är mycket hemlighetsfull – en egenskap som nästan alla misshandlare har (”Inte tvätta sin smutsiga byk offentligt!”) – och om du talar om för någon annan var hon gjort kommer hon att straffa dig. Tid och plats för hennes värsta övergrepp är noga utvald så att ingen annan hör eller ser hennes dåliga beteende. Inför andra människor kommer hon att verka vara en helt annan person. Hon kränker dig inför andra människor, men maskerar alltid sina nedvärderingar, spydigheter och sitt skvaller som oro, kärlek och förståelse (”Jag tycker så synd om stackars Carina. Hon verkar alltid ha det så svårt, men jag vet bara inte vad jag kan göra för henne!”). På grund av detta brukar barn till narcissistiska föräldrar tyvärr ofta bli varse att ingen tror dem (”Jag måste säga att när hon talar om DIG talar hon alltid så vänligt!”). Tyvärr brukar även terapeuter, på grund av att en narcissists agerande alltid går att tillbakavisa eller tolka på ett annat sätt, och även på grund av egen iver att stötta en annan förälder (om terapeuten själv är förälder), komma till den narcissistiska förälderns försvar, och förstärka din känsla av isolering och hjälplöshet (”Jag är säker på att hon inte menade så illa!”).

2. Hon kränker dina gränser. Du känner dig som en förlängning av henne. Hon ger bort dina egna privata saker utan ditt medgivande, ibland mitt framför nosen på dig. Din mat äts från din tallrik, eller ges till andra från din tallrik. Dina grejer, t.ex. presenter du fått av henne, får återtas när som helst och utan annan förklaring än att de var aldrig dina från första början. Din tid är förpliktigad utan samråd med dig och åsikter som förmodas vara dina uttrycks av henne. (”Hon älskar att gå i kyrkan!”, ”Han skulle aldrig vilja ha något sådant”, ”Hon tycker inte om avokado”) Hon diskuterar dig, i din närvaro, som om du inte vore där. Hon håller koll på dina kroppsliga funktioner och förödmjukar dig genom att avslöja den information hon snokat reda på. Speciellt när den kan användas för att demonstrera hennes hängivenhet som mor, och belysa hennes martyrskap inför dina behov (”Mikael hade också problem med täta urinträngningar. Det var bara det att hans var mycket värre! Jag var så orolig för honom!”) Du har aldrig fått veta vad det innebär att ha ett privatliv i badrummet eller i sovrummet, och hon går igenom dina saker regelbundet. Hon frågar nyfiket, ifrågasätter och snokar i din/dina e–post/brev/dagbok/samtal. Hon vill gräva rätt på dina känslor, alldeles särskilt de smärtsamma, och söker alltid negativ information om dig som kan användas mot dig. Hon gör ofta saker tvärt emot ditt uttryckliga önskemål. Allt detta sker utan minsta tecken på skam eller självkritik.

Alla försök till självständighet från din sida bemöts med starkt motstånd. Normal utveckling (som att du lär dig raka dig, sminka dig, träffa flickor/pojkar) medges endast motvilligt och endast om du insisterar. Sen straffas du för din påstridighet (”Eftersom du är gammal nog för att träffa flickor så tror jag nog att du även är gammal nog att betala för dina egna kläder!”) Om du kräver åldersanpassade kläder, personvård och kontroll över ditt eget liv, eller egna rättigheter, är du ”svår” och hon förlöjligar din ”självständighet”.

3. Hon favoriserar. Narcissistiska mödrar väljer ofta ut ett (ibland fler) barn till att vara ”favoriten” och ett annat (ibland fler) barn till att bli ”syndabocken”. Narcissisten identifierar sig med favoriten och ger privilegier åt honom eller henne så länge favoriten gör precis som mamma vill. Favoriten måste vårdas omsorgsfullt av alla i familjen. Syndabocken har inga egna behov och måste i stället ta på sig rollen som den som vårdar. Favoriten kan inte göra något fel. Syndabocken har alltid fel. Detta skapar motsättningar mellan barnen. Det ena barnet anser att mamma är klok och underbar, medan de(t) andra hatar henne. Motsättningen främjas av narcissisten genom lögner, genom uppenbar orättvisa och favoriserande. Favoriten kommer att försvara mamman och indirekt föra våldet vidare genom att leta efter orsaker att skylla syndabocken för mammans agerande. Favoriten kan också själv direkt ta på sig den narcissistiska moderns uppgifter genom att fysiskt misshandla syndabocken så att den narcissistiska mamman inte behöver göra detta själv.

4. Hon saboterar. Dina framgångar erkänns endast i den mån hon själv kan ta åt sig äran för dem. Varje framgång eller prestation som hon inte kan ta åt sig äran för ignoreras eller förminskas. Vid tillfällen då du ska vara i centrum och det samtidigt som det saknas möjlighet för henne att vara i centrum för uppmärksamheten kommer hon att försöka förhindra att tillfället inträffar över huvud taget. Går inte det påstår hon att hon inte kan komma, eller att hon ska gå tidigt, eller så låtsas hon som att det är inte är någon händelse värd att lägga märke till över huvud taget, eller så stjäl hon uppmärksamheten från dig. Hon kan också råka haspla ur sig sårade kommentarer om hur mycket bättre någon annan lyckats, eller kommentarer om hur det där du lyckats med inte är så bra som det du borde ha lyckats med, eller att det inte är fullt så lyckat som du tycker att det är. Hon saboterar genom att reta upp dig så att det blir bråk, eller beter sig särskilt obehagligt precis innan hon vet du måste vara samlad och i form för att prestera bra. Hon får ett utbrott om hon måste hjälpa dig med någonting som underlättar dina möjligheter att lyckas, eller hon rätt upp och ner vägrar att vägra att hjälpa dig med till och med småsaker. Hon är elak mot dig angående saker som perifert är förbundna med dina framgångar så att din glädje över vad du åstadkommit mattas, utan att hon sagt någonting om det rakt ut. Oavsett vad din framgång handlar om måste hon plocka ner dig och sätta dig på plats.

5. Hon förnedrar, kritiserar och svärtar ner. Hon låter dig på alla sätt veta att hon tycker mindre om dig än vad hon gör om dina syskon eller om andra människor i allmänhet. Om du beklagar dig över att du blivit illa behandlad av någon annan kommer hon ta den andra personens parti, även om hon inte alls känner den personen. Hon bryr sig inte om dessa människor, eller om det rättmätiga i dina klagomål. Hon vill bara att du ska ha klart för dig att du aldrig kan ha rätt.

Hon levererar generaliserande nålstick som är nästan omöjliga att motbevisa (alltid i en kärleksfull, omtänksam ton): ”Du har alltid varit svår”, ”Du kan vara väldigt svår att älska”, ”Du har alltid haft svårt att avsluta saker”, ”Du var mycket svår att ha att göra med”, ”Du brukar alltid orsaka problem”, ”Ingen orkar stå ut med det du gör”. Hon levererar kritik på ett indirekt sätt. Till exempel klagar hon på hur ”ingen” älskar henne, ”ingen” gör något för henne, eller ”ingen” bryr sig om henne, eller hon klagar på att ”alla” är så själviska, när du är den enda personen i rummet. Som alltid kombinerar hon kritik med tillbakavisande.

Vid samtal låter hon små förstulna kommentarer slinka ut om att hon verkligen haft fantastiskt roligt tillsammans med någon annan – när hon gjort samma sak som hon gjort även med dig  (men med dig var det inte roligt). Hon låter dig veta att hennes förhållande med någon annan person, som ni båda känner, är helt underbart på ett sätt som din relation med henne inte är – det noggrant outtalade budskapet är att du inte betyder något speciellt för henne.

Hon minimerar, nedvärderar eller ignorerar dina åsikter och erfarenheter. Dina insikter bemöts nedlåtande, tillbakavisande och med anklagelser (”Jag tror du läser för mycket!”) Och hon avfärdar information, om den kommer från dig, även i ämnen där du är en erkänd auktoritet. Vad du än säger bemöts detta med flin, himlande med ögonen eller överdrivna utrop (”Ohoh, jahaaa?!”, ”Du behöver du väl inte tala om det för mig?!”, ”Jaså, verkligen?!”). Sen gör hon klart för dig att hon inte lyssnat på ett enda ord av vad du sagt.

6. Hon får dig att framstå som galen. Om du försöker konfrontera henne angående något hon gjort eller sagt påstår hon att du har ”en väldigt livlig fantasi” (detta är en fras som ofta används av misshandlare av olika slag för att motbevisa offrets erfarenhet av misshandeln) som om du inte vet vad du pratar om, eller hon säger att hon inte har någon aning om vad du pratar om. Hon kommer hävda att hon inte minns, inte ens mycket minnesvärda händelser. Hon förnekar blankt att de någonsin inträffat. Inte heller kommer hon någonsin att erkänna att det finns en möjlighet att hon kan ha glömt. Detta är en extremt aggressiv och extremt upprörande taktik som kallas ”gaslighting”, gemensam för misshandlare av alla slag. Din verklighetsuppfattning urholkas ständigt så att du till slut tappar tilltron till ditt eget minne och din egen tankeförmåga, vilket gör dig till ett mycket lättare offer för förövaren.

Narcissister ”gaslightar” rutinmässigt. Narcissisten antingen att insinuerar, eller säger rakt ut, att du är instabil och borde söka vård annars skulle du inte tro sådana löjliga saker och vara så motsträvig. Du är överkänslig. Du inbillar sig saker. Du är hysterisk. Du är helt orimlig. Du överreagerar, som du alltid gör. Hon ska prata med dig senare, när du har lugnat ner dig och inte längre är så irrationell. Hon kan även karakterisera dig som neurotisk, psykotisk eller borderline (om hon känner till sådana begrepp).

När hon väl kokat ihop dessa fantasier om psykisk sjukdom hos dig berättar hon sen för andra om dem. Och, som alltid, presenterar hon dem som uttryck av oro, samtidigt som hon deklarerar sig själv som varandes ett oskyldigt offer. Hon har inte gjort någonting. Hon har ingen aning om varför du är så irrationellt arg på henne. Du har sårat henne fruktansvärt. Hon tror att du kan behöva psykoterapi. Hon älskar dig väldigt mycket och skulle göra allt för att göra dig lycklig, men hon vet bara inte vad hon ska göra. Du stöter bort henne när allt hon vill är att hjälpa dig.

