Konflikter!

Yttre eller inre konflikter!!

2007-12-09 23:57 #0 av: GitteL

Lite tips på hur vi alla kan bli medvetna om hur vi kan ta kontrollen över våra tankar när vi känner smärtsamma känslor.

Detta är något som många lider av. Antingen har de en megakonflikt med barn, vänner eller i alla relationer.

Eller så har de en inre konflikt med sig själva för att vi inte vågar säga ifrån vad vi vill och vad vi inte vill.

Den inre konflikten är den värsta för oss själva. Den äter upp oss inifrån och givetvis beroende på hur vi tänker, känner och vilka värderingar vi lägger in. Det går så långt att vi kan bli sjuka av den eftersom själen/kroppen alltid säger ifrån vad vi vill.

Om jag har en chef som är styrande,  inte lyssnar på mig och anser att han inte är bra på att kommunicera så kanske jag lägger locket på. Då kokar jag inombords och förlorar energi när jag kommer hem. Sedan ångrar jag kanske mig. Det är inte att vara kärleksfull mot oss själva och vår själ och dessutom blir vi sjuka av detta. Hela dagen kanske vi går och grubblar och allt fokus ligger utanför mig själv.

Detta har en orsak. Skuld och skam finns i konflikträdsla. Den skulden skall vi lyssna på och det är ok att bli arg men den skall inte få styra vårt liv. Om vi vet att det inte har med oss att göra och har tagit tag i skulden och lämnat den till den som gav oss den.

Mamma el Pappa el någon annan gammal erfarenhet. Då finns det inte samma rädsla längre.

Känn efter inombords varje gång detta händer så blir det medvetandegörande. Välj värderingen. Blir du arg så är det ok men håll inte inne denna ilska. I detta läge kan man säga nu känner jag mig förvirrad.

Skall tillägga att konflikträdsla hör ihop med att sätta gränser för våra nära och kära samt andra. Vi vill ju gärna bli älskade och accepterade men sanningen är att om vi visar vad vi vill och inte vill så värnar vi om vår självrespekt som i sin tur gör att vi får respekt. Det finns ingen annan väg. Andra känner av dina signaler som du sänder ut.

Ex, om en chef inte vågar sätta gränser till sina anställda och börjar klaga på att de inte gör sitt jobb ordentligt, de kanske gör lite som dom vill (gränslösa) så finns det ett ord inom psykologin som heter projektioner.

Chefen ser det som han själv inte vill kännas vid för att de anställda gör som dom vill.  De känner att chefen inte kan sätta tydliga ramar och gränser. Barn gör samma saker beroende på personligheten givetvis och föräldrar skyller på att barnen inte lyssnar eller är "jobbiga". Barnen blir dessutom väldigt oroliga och otrygga när de inte får dessa ramar och det blir för stort ansvar för dom.

Om du skall dra gränser eller uttrycka vad du känner så skilj på dina och andras känslor, hur de reagerar är deras. Ibland är det bra att lägga känslorna på bokhyllan symboliskt sett.

Viktigaste är att du är tydlig och pratar med Jag budskap och tror på det du vill, behöver och känner. Välj dina känslor och strider och kämpa inte att få Rätt för det är slöseri med energi. Alla tolkar utifrån deras erfarenheter och värderingar och det är enbart rädsla med att vilja ha RÄTT.

Titta också på Ge för att du vill, där finns en länk till giraffspråket som är fenomenalt i kommunikation. Utan dömande och aggressivitet.

 

 

Av: GitteL

Datum för publicering

  • 2007-12-09

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2007-12-12 18:46 #1 av: AnneN

Jätte bra artikel med mkt tänkvärda ord =)

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2007-12-17 18:32 #2 av: Engla

Kanonbra!

/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Anmäl
2007-12-18 17:23 #3 av: FiaH

En kanonbra artikel, mycket tänkvärtGlad

Anmäl
2007-12-19 17:49 #4 av: EvaNy

Instämmer, Fia! Glad

Kram/Eva

Anmäl
2007-12-27 19:21 #5 av: storAnnette

Väldans bra!Ska kolla in på länken,har läst om giraffspråket förr och det blir bra att uppdatera.

Anmäl
2008-01-08 13:10 #6 av: Happyspirit

Just konflikträdsla och att sätta gränser är min stora lärdom just nu och har varit ett tag. Finns det flera bra tips och böcker eller nåt bra om det som kan hjälpa en på ett bra sätt. Jag menar jag VET om det mesta tror jag hur man gör rent teoretiskt. Men så ska det fungera praktiskt också. Och det är en helt annan femma för min del.