Hon har samtidigt befriat sig själv från allt ansvar för din uppenbara motvilja mot henne, underförstått att det är något fundamentalt fel med dig som gör dig arg på henne. Hon undergräver din trovärdighet hos dem som lyssnar på henne. Hon spelar rollen som kärleksfull mor så perfekt att ingen tror dig.

7. Hon är avundsjuk. Varje gång du får något fint hon är arg och avundsjuk. Hennes avundsjuka är uppenbar när hon beundrar… vad det nu är du har fått. Hon ska försöka ta det ifrån dig, förstöra det för dig, få samma eller bättre åt sig själv. Hon jobbar alltid på att försöka få vad andra människor har, precis som en tvååring som försöker få tag på ett annat barns leksak. Avunden hos narcissistiska mödrar inkluderar ofta sexuell konkurrens med sina döttrar eller svärdöttrar. De försöker förbjuda sina döttrar att bära smink, för att strax efteråt ”putsa upp” sig själva på ett åldersadekvat sätt, eller genom att börja dejta. De kritiserar utseendet på sina döttrar och svärdöttrar. Denna avund gäller även relationer. Narcissistiska mödrar är ökända för att försöka förstöra sina barns äktenskap och lägga sig i sina barnbarns uppfostran.

8. Hon är en lögnare på så många olika sätt att man inte kan räkna dem alla. Varje gång hon pratar om något som har känslomässig betydelse för henne kan man slå sig i backen på att hon ljuger. Ljugandet är ett av de sätt på vilka hon skapar konflikter i relationer och i livet för människorna omkring henne. Hon ljuger för dem angående vad andra människor har sagt, vad de gjort, eller hur de mår. Hon ljuger om sitt förhållande med dem, om ditt beteende eller om din situation. Allt för att blåsa upp sig själv och undergräva din trovärdighet.

Narcissisten är mycket noga med hur hon ljuger. För utomstående ljuger hon eftertänksamt och medvetet och alltid på ett sätt som kan dementeras i efterhand, om hon skulle bli påkommen med att ha ljugit. Hon förvrider det du sagt snarare än att konstruera en helt ny lögn från grunden. Hon gör oschyssta omtolkningar av saker du faktiskt gjort på riktigt så att de framstår som någonting annat. Om hon nyligen kommit med någon särskilt flagrant lögn kan hon ägna sig åt lögn i förebyggande syfte: hon ljuger i förväg för att kunna avfärda vad du skulle kunna tänkas säga innan du ens sagt något. Sedan, när du talar om för någon annan vad din mamma gjort, blir du abrupt avbruten med ”Jag vet redan allt det där… din mamma berättade att… (självrättfärdigande och lögner)”. Eftersom hon är så noga med att alltid kunna tillbakavisa tolkningar av vad hon sagt och gjort är det väldigt svårt att lyckas fånga henne mitt i en lögn. De mer lättlurade av hennes vänner kanske aldrig kommer att inse hur oärlig hon är.

Inför dig kommer hon med uppenbara lögner. Hon påstår att hon inte minns taskiga saker hon har gjort, inte ens sånt hon gjort alldeles nyligen, inte ens om det var något mycket minnesvärt. Självklart, om du försöker väcka hennes minne genom att återge omständigheterna kring det som hände, svarar hon ”Du har så livlig fantasi” eller ”Det var ju länge sedan. Varför ska du alltid älta om gammalt groll?” Dina samtal med henne är fulla av nonchalanta avsnoppningar och avledningsmanövrar. Dig respekterar hon inte ens tillräckligt mycket för att anstränga sig så att lögnerna ska låta bra.

Vid de sällsynta tillfällen hon tvingas erkänna en del av sitt usla beteende medger hon sitt misstag endast med tvetydighet, eller på ett sätt som senare går att dementera: Hon ”gissar” att ”kanske” hon ”kan ha” gjort något fel. Förseelsen framställs alltid kraftigt förvanskad så att den ska framstå i bättre dager. Uttrycken ”jag antar”, ”kanske” och ”kan ha” är lögner i sig själva eftersom hon vet precis vad hon har gjort – inget gissande, inga kansken, inga antaganden.

9. Hon ska hela tiden stå i centrum för uppmärksamheten. Detta behov är ett grundläggande karaktärsdrag hos narcissister. I synnerhet hos narcissistiska mödrar, vilkas barn endast finns till för att mamman själv ska få uppmärksamhet och beundran. Narcissistiska mödrar älskar att bli uppassade och de avbryter ofta sina barn med små förfrågningar om tjänster. ”Medan du ändå är uppe… kan du hämta?” eller motsvarande är en av deras favoritfraser. Att ge dig en uppgift att göra i början av veckan, eller i början av dagen, som du kan uträtta enligt egen planering, verkar inte fungera för en narcissistisk mamma. Istället ska du att ställa upp omedelbart, när som helst, vid en förfrågan från henne och helst på en tid då du är upptagen med annat. Du ska ”hjälpa” henne hämta och bära, alltid vara redo för att gottgöra henne för den uppoffring hon gör  i och med att hon är din mamma. Och medan du gör det speglar hon sig i glansen av din uppmärksamhet och uppassningen av hennes (höga) person.

En narcissistisk mamma kan skapa väldigt udda tillfällen då hon får vara i centrum för uppmärksamheten; exempelvis vid en minneshögtid för någon i hennes närhet som gått bort för länge sedan, eller genom att ställa till med stort kalas vid små personliga högtider. Hon kan älska att underhålla så hon får vara ”the life of the party”. Hon försöker stjäla rampljuset eller förstöra tillfällen då någon annan är menad att stå i centrum, särskilt om det gäller det barn hon har utsett till syndabock. Hon inbjuder ofta sig själv att följa med någon annan dit hon inte är välkommen. Om hon besöker dig, eller du besöker henne, är du skyldig att spendera all din tid med henne. Att hon skulle sysselsätta sig själv är, för henne, otänkbart. Varje gång du försökt göra någonting utan henne, inte velat underhålla henne, vägrat att passa upp på henne, förhindrat att hon startat ett drama, eller på annat sätt berövat henne uppmärksamheten, har hon tjurat, surat, manipulerat eller fått ett vredesutbrott.

Äldre narcissistiska mammor använder ofta ”ålderns rätt” till att manipulera igång draman. Ofta genom att försumma sin hälsa eller genom att göra saker de vet kommer att göra dem sjuka. Detta ger henne möjlighet att inkassera den investering hon gjorde i dig då hon ”dresserade” dig, när du var barn, till att passa upp på henne. Då ringer mamma dig (eller ännu bättre, får grannen eller vårdhemsföreståndaren att ringa dig) och kräver att du infinner dig omedelbart. Du ska rusa till hennes undsättning, hålla henne i handen, gråta över hennes smärta och lyssna inkännande till hennes eviga klagomål om hur svårt och hemskt hon har det. (”Man ska aldrig bli gammal!”, ”Jag ska ändå dö snart!”) Det är nästan aldrig så att du faktiskt kan göra någon nytta när du väl kommit dit, och de bakomliggande orsakerna till situationen hon hamnat i kan ha varit helt onödiga händelser som mycket väl gått att undvika. Men du har hamnat i en extremt svår situation. Om du inte agerar publik och ger den uppmärksamhet hon manipulerar för att få, framstår du som extremt dålig i andra människors ögon. (Narcissistiska beteenden åtföljer vanligen Alzheimers sjukdom, så detta beteende förekommer även hos helt normala föräldrar som åldrats.)

10. Hon manipulerar dina känslor för att livnära sig på din smärta. Detta bisarra beteende är så vanligt bland narcissistiska mödrar att deras barn ofta kallar dem för ”känslomässiga vampyrer”. Några av dessa emotionella måltider intas i form av ren sadism. Hon gör och säger saker bara för att såra. Hon plågar dig, retas eller ger dig nålstick angående saker hon mycket väl vet är extra känsliga för dig, samtidigt som ett leende spelar över hennes läppar. Hon kan ha tagit dig till skrämmande filmer eller berättat läskiga historier, sen hånat dig för att du var ”en sån barnunge” när du grät. Hon skjuter in en sårande kommentar i er konversation och ler förtjust åt din sårade min. Du kan höra skratt i hennes röst när hon enträget försöker pressa dig angående något känsligt ämne, eller när hon säger obehagliga saker till dig. Senare kommer hon att prata skadeglatt om hur upprörd du blev, glatt berätta för andra människor att du är så rolig att retas med, och försöka få andra att dela hennes nöje. Hon roas av sina grymheter och gör inget försök att dölja detta. Hon vill att du ska veta att din smärta är underhållande för henne. Hon kan ta upp ämnen som är smärtsamma för dig och använda dem för att försöka tränga in i ditt känsloliv, medan hon hela tiden iakttar dig noga. Detta är emotionell vampyrism i sin renaste form. Hon livnär sig känslomässigt på din smärta.

En extra märklig form av denna känslomässiga vampyrism kombinerar uppmärksamhetssökande beteende med krav på att publiken ska lida. Eftersom narcissistiska mödrar ofta spelar martyr kan detta kan ske i form av förvridna, självömkande dramer som hon omsorgsfullt producerar, och där hon själv är stjärnan. Hon snyftar och jämrar sig över att ingen älskar henne och alla är så själviska, och hon vill inte leva längre, hon vill dö! Hon vill dö! Hon verkar inte bry sig om att manipulationerna av andras känslor och hennes självömkan verkar frånstötande på andra människor. Ett konstig beteende som är mycket vanligt bland narcissister: Hennes dramer kan också kretsa kring tragedier som andra människor råkat ut för, ofta om hur mycket hon lidit genom association till dem. Hon gråter över det hemska mordet på någon som hon inte skulle känna igen ens om hon passerade honom på gatan, och orsakar på så sätt obehag hos sina lyssnare.

11. Hon är självisk och oresonlig. Hon ser alltid säkert till att hon har det bästa av allt. Hon insisterar på att få sin vilja igenom hela tiden, även om det hon vill ha igenom inte är värt all den möda hon lägger ner, och även om denna möda går långt utöver normalt beteende. Hon gör en enorm ansträngning för att få något du nekat henne, även om det var helt och hållet din rätt att neka, och även om hennes förfrågan var självisk och orimlig. Om du säger till henne att hon inte kan ta med sina vänner till din fest kommer hon att dyka upp med dem ändå. När de står där på din tröskel, mamma och hennes vänner, visar det dig att din mamma sagt till dem att du bjudit in dem, så antingen måste du ge efter, eller så kommer du att framstå som den onde inför dessa stackars bedragna, som kommit till dig förgäves. Om du säger till mamma att hon inte kan komma hem till dig i kväll ringer hon istället till din make/maka och försöker få honom eller henne att gå med på att hon kan komma, men han/hon ska inte nämna något om det till dig, eftersom det ska bli en ”överraskning”. Hon måste bevisa för dig att du inte har rätt att säga ”nej” till henne!

Ett nära på universellt karaktärsdrag för alla narcissister: Eftersom de är så självupptagna är de ovanligt dåliga på att ge presenter. De ger dig den där lilla gåvan som ingick när de beställde på Ellos. De försöker få presenter, som de egentligen ger till sig själva, att framstå som presenter till dig (”Jag tänkte du kan få min gamla cykel, så köper jag en ny till mig själv!”, ”Jag vet hur mycket du älskar italiensk mat, så jag ska ta dig till min favoritrestaurang på din födelsedag”). Nyinköpta gåvor är ofta uppenbart billiga och oftast saker som inte passar dig, eller saker du inte kan använda, eller beror på en motprestation: Om du köper henne presenten hon vill ha, kommer hon att köpa en sak åt dig som du väljer. Hon visar att det smärtar henne att ge dig något. Hon kan köpa dig en present och samtidigt köpa exakt samma sak åt sig själv, eller ta med dig på en shoppingrunda för att köpa nåt till dig, samtidigt som hon köper något trevligt åt sig själv på samma gång, för att hon själv ska känna sig bättre, trots att hon måste ge bort något.

12. Hon är självupptagen. Hennes känslor, behov och önskemål är mycket viktiga. Dina är obetydliga så till den milda grad att hennes minsta infall har företräde framför dina mest grundläggande behov. Hennes problem förtjänar din omedelbara och fullständiga uppmärksamhet. Dina problem avfärdas. Hennes önskemål har alltid företräde. Om hon gör något för din skull påminner hon dig sedan ständigt om sin frikostighet och försöker få till stånd någon form av återbetalning. Hon kommer att beklaga sig hela tiden, även i det fall din situation är mycket värre än hennes. Om du påpekar detta kommer hon, lätt som en plätt, att tanklöst fösa dina problem åt sidan som om de inte hade någon betydelse alls (”Det är lättare för dig…”, ”Det är annorlunda för dig…”).

Drakmamma med ägg

Drakmamma med ägg

13. Hon har vansinnigt lätt för att gå i försvarsställning och är mycket känslig för kritik. Om du kritiserar henne eller trotsar henne kommer hon att explodera av vrede, hota, bli förbannad, förstöra och kan bli våldsam, slåss, låsa in dig, låsa sitt barn (dig) ute i kyla och regn eller på annat sätt ägna sig åt ”klassisk” fysisk misshandel.

14. Hon terroriserar. Rädslan är ett effektivt hjälpmedel, som alla misshandlare använder sig av för att kontrollera offret, och din narcissistiska mamma använde den hänsynslöst för att domptera dig. Narcissisten lär dig att frukta hennes vrede även då hon inte är fysiskt närvarande. Det enda alternativet är att alltid lägga sig platt. Om du ger henne allt hon begär hela tiden kanske du skonas. Om du inte gör det kommer straffet. Även vuxna barn till narcissister känner fortfarande av denna inpräntade rädsla. Din narcissistiska mor kan trycka på rädsla–knappen genom sin tystnad, eller genom en blick som talar om för barnet i dig att hon står och funderar över hur hon ska kunna ge igen.

Inte alla narcissister misshandlar fysiskt, men de flesta gör det, ofta i det subtila och på ett sätt som senare går att förneka. Det ger dem möjlighet att agera ut vreden över att du misslyckats med att vara lösningen på deras egna interna kaos, och samtidigt lära dig att du bör frukta dem. Du blev kanske inte slagen, men du blev nästan säkert utlämnad åt att uthärda fysisk smärta i såna situationer där en normal mamma skulle försökt att lindra. Denna förnekelsebara form av aga tillåter henne att lägga upp ett lagar av raseri för att sedan dela ut straffet vid ett senare tillfälle då hon arbetat fram en helt vattentät och logisk rationalisering för det hon gör, så hon aldrig risker att avslöjas. Du lämnades hungrig eftersom ”du äter för mycket”. (Någon hade frågat henne om hon var gravid. Hon var inte det). Du gick alltid till skolan med magsjuka eftersom ”du inte har feber. Du försöker bara få skolka”. (Hon är förargad över att behöva ta hand om dig. Hur understår du dig att bli sjuk och lägga ytterligare last på hennes redan tunga börda?!) Hon vägrar att titta på dina jävla blåsor. Istället sätts de skor som orsakade blåsorna på dina hälar tillbaka på dina fötter och du skickas till butiken i dem, eftersom ”Du ville ju ha dom där skorna, så nu få du ha dem på dig!” (Du hade sagt att de skor hon ville köpa åt dig var fula. Hon gillade dem eftersom de var precis såna hon själv hade på sig för 30 år sedan). Tandläkaren blev tillsagd att inte ge dig bedövning när han lagade hålet i din tand, eftersom ”han måste lära sig att ta bättre hand om sina tänder” (Hon måste betala för lagningen och hon är rasande över att behöva spendera pengar på dig).

Narcissistiska mödrar misshandlar också genom att låta andra gå lös på dig, eller genom att inte skydda dig i såna situationer då en normal mamma skulle ha gjort det. Ibland blir det barn som utsetts till favoriten uppmuntrad att ge sig på det barn som utsetts till syndabocken. Narcissister misshandlar även genom att låta dig bevittna våldsamma situationer. Om ett av dina syskon fick stryk, såg hon till att även du såg vad som hände. Hon planterade enkelt in rädslan för MAMMA i dig, utan att så mycket som höja en hand mot dig.

15. Hon är infantil och småaktig. Narcissistiska mammor är ofta barnsliga, helt enkelt. Om du vägrar låta henne manipulera dig till att göra något kommer hon gråta över att du inte älskar henne eftersom, om du älskade henne, skulle du göra som hon vill. Om du sårar hennes känslor kommer hon att ilsket beklaga sig och säga att du kommer att ångra dig, sen när hon är död, för att du inte behandlade henne bättre. Dessa barnsliga klagomål och svar kan låta skrattretande, men narcissisten är dödsallvarlig. När du var barn; om du bad henne att sluta upp med något dåligt uppförande, motiverade hon det genom att påpeka något som du gjort, som hon ansåg vara jämförbart. Som om det barnsliga beteende hos ett barn skulle motivera att det barnsliga beteendet hos en vuxen. En stor del av hennes hantering av dig handlar om att ”ge igen”. Varje gång du underlåter att ge henne den vördnad, den uppmärksamhet eller den service hon anser att hon förtjänar, eller du vägrar utföra hennes vilja, ska hon ”visa dig” och ”ge igen”.

16. Hon är aggressiv och skamlös. Hon frågar inte. Hon kräver. Hon kommer med helt sanslösa krav. Om hon tror att hon kan komma undan med det tar hon precis vad hon vill. Hon ställer krav på sina barn på ett mycket aggressivt sätt, liksom hennes kritik är mycket aggressiv. Hon kan inte ta ett nej. Istället utövar hon påtryckningar, mentala dragkamper och manipulationer för att få dig att ge upp.

17. Hon ”parentifierar” (”parentifies”). Hon övergav sitt ansvar som förälder och överlät det på dig så fort hon kunde, och du lämnades åt att ta hand om dig själv så gott du kunde. Hon förnekade dig sjukvård, lämpliga kläder, nödvändiga transporter eller grundläggande bekvämligheter som hon aldrig skulle ha förnekat sig själv. Hon lät sig inte ha födelsedagsfest och lät inte dina kompisar sova över. Dina kompisar var aldrig varit välkomna hemma hos er. Hon tyckte inte om att behöva skjutsa dig överallt, så du tackade nej inbjudningar eftersom du inte hade någon möjlighet att komma dit. Hon betalade inte för dina skolfoton, även om hon gott och väl hade råd det. Du hade en snålt tilltagen klädbudget eller så köpte hon de billigaste kläderna hon kunde komma över utan att skämma ut sig själv. Så fort du hade fått ditt första jobb bemöttes varje förfrågan om skolmaterial, kläder eller toalettartiklar med orden ”Nu när du tjänar egna pengar kan du väl betala för det själv?”

Hon gav dig också uppgifter som egentligen var hennes och inte borde behöva utföras av ett barn. Du kan ha varit den primära vårdgivaren åt dina småsyskon eller för en handikappad förälder. Du kan ha haft ansvar för alltför mycket hushållsarbete. Framförallt var du alltid hennes känslomässiga vårdgivare, hennes ”psykolog”, och eventuella försök till avhopp från den rollen orsakade enorma utbrott av raseri. Du tilläts aldrig att ha egna behov, ha negativa känslor eller ha egna problem. Sånt var bara för henne, medan du var ansvarig för att reda upp saker och ting åt henne. Redan från det du var mycket liten använde hon dig till att avreagera sig på, när helst hon var stressad eller arg på din far eller kände att livet var orättvist i största allmänhet, eftersom att skada dig det fick henne att må bättre. Du straffades ofta rätt ut ur det blå för påhittade brott. När du blev äldre hon lade hon hela ansvaret för sin välfärd och sina känslor på dig, grät på din axel och avreagerade sig på dig varje gång något gick snett för henne.

18. Hon utnyttjar andra. Hon manipulerar sig till ett arbete, pengar eller föremål som hon avundas att andra människor har. Detta inkluderar hennes barn, förstås. Om hon upprättade ett bankkonto i ditt namn, var hon förvaltare av kontot med rätt att ta ut pengar. Medan du satte in pengar, tog hon ut dem. Hon kan ha stulit din identitet. Om hon gjort en överenskommelse med dig, har den brutits samma minut som den inte längre tjänade hennes behov. Om du sedan tog upp saken till diskussion med krav på att hon skulle leva upp till er överenskommelse avfärdade hon dig, för att senare straffa dig så att du skulle ha helt klart för dig att du inte får trotsa henne igen.