Tacksam för flera tips och råd och träningstips på detta.Skrattande

Anmäl
2008-01-08 13:12 #7 av: Happyspirit

Just Giraffspråket har jag varit vädligt intresserad av. Men kan inte bestämma mig vilken bok jag ska börja med riktigt.?? Det finns säkert annan litteratur också

Anmäl
2008-01-08 13:44 #8 av: Hoppfull

Jag är oxå en konflikträdd människa. I min uppväxt var det fult med konflikter och allt trycktes undan och gömdes. Dessutom är det svårt att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt. Konflikter skulle ju inte uppstå om det inte fanns känslor med och känslor är ju svåra att vara utan. Däremot att komma så långt så att vare sig egen eller andras ilska skrämmer oss till tystnad är nog något som många behöver jobba med.

Anmäl
2008-01-08 13:46 #9 av: Ina123
Tack, vilken bra artikel! Jag har själv problem med att sätta gränser t ex mot mina vänner och får dåligt samvete om jag gör det. Men igår gjorde jag det, fast var på väg att ångra mig och ringa upp och säga förlåt. Men jag gjorde inte det för jag hade inte angripit min vän på nått sätt bara sagt hur jag kände och jag kan ju inte ta tillbaka och be om förlåtelse för hur jag känner. Då utplånar jag ju mig själv till sist?
Kram 
Anmäl
2008-01-08 23:06 #10 av: Happyspirit

#8 Min uppväxt låter som din  som rent känslomässigt. Allt trycktes undan och gömdes där med. Men jag är uppvuxen i en sekt som heter Jehovas vittnena. Och där fick man inte tänka eller känna någonting själv. Det var inte tillåtet och man levde efter färdiga regler hela tiden. Gränser behövde man inte sätta själv för de var redan färdigsatta. Och ifrågasätta någonting kom inte på tal.

#9 Just det här med att stå upp för vad jag känner och tycker om det upprör någon tycker jag är svårt fortfarande. Men det är precis som du säger att man utplånar sig själv om man inte gör det. Jag är också så medveten om det här problemet med mig själv men kan ändå få samma känsla att jag vill be om ursäkt efteråt när jag satt en gräns och någon blir sårad eller ledsen eftersom de har förväntat sig nåt helt annat av mig. Det kan skapa en skuldkänsla i mig.

Ibland kan det nog också vara så att jag kan tro att de förväntat sig något också utan att de ens gjort det. Pga. att jag fått för mig det bara av någon anledning. Ja, hmm *funderar* Det är en tuff bit det här. I alla fall för mig. Och jag vet att det finns många med mig.

Anmäl
2008-01-09 00:48 #11 av: Ijin

jag är allt annant än konflikt rädd.. jag snarare letar efter konflikter...(?) men tar man min pappa te.x. så han klara inte ens av små konflikter..

Anmäl
2008-01-09 09:30 #12 av: Hoppfull

Happyspirit; jag är uppvuxen i Pingstkyrkans varma famn (ironi!!!) och jag tror att det vi upplever är ett resultat av missriktad Gudstro! Även inom pingströrelsen, åtminstone den äldre skolan, är egna känslor (förutom Tacksamhet förstås) bortrationaliserat. Man får ju inte bli arg på en straffande Gud då kan man ju bli straffad själv. Dessutom är jag uppvuxen med föräldrar som liksom lämnat över hela sina liv till Gud och allt som händer är hans "geniala" plan. Därför kan man aldrig ändra sitt liv för då bryter man Guds plan, istället ska man böja på nacken och be om ork och kraft att härda ut i sin situation oavsett hur vidrig den är.

Självklart har detta präglat min förmåga att säga ifrån och säga nej. Det var ju förbjudet! Likaså har det gjort att jag haft svårt att se mitt eget inflytande i mitt liv. Idag är jag mycket starkt kritisk till kyrkor, inte till Gudstro, men till kyrkorna som är så rituella så att det glömmer själva grundtanken med religionen!

Anmäl
2008-01-09 10:31 #13 av: Happyspirit

#12 Hoppfull! Det låter precis som min uppväxt det *ler stort*. Men kyrkor har jag inte svårt för idag. Inte den vanliga svenska kyrkan. Men däremot allt vad sekter heter skrämmer mig fortfarande. Och människor som är trångsynta. Och människor som påstår att de VET hur saker och ting ÄR.