Ibland kan en narcissist utnyttja sitt barn genom att låta barnet ta smällen från en partner som misshandlar: Mannen kommer hem, rasande och berusad, varpå mamman genast beklagar sig över barnets dåliga beteende så vreden istället vänds mot barnet. Ibland använder den narcissistiska mamman helt enkelt barnet till att hålla ihop ett sjukt äktenskap eftersom alternativet är att skilja sig eller att behöva söka ett arbete. Om barnet blir sexuellt ofredat märker mamman det aldrig, eller ännu värre, kallar barnet en lögnare när hon berättar om ofredandet för mamman.

19. Hon projicerar. Detta låter lite som psykobabbel, men det är något som alla narcissister gör. Projektion innebär att hon överför sitt eget dåliga uppförande, sin dåliga karaktär och dåliga egenskaper på dig så att hon kan blunda för att de finns hos henne själv och istället straffa dig. Detta kan vara mycket svårt att se om du har egenskaper som hon kan projicera på. Till exempel, om en ätstörd kvinna blir som besatt av sin dotters vikt, är projektion. Dottern kanske inte inser det för hon har förmodligen internaliserat en absurd idealbild av hur smal en kvinna bör vara, så hon accepterar mammas projektion. När narcissisten påstår att dottern äter för mycket, måste träna mer, eller att hon måste köpa kläder i extra stora storlekar, tror dottern på det, även om det inte är sant. Ibland projicerar hon utan att det finns någon synbar anledning till det. Detta händer när hon känner skam och måste överföra den på någon annan, som t.ex. det barn hon utsett till syndabock. Projektionen framstår då som en attack rätt ut ur det blå. Till exempel: Hon kommer med ett helt orimligt krav, och du talar helt enkelt om att du inte vill och inte kan gå med på henne krav. Hon blir rasande över din vägran och snäser åt dig att ni får prata om detta senare, när du har lugnat ner dig och inte längre är helt hysterisk.

Du är inte hysterisk alls; det är hon som är det. Men din vägran fick henne att känna den skam som borde ha stoppat henne från att komma med ett skamlöst krav redan från början. Och denna – skammen – är oacceptabel. Hon kan överföra denna skam på dig och rationalisera bort ditt svar: Du sa nej bara därför att du är så hysterisk och oresonlig. Hon gör detta för att kunna återgå till sitt normalläge; skamlösheten, i vilket hon kan ge efter för sin barnsliga egensinnighet och omtolka ett tydligt och klart nej till ett något som fortfarande är öppet för diskussion och som ”vi ska prata om senare”. Du kommer att få prata om det igen ”senare” – förmodligen när hon har tröttat ut dig med dramatik och surande så att du då är mer benägna att göra henne till viljes.

20. Hon har aldrig fel. Oavsett vad hon har gjort, kommer hon aldrig med en genuin ursäkt för någonting. Istället kommer hon, varje gång hon hamnar i en situation då hon borde be om ursäkt, tjura och tiga, komma med en ursäkt som snarare är en förolämpning än en ursäkt, eller omintetgöra en ursäkt hon just uttalat genom att urskulda sig, rationalisera det hon gjort eller ömka sig själv: ”Jag är ledsen att du uppfattade det som att jag kränkte dig”, ”Jag är ledsen om jag råkade få dig att må dåligt”, ”Ja, OM jag gjorde det, då var det fel”, ”Jag är ledsen, men det är ju inget jag kan göra åt det där nu!” ”Jag är ledsen att jag fått dig att känna dig klumpig, dum och äcklig”, ”Jag är ledsen men det var bara ett skämt. Du är så himla stingslig!”, ”Jag är ledsen att mitt eget barn upplever att hon vill göra mig upprörd och göra mig illa!” Den sista förolämpande ursäkten är också ett exempel på projektion.

21. Hon verkar inte vara medveten om att andra människor också har känslor. Då och då häver hon ur sig något som är så känslokallt att man tappar hakan – på grund av hennes brist på empati. Det är inte så att hon inte bryr sig om att andra människor också har känslor. Det är bara det att det hon inte ens kommer på tanken att andra har känslor, precis som hon själv. Avsaknad av empati är ett definierande drag hos en narcissistisk person och denna avsaknad ligger bakom de flesta av de övriga egenskaper som jag har beskrivit här. Till skillnad från psykopater förstår narcissister vad som är rätt, vad som är fel och de förstår vad konsekvens innebär, så de är normalt inte kriminella. Hon slog dig, men inte så illa att du hamnade på sjukhus. Hon lämnade dig ståendes ute i kylan tills du blev förtvivlad, men inte så pass länge att du blev nedkyld. Hon låste in dig i källaren, i mörkret, utan kläder, men inte i flera dagar, utan i ett par timmar.

22. Hon skyller ifrån sig. Hon kommer att klandra dig för allt som går fel i hennes liv, eller för vad andra människor gjort eller inte gjort, eller för vad som helst som hänt. Alltid klandrar hon dig för att hon utövar våld. Du ”fick henne” att göra det. Om du bara inte var så himla svår att ha att göra med. Du gör henne så upprörd att hon inte kan tänka klart. Hon är inne i en jobbig period och ditt beteende fick hennes bägare att rinna över. Det här skuldbeläggandet är ofta så skickligt och subtilt att allt du vet är att; först kände du dig kränkt, men nu står du där och känner dig skyldig istället. Din bror slår dig och hennes svar är att beklaga sig över hur ouppfostrade hennes barn är. Din pojkvän dumpade dig, men det kan hon förstå – trots allt har hon ju själv fått uppleva hur svårt det är att älska dig. Hon kan utsätta dig för något djupt kränkande, eller utnyttja dig på något väldigt fult sätt, men när du konfronterar henne med detta skriker hon att hon inte tror sina öron. Hur kan du vara så självupptagen att du gör henne upprörd över en sån liten skitsak? Hon klandrar dig för din reaktion på hennes själviska, grymma och exploaterande beteende. Hon kan inte tro att du är så småsint och så barnslig att du protesterar mot att hon ger bort din favoritklänning till sin väninna. Hon trodde att du skulle bli glad över att kunna glädja någon annan.

Narcissister är mästare i simultanförmåga, som detta exempel visar: Din mamma gör alla dessa saker samtidigt 1) Hon ljuger. Hon vet att det hon gjorde var fel och hon vet att din reaktion är fullt rimlig. 2) Hon manipulerar. Hon får dig att se ut som den onda för att du invänder mot hennes grymheter. 3) Hon är självisk. Hon bryr sig inte att du mår jättedåligt, så länge hon får sin egen vilja igenom. 4) Hon skyller ifrån sig. Hon gjorde något fel, men det är ditt fel. 5) Hon projicerar. Hennes småaktiga och barnsliga beteende har blivit ditt. 6) Hon startar ett självömkande drama. Hon är en martyr som trodde det bästa om dig, och nu har du svikit henne. 7) Hon ”parentifierar”, lägger vuxenansvaret på dig. Du är ansvarig för hennes känslor, men hon har inget ansvar för dina.

23. Hon förstör dina relationer. En narcissistisk mamma är som en tornado: var hon än landar slits familjer isär och skada uppstår. Om inte pappan har kontroll över den narcissistiska mamman och håller ihop familjen, är det vanligt att vuxna syskon i familjer med en narcissistisk mamma har stormiga och konfliktfyllda relationer till varandra. Vanligtvis är all kommunikation mellan syskonen ytlig och drivs av pliktkänsla, eller så kanske de inte pratar med varandra alls. Till viss del främjar dessa kvinnor osämja mellan sina barn eftersom det känns bra för dem att ha kontroll över barnens relationer till varandra. Om dessa barn inte kommunicerar med varandra, förutom via modern, kan hon bestämma exakt vilken information alla får, och vilken information de inte får. Narcissister älskar också den spänning och dramatik de kan skapa genom att blanda sig i sina barns liv. Att åse hur andra människors liv går åt pipsvängen är bättre än att titta på en såpopera, särskilt när man inte känner någon empati med deras elände.

Narcissisten odlar ilska, förakt och avund – de mest tärande känslorna som finns – för att driva sina barn isär. Medan hennes barn fortfarande bor hemma innebär ett barns opposition att samtliga barn garanterat blir straffade. I sin hämndiver vänder mamman målmedvetet de andra syskonens ilska mot den som opponerat sig genom att inkludera alla i sin hämnd. (”Jag kan se att ingen här älskar mig! Jaha, jag kan ju lika gärna ta tillbaka alla julklapparna till butiken. Ingen av er vill i alla fall ha det jag har köpt åt er!”) De andra barnen, som länge dresserats av narcissisten till att ge efter, är rasande på det bråkiga barnet, i stället för på narcissisten, som faktiskt är den som förtjänar ilskan.

Narcissisten använder också favorisering och skvaller för att förgifta barnens relationer till varandra. Syndabocken ser mamman som en varelse full av nyckfullhet och grymhet. Favoritbarnet ser inte hennes orättvisa och kommer med ursäkter för hennes misshandel. I själva verket uppmuntras favoritbarnet ofta av narcissisten att överta hennes föraktfulla och självrättmätiga attityder gentemot syndabocken och med hennes tysta, eller uttryckliga, tillstånd kommer favoritbarnet att själv utöva psykiskt eller fysiskt våld mot syndabocken. Syndabocken reagerar förutsägbart med raseri och motsvarande förakt. Efter det att hennes barn gått vidare till vuxenlivet ser narcissisten till att hålla alla barnen underrättade om varandras göranden och låtanden genom att vidarebefordra det allra saftigaste och mest negativa skvallret (som alltid, förklätt till ”oro”) om de andra, återigen, på ett sätt som snarare väcker förakt än medkänsla.

Eftersom de har uppfostrats av en narcissist är hennes barn predisponerade att vara avundsjuka, och hon drar full nytta av den möjlighet som detta ger. Medan hon kanske aldrig säger ett enda berömmande eller uppskattande ord när hon talar med dig öga mot öga, kommer hon förmodligen gala som en tupp om dina framgångar till det syskon som det inte går lika bra för. Och för dig berättar hon hur mycket pengar hon gett till det andra barnet, så att du undrar varför inte du också fått och blir irrationellt arg på det ”bortskämda” barnet snarare än på narcissisten som berättade om det för dig.

Slutresultatet är en familj där nästan all kommunikation är triangulär. Narcissisten, spindeln i mitten av familjenätet, övervakar uppmärksamt alla barnen för att komma över information hon kan använda för att behålla sin oemotsagda kontroll över familjen. Hon för sedan informationen vidare till andra för att skapa förbittring som hindrar dem från att kommunicera direkt och fritt med varandra. Resultatet blir att all kommunikationen mellan barnen går genom narcissisten, precis som hon vill det.

24. Som en sista utväg blir hon patetisk. När hon konfronteras med de oundvikliga konsekvenserna av hennes eget dåliga beteende, inklusive din ilska, kommer hon smälta ihop till en degig pöl av gråtmild hjälplöshet. Allt är hennes fel. Hon kan inte göra någonting rätt. Hon är så usel. Men hon gör inte det hon borde: tar ansvar för sitt eget dåliga beteende, gör om och gör rätt. Istället, som alltid, handlar det om bara henne. Hennes hjälplösa självömkande gråtmildhet dumpar hela ansvaret för alla konsekvenser, och för hennes missnöje med dem, på dig. Som så ofta med narcissister är även detta ett manipulativt beteende. Om du inte förlåter hennes dåliga beteende och får henne att må bättre är du den dåliga människan för du är kall, hjärtlös och okänslig mot din mor som mår så dåligt och känner sig så hemsk.

Källa:  http://vuxnabarn.nu/narcissism/den-narcissistiska-mammans-karaktarsdrag/

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
Howliten
6/10/11, 8:18 AM
#1

Hualigen!!! Finns det verkligen sådana människor? Är det bara kvinnor som har sådant beteende, eller finns det män/pappor också?

SOm taget ur en skräckfilm.Rynkar på näsan

Jag är glad. Är du?

[aammE]
6/10/11, 12:56 PM
#2

DET DÄR ÄR PRECIS MIN STYVMAMMA, PÅ PRICKEN. HERREGUD. Förvånad Vet inte i HUR många ÅR jag har pratat ut hos psykologer om detta men blivit avfärdad med ett "Hon är bara orolig", "Hon vill bara ditt bästa" eller liknande. 

Nu är ju jag den enda "styvdottern" och hon jämför mig med sina biologiska barn HELA TIDEN, trycker ned mig när jag lyckas för jag "får" inte det. När jag gick ut grundskolan gick jag ut med 260p men det var inte "nog bra" så hon bestraffade mig när jag kom hem med mina betyg, trots att anledningen till att de var lägre var att jag legat på psyk, på grund av henne. 

Hennes BÅDA döttrar har gått ut med 140p, vilket inte ens motsvarar G i alla ämnen, de har inte någon "bra" anledning till det. Men hon var skitnöjd och de fick massa presenter för det…

Hon har vid ett flertal tillfällen kastat ut mig, som exempelvis när jag blev sjukskriven på grund av min psykiska hälsa, då fick jag inte vara inne i huset medan de var på jobbet. Jag skulle stå ute på altanen hela dagen (då hade jag inte ens pengar till en ordentlig jacka + skor medan hennes dotter struttar omkring i en fjällrävenjacka för 4000kr) och de bor i norraste norrland.  Varpå jag självklart åkte tillbaka till mitt ex som ag hade bott hos i över ett år innan, men just blivit tvungen att flytta till dem efter som att jag inte hade någon annan stans att ta vägen. 

Då kommer min psykopat till far till mitt ex (där alla mina saker fortfarande var, även mina kaniner som bodde ute på verandan i burar med hänglås på) och jag vägrar att gå ut. Ett tag senare hörs ett stort brak och jag tittar ut genom fönstret, där står min far med en av mina kaniner hängandes i öronen och han skriker "KOM UT ANNARS SLÅR JAG IHJÄL ALLLA KANINER!", självklart rusade jag ut som skjuten ur en kanon. (kaninen fick avlivas senare då hon aldrig blev sig själv igen)

När vi sitter i bilen hånler han och säger "Jag slog ihjäl Algot, den där vita!" Han VET att Algot är väldigt speciell för mig, han var min första kanin och den som betydde mest för mig i hela världen. Så jag skriker som en tok och han upprepar gång på gång att han slagit ihjäl honom och så beskriver han hur Algot reagerade när han långsamt ska ha brutit nacken på honom. 

När jag kommer till dem så hade jag ingen möjlighet att ringa till mitt ex och fråga hur kaninerna mådde, då jag inte hade någon mobitelefon och datorn hade min far slagit sönder.

DÅ BÖRJAR MIN STYVMAMMA "Du är så värdelös, du kommer aldrig att bli någonting, du är patetisk o.s.v."  pappa hakar på med "Jjag skäms över att ha varit med och skapat någonting som du, du är hemsk, jag hatar dig" o.s.v.

Natten slutade på akutpsyk, berättade hela historien för mina läkare där efter att allt lugnande gått ur kroppen efter som att jag var livrädd för att han skulle hämta mig. Då ville de inte skicka hem mig och kontaktade SOC. Dagen efter var hela "familjen" på möte hos soc, det slutade med att de ansåg att det var en lämplig miljö för mig att bo i, eller så kunde jag bo på gatan/hos kompisar… För att de såklart "bara var oroliga" och "inte ville någonting illa"… 

Det var bara en av många historier om den hemska kvinnan och mannen som jag tvingas träffa då och då, flyttade dock 130 mil ifrån dem.

[aammE]
6/10/11, 12:59 PM
#3

Juste! Fick senare veta att Algot mådde bra och han bor numera hos mig, är frigående i köket och lever livet. Glad Pappa ville bara skada mig psykiskt.

[resande71]
6/10/11, 2:47 PM
#4

aammE, du har fått uppleva hårda prövningar och jag känner med dig.

Jag är glad att Algot och du har det bra nu.

Ur motgångarna vinns styrkan, om det kan var en liten tröst.

Kom i håg att du äger och är bäst oavsett vad dina föräldrar tycker om den saken. De har bara inte förstått det ännu. Flört

maribell
2/23/12, 4:27 PM
#5

Tack för den här artikeln, nu förstår jag hur mina föräldrar fungerar och att det inte är fel på mig.STORT TACK.Skrattande

julklappen
2/27/12, 2:46 PM
#6

Det där låter som det var skrivet om en känd skådespelerska från Amerika, som jag läste om  för ett tag sen.Denna skådespelerska,s ena dotter har visst givit ut en bok också.(om sin barndom och om sin mor) Hemskt, man blir ju rädd när man läser sånt där.

Annons:
stillness
2/27/12, 7:44 PM
#7

så skönt att vi kan välja att gå vår egen väg och bygga nya relationer av harmoni istället för att bli erövrad inom olika relationer tex familjen.

Frågan är kan vi lära oss att förlåta dem då de inte vet bättre?

Utan dem säg våra föräldrar som nu kan ha dessa narcisstiska drag

utan dem vore vi inte här så är det.

Förlåta dem och gå vidare och be att dem skall finna kärleken djupt inom dem själva så att de kan få frid

kalle71
1/5/14, 8:36 PM
#8

Min mamma är narcissist  men lugnat ner sej nu på ålderns höst. Men förlåtit henne har jag inte gjort men jag har accepterat det som hänt och varit. Om man misstänker om sin partner/förälder/syskon är narcissit kan man göra ett test på psykologitest såklart krävs mer än ett test men kan ju ge en förevisning om hur personen är.

scheindel
1/8/14, 5:49 PM
#9

varför beteknas den "narcissistiska föräldern" i artiklen konsekvent som "hon"? kan pappor inte vara narcissitsiska eller anser författaren att sådana pappor inte är lika problematiska som mammor? eller är det bara pga omedevetet sexistiskt slarv som man konsekvent porträtterar denna mardrömsförälder som en kvinna?



[Torahzen]
1/13/14, 9:08 PM
#10

Jag känner igen vissa drag från min mamma som var väldigt kontrollerande. Även från andra vuxna. Usch! Vad gör man? Hur bemöter man sånt här? Ibland kan man välja att inte umgås, men om man får en kommentar - hur svarar man tillbaka?

997
1/13/14, 9:09 PM
#11

#9 Narcissism är precis lika vanligt bland män. I denna artikel: http://en.wikipedia.org/wiki/Narcissistic_parents tas exempel upp på både mammor och pappor.

För övrigt känner jag väldigt väl igen det som beskrivs, inte från någon av mina föräldrar, utan från någon jag var gift med. Nu är det ju inte äktenskapsrelationer tråden handlar om, men äktenskapet gjorde att jag läste på om narcissism en hel del.

Det verkar som narcissister inte betraktar oss andra som personer, med känslor och upplevelser som dem själva, utan ungefär som maskiner. När vi inte gör som narcissisten vill reagerar hen ungefär som när vi blir arga på en dammsugare som inte fungerar. Narcissisten upplever det ungefär som hen trycker på en knapp när hen försöker manipulera oss. När vi inte gör som narcissisten vill, så tycker hen att det är jättekonstigt ("Jag tryckte på rätt knapp…?"). Att vilja förnedra andra, såsom beskrivs i #0 är något som narcissisten upplever som sin rättighet; vi andra är ju bara maskiner som är till för att förhärliga narcissisten.

997
1/13/14, 9:13 PM
#12

#10 Det finns en del råd om detta faktiskt. Man bör hela tiden förhålla sig sakligt. Personliga kommentarer från en narcissist, oavsett om de är positiva eller negativa, är kort och gott avsedda att manipulera. Alla personliga kommentarer, positiva som negativa, bemöter man sakligt. Man bör hela tiden hålla distans till personer med narcissistiskt beteende.

Dessa råd finns på flera ställen om man googlar. Det finns också en intressant bok som heter "Energitjuvar" - Jag kan kolla författarens namn om du vill eftersom jag har boken själv.

Annons:
997
1/13/14, 9:17 PM
#14

Ja, det är t o m samma upplaga 🙂

[Torahzen]
1/13/14, 9:46 PM
#15

👍

GitteL
5/24/15, 3:32 PM
#16

Dags att putta denna.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

vinden är min mor
5/27/15, 4:29 PM
#17

Oj det var en perfekt beskrivning av min mamma! Har undrat hela livet varför hon är som hon är mot mig,känns skönt att få en förklaring. Förlåtit henne har jag gjort men var gång jag träffar henne är det ändå samma känsla av att inte vara värd att leva som ska gnuggas in. Det värsta är ändå att hon alltid ska ha ett gäng hundar och alltid mobba en speciell . Men hennes brist på empati och detta eviga mobbande har fått mej att undra många gånger vad hon kan ha för diagnos.