Kramis Anki

Anmäl
2008-01-09 10:36 #14 av: Hoppfull

:) håller helt med... kanske är den "allergin" även den ett resultat av den tvärsäkra Gudssynen man är uppvuxen med. Min pappa säger ofta att -så ÄR det, för det står ju i bibeln... :) 

Anmäl
2008-01-09 13:28 #15 av: Ina123

#10 det är skönt att höra att det finns fler än jag som känner så. Precis som du skriver tror jag också det är ibland att jag tror att folk förväntar sig att jag ska uppföra mig eller handla på ett visst sätt...men det kanske bara är jag som fått för mig det. Men visst är det svårt. Därför är det ju absolut bäst att helt gå på sin egen känsla vad man vill och inte vill, hoppas jag blir modig nog att göra det fullt ut en dag.

Anmäl
2008-03-12 23:37 #16 av: GitteL

*puttar upp*

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-03-13 00:12 #17 av: Gahella

Ja tack Gitte, den är så tänkvärd. Delar känslan som fler har här. När jag inte riktigt förstår, brukar jag vända på saker å ting.

Som: Varför får jag skuldkänslor och mår dåligt när jag sätter gränser och säger nej på ett skysst sätt. Jag vänder då på det hela å tänker: Om jag får nej, eller en gräns dragen av någon annan, så bliri regel inte jag mer lessen eller besviken, än vad jag klarar av. För jag vill ju inte att någon ska ge mig något mot sin egen vilja. Vill inte heller gå över någon annans gräns, för att det kan då såra vederbörande. Är då väldigt glad när detta blir klargjort för mig på ett skysst sätt.

Men hur jag än vrider på detta, så dyker det fortfarande situationer som får mig att må dåligt, när jag endast vill stå för min egen sanning och verklighet. Vad är det jag inte har fattat?


Anmäl
2008-03-13 12:28 #18 av: GitteL

#17 Det är så mycket jag inte förstår och än idag kommer samma situationer upp lite då och då men konsten är ju att vi behöver ej hålla fast vid denna känslan. Om den kommer så acceptera att den kommer sedan släpper du den. Gör dig själv osynlig och då menar jag att känslan kommer men den studsar inte mot en vägg utan den går igenom dig.

Detta är en teknik och då lär du dig kanske att känslor kommer och de går. De osanna tankarna som känns ont s.a.s. är ju oftast ett minne från förr, den lilla flickan och det inre barnet inom oss som vill bli bekräftade och att andra skall förstå oss. Andra kommer inte att förstå oss, de förstår bara en del av vad vi säger för de tolkar in deras egna berättelser vad de tror vi säger.

Andras reaktioner och agerande har inte med dig som person att göra, kanske vad du sa men vi ÄR aldrig fel men ibland GÖR vi fel saker som triggar andra. Upprepas dessa triggers hos andra så får man fundera vad det är man gör så vi kan ta ansvar för oss själva.

Vi kan aldrig ändra andra, det är förspilld energi men vi kan lära oss att förändra våra tankar, känslor reaktioner och hur vi agerar.

Detta skrev jag inte bara till dig utan till mig också Glad.

Allt vi skriver och ger råd om till andra är egentligen till oss själva. Upprepningar för att förstå. Tack Gahella för du påminner mig om livet.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-03-13 13:24 #19 av: Gahella

Tack Gitte för ditt engagerade svar! Ja, vissa saker sitter ibland så djupt, som det där med skuldbeläggelse, det tror jag är en "farsot", som alla mer eller mindre fått tagit del av. För det är först de kanske sista åren som eget ansvar i allt,nu diskuteras å förstås på ett helt annat plan. Tidigare har syndabockstänkandet varit det rådande, men guskelovåtack är stor förändring i farten.


Anmäl
2008-03-13 13:34 #20 av: omelett

Tack Gitte, jag tror inte jag behöver säga mer än såGlad

Anmäl
2008-03-13 13:40 #21 av: Faith

Känner som ovanstående, så sant Gitte :)

Anmäl
2008-03-13 13:47 #22 av: Gahella

Jag glömde tacka för visdomen i orden du sa också! Tack Bitte för allt du ger av dig själv.


Anmäl
2008-03-13 14:31 #23 av: Gahella

Ja, det är snurrigt värre, Bitte är min närmaste och käraste vän, så därför blandande jag "omedvetet" ihop era namn, Gitte. Kram vännen! 