☀️Mörker är bara brist på ljus

SuzanneV
5/30/15, 11:01 PM
#18

#17 Tack för att du delar med dig! Så bra med förlåtelsen för din skull. Varm kram! Puffar upp denna viktiga artikel!

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 


Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

SuzanneV
6/8/15, 12:14 AM
#19

Puffar upp igen! Många som inte vet om att de vuxit upp med detta; eller ens känner till narcissism.

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 


Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Malava
6/9/15, 11:18 AM
#20

Kan säga att jag har en pappa med detta syndrom för att vara kortfattad!

Tycks inte gå över med åldern dessvärre, tvärt om, min son har även utsatts på senare år men vi är båda retligt (för min far) starka.

Men självklart är det fruktansvärt jobbigt själsligt, och numer ses vi inte alls.


Annons:
SuzanneV
6/11/15, 11:59 PM
#21

Hej Malava! Tack för att du delar med dig. Ja, ibland är det helt nödvändigt att bryta kontakten eller ta distans på olika sätt för sin egen skull. Varm kram till dig!

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 


Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Malava
6/12/15, 6:34 AM
#22

Ja det tog stopp på tålamod och ngn slags överseende, när det började drabba min son.

Visste inte heller om narcissism, men för ett par år sedan kom det till mig och allt föll på plats.

Även för andra omkring.

Trots allt så kan man ändå inte annat än tycka synd om dessa människor som lider brist på emati ,sympati, känslor i stort. Men DOM lider ju inte, tvärtom.


GitteL
6/21/15, 11:06 PM
#23

Att växa upp under dessa omständigheter skadar det lilla barnet som vi en gång var. Det är viktigt att kunna förstå vad dom hände för att sedan kunna förlåta dem. Inte bad de gjorde men för att släppa taget och smärtan som är känslomässigt. Det tar tid och ibland behöver vi hjälp utifrån då det är enormt svårt att släppa annars. Allt tar sin tid ❤️

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

SuzanneV
6/23/15, 10:59 PM
#24

Så sant Gitte! Förståelsen och förlåtelsen är enormt viktig! Jag mår bra och har i dag värdefulla verktyg tack vare din distanskurs och eget hårt arbete. Är så glad och tacksam för att jag vågade ta steget och söka din hjälp! Rekommenderar kursen "Frigör kraften inom dig" och proffsiga Gitte Laserow med varmt hjärta! Love! http://laserowcoach.se/distanskurs/

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 


Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Kadoor
6/28/15, 1:44 PM
#25

Beskriver min fostermamma perfekt… Det jobbiga är att jag bara är 17 och inte kan fly eller slippa undan henne. Hon får mig att må skit, rent ut sagt. Får ångest så fort jag ska hem från skolan, från en kompis eller när jag har gjort någonting. Vet aldrig vart jag har henne heller, om hon är sur på mig eller om hon är på bättre humör.
Det tär på mig… Har haft det såhär i 9 år så börjar bli väldigt less.

- Bring Me the Horizon, Guns N Roses & AD/DC är bäst -

Pysslan
7/13/15, 11:20 PM
#26

#25 Jag vet inte var i Sverige du bor men försök hitta stöd i annan vuxen. Kolla med ungdomsmottagningen eller motsvarande där du bor.

Min mamma är gravt narcissistisk, på gränsen till psykopat, och det är verkligen inte lätt att hantera.

Kolla på ditt bibliotek om de har boken "Men jag då" av Sandy Hotchkiss. Den är tyvärr slutsåld överallt men biblioteket bör ha ett ex. Den ger väldigt bra stöd och råd i hur man överlever med dessa obehagliga energitjuvar.

http://www.bokus.com/bok/9789177386506/men-jag-da-hur-man-overlever-bland-tillvarons-narcissister/

Och glöm aldrig bort, det är inte dig det är fel på!

Kram

Det är våra fel och brister som bevisar att vi är mänskliga  🌺

[Torahzen]
7/15/15, 10:39 AM
#27

Om det är jag som är mamman som det är fel på då…

Annons:
[Sabina]
7/15/15, 2:41 PM
#28

Tack och lov har jag inte råkat ut för någon narcissistisk förälder. Däremot har jag råkat ut för narcissistiska personer i min närhet och också råkat väldigt illa ut av en sådan.
Numera har min pojkvän råkat ut för en sådan person, trakasserierna från den personen gentemot honom pågår tyvärr ännu idag. Personen ifråga är precis som beskrivet ovan väldigt övertygande i sina trakasserier och på så sätt har han tyvärr råkat väldigt illa ut. 😕

Pysslan
7/16/15, 2:12 PM
#29

#27  Jag vill hoppas och tro att om man hos sig själv ser ett destruktivt narcissistiskt beteende så kan man söka professionell hjälp och bli bättre med kognitiv beteendeterapi med eller utan stöd av mediciner. Jag tror att det avgörande är en vilja att förändra ett negativt beteende hos sig själv.

Det är våra fel och brister som bevisar att vi är mänskliga  🌺

mariannetolv
7/24/15, 3:12 PM
#30

Stämmer in på min ex pojkvän. Jag gjorde slut!

Inna74
7/28/15, 10:42 PM
#31

Min mamma är tydligt narcissistisk och tar extremt stor plats. Hon pratar bara om sig själv, är bara intresserad av sig själv och vill egentligen inte alls lyssna på andras berättelser såvida hon inte kan få ut något själv ur egoistisk syfte. Nu låter ju detta väldigt bittert, men jag har accepterat hennes läggning vilket var ganska skönt att faktiskt förstå att det inte är mig det är fel på. Min mamma har dåligt rykte i vår mellanstora stad pga sitt beteende.Hon inbillar sig saker som blir till hennes egen sanning, trots att det inte finns ett uns verklighetsförankring i det, hon är manipulativ, väldigt omväxlande i humöret. Man vet aldrig på vilket humör hon är, man vill aldrig ta en konflikt med henne eftersom hon nästan skulle kunna döda för att få sin vilja igenom.   Hon har dessutom favoritbarn, hatobjekt  och älsklingar. Jag tillhör det svåra barnet, den som tar avstånd och har fått uppleva mycket destruktivt från henne under min uppväxt och även under mitt vuxna liv. Jag har för länge sedan insett att jag måste befria mig själv från henne, vilket är svårt, men efter en svår skilsmässa så börjar jag rensa dåliga saker ur mitt liv (det tar tid) I allafall är det så att min mamma har en 10 årings nivå vad det gäller konflikthantering. Hon blir helt skogstokig och kan inte hantera sig. Hon har aldrig fel, inte ens när det är överbevisat. Ja listan kan göras lång, och kanske är det fler som känner igen sig. Tror hennes uppväxt (även hon hade en narcissistisk mamma) är en viss del i det hela tillsammans med en adhd problematik.

Make things happen

GitteL
3/10/16, 11:05 AM
#32

Puttar upp denna för att se om någon känner igen sig. Många som jag väglett har känt att det förekommit en dominans när de växte upp och vid vuxen ålder så vet du om inte vad de själva vill, känner eller behöver för andra har STYRT istället för att föra barnen delaktiga. Hur många känner igen sig???

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

[Torahzen]
3/10/16, 4:52 PM
#33

Jag känner igen mig.

SuzanneV
3/11/16, 2:24 AM
#34

Tack för att du lyfter detta viktiga ämne igen Gitte! Hoppas med detta inlägg att fler vågar öppna upp och berätta. Jag känner mig redo, men så klart ser det olika ut för alla beroende på hur långt man har kommit med sig själv i att bearbeta allt. Känner absolut igen mig och är just nu i en process där jag bearbetar oläkta sår och trauman efter denna psykiska misshandel. För det är faktiskt precis vad det handlar om. För mig var det mest från mammas dåvarande man, men även till viss del från mamma. Har i dag lagt det mesta bakom mig. Känner mig stark, modig och fri att vara den jag är. Har självrespekt, lyssnar på MIG och styr själv mitt liv. En enorm lättnad, stillhet och inre ro har infunnit sig. Jag förstår och känner nu äntligen att jag är i min egen energi och inte hela tiden i andras som förut. Bryr mig inte om vad andra tycker och tänker om mig. Kan släppa kontrollen, relaxa och känna tillit. Självklart funkar det inte alltid, och då är det så. Wow, vilken skillnad! Mår BRA och känner äkta glädje för första gången i mitt liv. Helt sant. Har liksom aldrig känt mig riktigt glad i livet, som har varit ett enda långt sökande efter kärlek. Nu har jag hittat den, i mig själv. Har accepterat, förlåtit och släppt, men vissa sår tar extra lång tid att läka. Som att ha blivit sviken, bortvald och lämnad, och blivit utsatt för härskarteknikerna tystnad och osynliggörande på ett extremt grymt sätt. Dessa triggers ställer till det och blir ett hinder i mitt liv. Skapar oro, ångest och frustration. Skillnaden är att jag nu vet och förstår varför och vad som händer med mig. Terapin, som jag nyligen har påbörjat, hjälper mig en hel del just nu, men vet att jag kommer bära med mig spår av misshandeln hela livet. Det i sig är också en sorg. Försöker dock att inte tänka på det eftersom jag inte vill vara i den smärtan. Coachar också mig själv hela tiden. Att jag har kommit så här pass långt på min resa så jag överhuvudtaget har vågat påbörja terapi, mår så pass bra som jag gör, och har kunnat utbilda mig till coach är faktiskt tack vare vår Sajtvärd Gitte och hennes kurs "Frigör kraften inom dig" som jag gick för cirka två år sedan. Helt fantastiskt! Gitte vägledde mig på ett proffsigt, tufft men kärleksfullt sätt så jag kunde hjälpa mig själv att komma ur mitt skal. Tacksam! ❤️❤️❤️

Suzanne - medarbetare för personligutveckling 


Arbetshälsocoach på Fram i Kraft - för jobbet och livet

Annons:
ollivoll
4/4/16, 12:10 AM
#35

Min mamma är narcissist men min storasyster är ännu värre narcissist, sjukligt precis som på beskrivningen . Det har varit så skitjobbigt att växa upp med en sån syster, och fortfarande är. Alla lögner hon sprider om mig är helt otroliga. Enligt henne är det jag som är psyksjuk och ljuger etc. Fast hon projicerar sina egna fel på mig till andra. Min systerdotter har jättejobbigt med henne pga detta och jag har talat om för henne att hennesmamma är en obotlig narcissist. Har varit svårt för mig att förklara för henne vad exakt en narcissist är för något. Så jag kommer att visa henne detta inlägg för henne att läsa. Tack så mycke för detta inlägg:)

Leramani
4/5/16, 7:53 PM
#36

Min mamma var en sådan,  nu har hon Alzheimers och  ser på världen som en ettåring,  med storögd undran.  Jag har aldrig trott på henne,  jag såg henne tidigt som yngre än mig,  mentalt,  när jag själv var ett barn och jag har behandlat henne som om hon var en Kobra som man måste akta sig för.  Det  resulterade i diverse hämningar och en otrolig rädsla att bli likadan, som har plågat mig i alla år.
Men jag har blivit bra på att identifiera narcicisster i omgivningen och jag har hjälpt ett par personer att ta sig ur relationer med narcicisster.

De Lapsus Resurgam

GitteL
9/18/16, 11:09 AM
#37

Att vara barn till narcissistiska föräldrar är ett rent helvete. Det går att komma ur det men det tar lite tid med rätt hjälp. Ta dig ur det så fort du kan och kontakta mig om just du behöver hjälp. ❤️

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annika17
12/4/16, 11:47 AM
#38

Det finns bara ett sätt. Och det är att avsluta relationen. När jag väl gjorde det var det en befrielse. Det tog ett tag och innebar en fas med ilska och konfrontationer som var jobbig men också skön eftersom jag gick emot och på så sätt svarade utifrån mitt perspektiv utan att bära henne. Det har jag annars gjort, framförallt som barn. Men jag konfronterade henne även som barn. Som 12-åring myntade jag begreppet "offrets diktatur" för att för mig själv beskriva samvaron med henne. Nu körde jag bara på, medveten om att vi hamnat vid vägs ände. Och hon svarade alltid på något helt annat, precis som hon alltid gjort. Men den här gången konfronterade jag henne. Det har varit lärorikt. Min syster tog kontakt för att mästra mig i hur överseende hon är, och jag borde vara, i relation till henne. Hon låtsades oförstående och läxade upp mig när jag svarade att det är över för min del. Det gör ju kontakt även med min syster omöjlig. Och min syster har dessutom bistått min mamma i hennes psykande av mig. Så nu får min syster ensam bära att vara stöd till vår mamma. Det är nog ingen höjdare. Min syster blev kristen på äldre dagar och mamma som alltid varit ateist hakade på. Nu är den här sjuka narcissismen indränkt i "Jesus sirap" och "kärlek". En "kärlek" som de antyder att jag saknar, vilket de tycker är konstigt eftersom jag fått så mycket bekräftelse som barn. Möjligen tror de att det beror på att Jesus inte älskar mig lika mycket, vad vet jag. Och ärligt talat skiter jag högaktningsfullt i det. Jag vet att en relation med dem bara är möjlig om jag accepterar deras historieförfalskningar som mina sanningar. Det gjorde jag inte och jag är stolt över att inte spela med i det här sjuka spelet. Aldrig mer! Nu känner jag mig hel och stark. Underbart! För mig gäller det att se till att värna mig på ett sunt sätt och vara ärlig och rak mot alla. Jag mår illa av alltför mycket känslosamhet och svulstiga dramer. Jag tänker i termer av respekt, tillit och självmedkänsla. Alla som misstänker att deras problem i familjen grundar sig på att familjen har en narcissistisk störning skulle jag rekommendera att förbereda sig på att klippa banden. Det är enda sättet. Det blir en stor sorg men befrielsen är mycket mycket större.

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
[rore]
10/17/17, 7:17 PM
#41

Inlägg 39 och 40 Är borttaget på begäran av skribenten

Annons:
GitteL
11/1/17, 9:50 AM
#42

❤️

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

[Sia Lo]
6/13/18, 6:42 PM
#43

Känner så väl igen det du skriver om GitteL och man vill inte tro att ens egen mamma är sån för mellan varven är hon vänlig och ger den bilden utåt mot vänner och bekanta.

Tydligen blir man aldrig för gammal för att utsättas,jag är knappast någon ungdom och har båda föräldrarna i livet.Det här har pågått sen jag var barn men då förstod jag inte men på äldre dar har jag kunnat läsa mig till vad det handlar om och ändå fast jag läser och förstår så klandrar jag mig själv.

Det är varje dag jag möter det här och jag kan inte ge utlopp för den jag är inom mig för allt är fel och i nästa stund kan hon säga att jag är så bra.Det här är verkligen psykisk misshandel och jag känner hur ilskan kryper upp i mig så då kan jag slänga ur mig nåt via nätet men mamma vågar jag inget säga till för då tar det så otäcka vändningar så istället kan jag gräla via datorn och det är ju inte bra alls men nånstans måste min smärta komma ut för jag bara gör ont och jag vet inte hur lösa,hur bemöta för hur man än gör är det fel.

Jag får leva med det här tills den dagen hon somnar in,hon är 85  så hon är gammal men ändå trots sin höga ålder går det här på från morgon till kväll.

Jag har fått spela teater inför henne för att inte sätta igång,låtsas att vara nån jag inte är och kan inte ge utlopp för mitt äkta jag och det håller ett tag sen går man sönder och där är jag nu.

När jag träffar andra människor blommar jag upp för jag ser godhet och tänker varför är det inte så hos mamma och varför ska jag behöva spela nåt jag inte är och inte det duger heller men jag försöker passa in i hennes mall bara för att behålla husfrid i hopp om att hon inte ska slita sönder mig mer men ändå fortsätter det.

Ibland konfronterar jag och säger stopp hon har inte den makten,hon har inte makten att hindra mig från att leva mitt liv då heter det att hon är sjuk och att jag kan vara så elak mot min egen mamma,jag skulle inte ha henne och hon kommer att dö då får jag leva med skuldkänsla resten av mitt liv när jag försöker sätta stopp att jag inte orkar för jag är riktigt på fallrepet nu och det skrämmer mig rejält.

Att ha blivit jämförd med andra barn att dom är minsann så fina och så bra varför kunde inte jag vara ett sånt barn. Är ensambarn och hon är inte min biologiska mamma jag är adopterad så vi är olika men dom beteenden som det skrivs om i ts och i tråden är vardagsmat för vi ses varje dag och bor så nära.

Att det fortsätter fast man är vuxen,gammal tant och har livserfarenhet är märkligt och jag undrar ofta vet dom här personerna om att dom beter sig så .Min mamma tycks glömma eller förtränga,det finns händelser som jag tagit upp bland annat när jag var 10 eller 11 ungefär hur hon slängde ner mig på golvet och gned in en näsduk med sitt snor för hon hade gråtit men det minns hon inte alls men jag gör och mår fruktansvärt illa av det.Sparkat sönder dörrar när jag låst in mig i rädsla för bråket och en massa annat för det är ett helt liv jag fått leva med det här likaså min gamla pappa som är 89 samma där han blir hela tiden nertryckt men är för snäll för att säga ifrån men hon kör konstant med honom och han ska göra allt så har det alltid varit och lär så vara under resten av hans liv.

Jag är i stadiet där jag känner mig arg,jag vill bara skrika stopp sluta låt mig vara men jag vågar inte för det sätter direkt igång det där otäcka N beteendet.Jag har tigit och inte vågat säga nån gång hur jag känner vilket resulterat i att jag nu går på knäna och jag kan inte komma från, jag kan inte bryta kontakt för det skulle ja få leva med resten av mitt liv och ha ont samvete.Vad gör man,har nån råd för jag är trasig och vet inte hur länge jag pallar med det här.Det sätter sig både fysiskt och psykiskt,högt blodtryck nåt jag normalt inte har och ond rygg,nacke,klump i halsen så jag har svårt att svälja och en massa annat som kommit på senare år för jag går i konstant spänn och kan aldrig  koppla av.

Jag inser att jag agerat helt fel och låtit mig trasas sönder men det är av rädsla för hon blir som galen och jag vet inte hur jag ska agera och bemöta så istället har min egen hälsa fått ta smällarna.Jag är en positiv person av naturen,glad,lättsam och det får ingen plats alls tvärtom hon vill få mig lika bitter som hon och det är riktigt otäckt och jag har inget försvar längre.Är tom på både ord och handling i den här frågan.

En jättebra artikel och tråd för det här berör många och många utsätts så ju mer vi pratar och skriver om ju mer förstår människor som är utsatta för personer med det här beteendestörningen.

Det stora problemet är att hur man än försöker så kommer man ingen vart det vänds emot oavsett hur man försöker så kör man rakt in i väggen med narcissisten för han eller hon lyckas alltid ha övertag med manipulerande metoder man inte kan värja sig mot så det här är verkligen svårt och det tär så enormt så man helt går omkull som människa.

En dag hoppas jag kunna gå ut med min historia och öppet skriva om den och kanske till och med en bok då kommer min omgivning att få veta men frågan är skulle dom tro mig för min mamma är ju så perfekt utåt men nåt måste jag göra och kan min historia hjälpa nån annan så är det värt det men inte nu det får bli en senare fråga för nu vågar jag inte säga ett knyst mer än  anonymt i ett forum som här.

Jättebra artikel 👍

GitteL
10/31/19, 3:56 PM
#44

Puttar upp tråden ❤️

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

JRSN
11/1/19, 4:21 PM
#45

Fasansfullt på pricken beskrivet! Det enda jag kan lägga till är att narcissister även kan ha paranormala förmågor, och bokstavligen göra intrång i din tankevärld. Att veta privata saker som de inte borde veta mångfaldigar förstås skadeverkningarna. Som tur är, i mitt fall, hade jag EN förälder som var raka motsatsen; en kärleksfull och omtänksam själ. Hur hade det gått annars? 🤦‍♂️

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

GitteL
11/9/19, 5:00 PM
#46

#45 Ja och det är så många som inte är medvetna om att de vuxit upp såhär Då hade du turen att en förälder var kärleksfull. Då fick du lite iaf. 💞

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

wildfire
3/15/20, 5:40 PM
#47

Ibland undrar jag om jag lever i en fantasivärld, jag har erkänt problemet men jag kan inte göra något åt problemet jag sitter fast 😕

wildfire
3/16/20, 7:07 AM
#48

Nån som har tips på hur man bryter med en nära anhörig som är narcissist skulle också stå i inlägget ovan innan internet dummade sig.