Anmäl
2008-03-13 18:47 #24 av: Tunrida

#18 Väldigt bra skrivet, Gitte!! Och det är så sant, det där med att när vi ger råd till andra ger vi råd till oss själva också.
För vi lär oss i våra möten med andra. Vi är alltid både lärare och elev genom livet. :-)

Anmäl
2008-03-14 01:26 #25 av: GitteL

Skrattande

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-03-14 01:36 #26 av: [Vintersaga]

#24 - Det är som en studiecirkel - en som vägleder, men som är lika mycket deltagare som de övriga :-)

En annan sak som är viktig att tänka på när vi går in i rollen som lärare - vi vet aldrig hur långt vår lära tar sig innan den stannar upp... lite grand som dominoeffekten...

"Det jag fokuserar på växer i styrka!"

Anmäl
2008-03-14 15:19 #27 av: Ijin

Jag är hopplös på det.. jag lär andra men klarar inte av att lära mig själv o.o

Anmäl
2008-03-14 16:04 #28 av: Gahella

Ni ska veta alla här, förutom Gittes senaste svar till mig, har äntligen fått mig Att Fatta så mycket. Inte bara i huvudet utan i hela mig. Nu pågår så mycket bearbetning. Känner mig skör och hudlös. Men kommer tillbaka så snart allt är på plats. Varm kram och tack till alla så länge.


Anmäl
2008-03-14 16:33 #29 av: Tunrida

#26

Haha, livet är en enda studiecirkel då! :-)

#27

Vad beror det på tror du själv?



Anmäl
2008-03-14 16:35 #30 av: Tunrida

#28

"Känner mig skör och hudlös."

Förstår vad du menar, Gahella...men det är en sann välsignelse att känna så..
Ta hand om dig så länge! Kram! 

Anmäl
2008-03-14 16:50 #31 av: Ijin

#29 Vet inte rikigt, Jag har inga dåliga sidor jag inte kan kontrollera, så därför tar jag inte bort dom...

Anmäl
2008-03-14 17:59 #32 av: Tunrida

#29

Okej, vet inte om jag riktigt förstår vad du menar men...menar du att du kanske inte anser att du behöver lära dig något mer i livet? 

Anmäl
2008-03-14 18:01 #33 av: Tunrida

Det går inte att redigera sina inlägg av någon anledning, skulle ändra följande:

Jag skrev #29 när jag menade #31. Ser ut som att jag svarade på mitt eget inlägg..men det gör jag alltså inte. *s* 

Anmäl
2008-03-14 18:03 #34 av: Ijin

#32 Utan dom dåliga sidorna kan inte dom bra sidorna utvecklas fort nog för mig.

Anmäl
2008-03-14 18:17 #35 av: Tunrida

#34

Men är du inte bra precis som du är? Om du skulle för ett ögonblick avstå från att sätta namn på dina sidor, de är varken goda eller dåliga. De bara är. Skulle du inte då kunna känna dig bra precis som du är, just nu? Skulle du inte se att du är hel redan? :-)

Anmäl
2008-03-14 18:35 #36 av: Ijin

#35 Man är det man vill vara; Alltså är jag inte hel, Ingen är det föresn man kan veta sin sanna natur. Jag har egentligen inte namn på dom, jag motsäger mig att kalla dom vid namn, men hur ska man annars kunna beskriva dom? Jag vet vad dom är, och jag kan känna dom, jag behöver inga namn.

Anmäl
2008-03-15 00:03 #37 av: [Vintersaga]

#29 - Helt rätt :-)

Min filosofi med livet är att vi kommer hit för att lära - och de flesta lärdomarna gör man tillsammans med andra (som med- eller motspelare). Med andra ord - livet är en enda stor studiecirkel :-)

"Det jag fokuserar på växer i styrka!"

Anmäl
2008-03-15 13:21 #38 av: GitteL

#28 Jag tänker på dig här och känslor är en nåd.

Kramar från mig

#37 Livet är en enda stor studiecirkel ;-) Den var bra.
  

 

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-03-16 02:04 #39 av: [Vintersaga]

#38 - Jo den var bra - det var Tunrida som myntade det och jag tyckte det var "spot on" :-)

"Det jag fokuserar på växer i styrka!"

Anmäl
2008-05-21 14:42 #40 av: bintouu

kanonbra skrivet :) får mig verkligen att tänka efter

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.