Det är som man befinner sig i en fantasivärld där man vet men ändå inte gör något åt saken av rädsla för att få onda samvetet för något man inte själv är orsaken till.Jag och en till i familjen är helt kvävda av den personen och det är inte vi som har beteendestörning det är hen och jag vill verkligen ta mig ur nu men vet inte riktigt hur så jag tar emot alla tips jag kan få för nu handlar det om min egen överlevnad för jag tar fysisk skada så som ont av konstanta spänningar, högt blodtryck och problem med hjärtat något som jag normalt inte har men ser varför och förstår så väl vem som är orsaken.

Vad säger man, hur bemöter man för att kunna dra och helt avsluta kontakt när det är en nära anhörig så har ni några tips tar jag tacksamt emot för gränsen är nådd för längesedan och jag måste  ur den här psykiska misshandeln utan att bryta med en annan nära anhörig. Det här är inte enkla saker att ha och göra med 😕 man vill inte såra men man vill inte heller vara kvar i narcissistens dysfunktionella värld och jag är en positiv glad person men allt det där berövas jag och friheten att vara mitt glada jag för det förvandlas till fel och negativt hur bra saker och ting än är.

Det finns verkligen inget att klaga på i mitt liv tvärtom jag har det bra men narcissisten lyckas förstöra precis allt i sin väg och hen är det enda problemet ingenting annat. Hur lyckas dom jag fattar inte hur man kan förstöra precis allt i sin väg när man har det så förbaskat bra det är obegripligt och man tycker narcissisten borde se själv att allt är bra men lyckas bara ta död på allt och dränerar omgivningen helt på energi. Livet är underbart men positivt tillåts inte av narcissisten.

Tar tacksamt emot råd av er som redan gått den här vägen och tagit er ur 🌺

Annons:
JRSN
3/17/20, 1:44 PM
#49

#48 Det går som sagt inte att resonera med en narcissist, allting förvrängs eller vänds emot en. När man har fått nog och blivit medveten om situationen så kan det vara dags att bryta kontakten helt. Författaren 'Danu Morrigan' har skrivit boken; 'Du är inte knäpp… det är din mamma'. Enligt Danu kan man dock pröva mindre drastiska vägar först; sätta gränser, begränsa möten etc. Till sist kanske man ändå kommer till beslutet att man måste bryta. Men det är inget enkelt beslut och det har långtgående konsekvenser, ofta förknippat med helger, släktmiddagar etc.

Personligen kom jag slutligen fram till den punkten. Jag hade först viss framgång med att begränsa besöken. Men 'attackerna' fortsatte, hon skulle prompt 'under skinnet' på mig. Det blev droppen och jag var nödd att avsluta. Ett tips kan vara att låta någon annan i bekantskapskretsen förmedla nyheten. Annars uppstår bara följdfrågor och nya angrepp. Man kan uppge ett lite 'löst skäl' för att inte umgås mer. Typ att 'jag behöver förverkliga mig själv', eller något i den stilen.

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

wildfire
3/20/20, 5:09 PM
#50

#49 Nä men så är det ju man kan inte resonera och att ta beslutet att helt avsluta kontakt med en anhörig är inte det lättaste för dom visar så många personligheter så man får liksom inte grepp om om.

Just nu räddas jag av Corona och det känns ju hemskt att skriva med tanke på en allvarlig situation vi står inför och alla drabbade som ligger sjuka  😕 men det ger mig ett andningshål att hålla avståndet och ser inte alls konstig ut just nu så på något vis får jag "semester" eller hur man ska uttrycka det för N är som besatt av Corona så det är enkelt att hålla distansen i nuläget för alla är farliga och sjuka i N-s värld.

N =  narcissist om ni undrar, gör min egen lilla förkortning där 🙂

[Saganesha]
3/27/20, 9:31 PM
#51

Jag länkar till Aca, för oss som växt upp i familjer med missbruk och eller annan dysfunktion, som tex narcissistiska föräldrar. Kärlek o healing! https://aca-sverige.org/ar-jag-ett-vuxet-barn/

Buala
7/7/21, 6:29 AM
#52

Detta är sjukt bra information för nog många som läser och känner igen dragen och blivit utsatt. En narcissist är personlighet som bryter ner så många människor. I relation som familj. Hur de formar den utsatta personens självbild och tar bort all självkänsla. Att repa sig från de är en livstids arbete. Jag av egen erfarenhet vet för min mamma var det. Men jag har förlåtit henne . De var de viktigaste för mig för att kunna komma vidare. Mina ärr sitter djupt och jag kämpar idag med all ilska sorg , alla de känslor som de gav mig. De har förstört relationerna speciellt förhållanden. Även om jag idag har bra självkänsla och självförtroende så är det mycket annat som format mig till personlighetsstörning och emotionellt känslomässigt störning. Jag har under min uppväxt lärt mig hantera mig själv. Med tex aggressionsproblem. Ensam är stark. Men längtar efter att ha ett förhållande där jag inte blir lämnad eller själv förstör för att skydda mig själv. Kunna ha en normal vuxen relation som är trygg och stark. Utan raseriutbrott och rädsla. Så tackar dig för ett bra och värdefullt inlägg. Hoppas fler läser detta. Tack

Dianabuala

gwendolynn
9/16/21, 9:28 PM
#53

Tung läsning. Jag kände igen min mamma i mycket, min f.d. svärmor i ännu mera. Min ex-man likaså vilket inte är konstigt då han vuxit upp med min f.d svärmor, han har utövat det mot mig efter att vi separerade. Men det som gjorde mest ont är att jag känner igen mig själv i vissa drag och det gör mig så ledsen att jag kanske också har vissa drag av det här gentemot min dotter. Jag vill inte det, vad kan jag göra för att förändra det? Jag ser drag från honom i henne (eller ja, kan ju lika gärna vara från mig, men jag har tolkat det som från honom då det påminner om hans beteende) och därför har jag haft svårare att hantera min dotter i vissa avseenden, men uppenbarligen har jag också drag av detta och använder mig av dåliga metoder utan att jag fattat det.
Det är verkligen inget jag vill. Jag vill ju bryta den här genetiska trenden, men jag är ensamstående och ibland blir det tufft när man ska hantera vardagen själv.

Borde jag boka in gemensamma samtal med mig och barn hos t.ex. BUP? Det är inte så att jag checkar av alla kriterier, långt ifrån, men jag kände igen mig i några av dem och det kändes illa nog. Vill bara att mina barn ska växa upp till trygga människor.

JRSN
9/17/21, 3:16 PM
#54

#53: Det faktum att du har självinsikt bådar mycket gott. Det betyder att du är beredd att granska dig själv och förändra destruktiva beteenden. Jag skulle nog inte fästa så mycket avseende på den 'genetiska trenden'. Det KAN finnas sådana förutsättningar i botten men till syvende och sist är det hur vi förhåller oss till världen och hur vi ser på oss själva som har betydelse. Om vi jobbar med vår perception och vår självbild så kommer våra gener automatiskt att avspegla den förändring som sker. Det är vi som styr generna, de styr inte oss. Fokusera också på din egen terapi, inte på terapi för dina barn i första hand. Dina barn speglar dig själv, om du blir mer harmonisk så kommer även dina barn att bli det.

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

[Elanora]
1/8/23, 9:40 PM
#55

#31: Hej ! Jag är ny här och jag kallar mig för Elanora. Jag har vuxit upp med en narccisistisk mor, varit gift med en likasinnad…och misstänker att en av sönerna är N. Jag är pensionär nu…upplever att jag nu och då får nya insikter om hur de människorna påverkar mig ännu..
Min mor kastade mig " över kanten" när jag var liten..vet inte exakt ålder. Jag hade inget skyddsnät alls. Min mor delade på oss barn och jag blev " den besvärliga"…alltså " svarta fåret.. mamma utnyttjade det och lade alla sina egna problem på mig. De hade hon och mina syskon alltid någon att skylla på.
I början av min tonårstid fortsatte eländet för mig i mitt hem..skolan blev min fristad. Jag visste inte då att mamma var sjuk. Hon ljög för mina syskon om mig, men hade en polerad sida utåt. Jag hade många vänner som mamma verkade tycka om, speciellt pojkvänner. Hon hade inga regler för man skulle sköta sig varken hemma eller någon annan stans..jag fick göra som jag ville med allt och alla. Om något hände fick jag alltid skulden!! Precis allt var mitt fel!!
Mina föräldrar tog aldrig ansvar för något som involverade mig. Jag hade ingen kontakt med mina syskon. De höll sig borta från mig. Har aldrig haft någon kontakt med de. Kampen för att försöka klara av livet,trots kaos under min uppväxt, har varit mycket svår. Nu med alla insikter och mina förädrars bortgång, mår jag bättre. MVH Elanora

Annons:
JRSN
1/9/23, 8:29 AM
#56

#55: Hej, det du beskriver är en klassisk bild av en narcissist, i synnerhet när det är en mor så uppstår monumentala problem. Narcissisten delar upp sin familj i 'dugliga och odugliga'. Favoriterna får allt och de oönskade får ingenting. Den oönskade anses märkligt nog vara en 'del av' narcissisten själv och kan således behandlas hur som helst, och har inget eget existensberättigande.

Att frigöra sig helt från Narcissisten är ofta enda utvägen men det kan vara nog så svårt. Det finns ofta osynliga band kvar som omärkligt utövar sitt destruktiva inflytande. Att frigöra sig kan ta hela livet i anspråk för det är komplicerat.

Ett tips om man ändå 'måste' hålla kontakten med en narcissist är att 'svälta ut' denne på känslouttryck. Det innebär konkret att man inte ständigt berättar vad som hänt och vad man gör, i kontakter via mail, sms och telefon. Om man till exempel varit med en god vän på café, promenerat i solen på stan och shoppat i affärer så säger man bara; 'jag har tagit en promenad'! Inget mer, inga beskrivningar om hur kul det var, vad vännen sade och vad det betydde för en. Narcissister kan inte generera sin egen energi utan lever av andras. Det måste man utesluta dem från, grymt men nödvändigt. De ledsnar så småningom och man får då vara i fred.

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

Upp till toppen
Annons: