Annons:
Etikettsjälvkänsla
Läst 6005 ggr
GitteL
2007-12-12 22:33

Ge för att du vill!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Ge och ta eller ge och få. Hur vill du att det skall vara? Har du förväntningar på andra?

Om jag ger och förväntar mig att jag skall få något tillbaks så gör jag det inte för jag vill.

Ger jag för att jag vill och inte förväntar mig något tillbaks så händer det saker.

Om jag ger och ger och inte får mitt behov uppfyllt i en relation är det dags att säga hejdå på ett kärleksfullt sätt. 

Dörrmattor skall vi inte behöva vara. Vi har all rätt att få våra behov uppfyllda.

Hur gör jag för att andra skall veta vad mina behov är? Kommunicera med Giraffspråket eller (Non violent communication)

Blir du arg för att andra ej gör som du vill eller behöver?

Om svaret är ja så har du lagt ansvaret utanför dig själv. Offer rollen kommer in här och vi mår inte alls bra.

Händer det samma sak om och om igen, behöver vi se över vårt mönster. Då är vi kärleksfulla mot oss själva.

Medberoendeskapet finns överallt för att bli älskade och accepterade av andra.

DET som vi behöver känna själv .

Vi behöver bli det som vi vill attrahera. Vi skall vara den person som vi själva vill omge oss med. 

Det är en övning. Hur gör ni för att uttrycka era behov?

Visst är det svårt ibland men med vår hjälp tillsammans här kan vi stötta varandra.

Av: GitteL

Datum för publicering

  • 2007-12-12

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

Annons:
AnneN
2007-12-12 22:36
#1

Kloka ord =)

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

GitteL
2007-12-12 22:39
#2

Tack, för du delar med dig.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se

AnneN
2007-12-13 00:07
#3

Hmmm… Vad gör jag för att uttrycka mina behov?…. Jag tror att jag är ganska bra på att tala om det direkt och öppet nu mera.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

storAnnette
2007-12-27 19:32
#4

Numera är jag bra på jag-budskap.För mig kom vändningen under en anhörigvecka enligt 12-stagsprogrammet.

Den veckan gav mig otroligt mycket,jag fick veta mycket om mig själv där.Efteråt har utvecklingen fortsatt på det viset att jag inser mer och mer hur mycket jag själv påverkar mitt liv,att jag väljer min verklighet eller rättare hur jag ser på den.

Det är så mycket skönare att leva nu,tror det är 12 år sen jag var där!

PS:Den som gjorde behandlingen lever inte längre,tog sig inte ur sitt missbruk tyvärr.DS.

Faith
2008-01-30 02:17
#5

Jag har varit den som gett och gett utan att förvänta mig något tillbaks, fast på ett fel sätt. Jag blev tidigt mamma till min egen pappa. Det är först på senare år som jag förstått  hur mycket det har präglat mig. Jag drogs alltid till killar och vänner som hade problem på ett eller annat sätt, det var ju det jag var van vid, att ta hand om. Det var en slags trygghet i det, där kände jag igen mig.

Så på ett sätt så förväntade jag mig kanske ändå något då, om än omedvetet..  då blev jag ju bekräftad dom gånger jag "tog hand om"

I andra vissa situationer så har jag varit ganska så rak och inte haft svårt för att tala om vad jag tycker, lite för mycket ibland..:) Nu är jag nåt mellanting, tror jag.. Vet inte riktigt vem jag är nu, eller rättare sagt blivit :) Det är en sjutusan till inre resa jag har gjort, och det är många insikter och AHA upplevelser som korsat min väg :)

Sagann
2008-01-30 12:02
#6

Giraffspråket är något jag försöker använda mig av och det är ett mycket värdefullt redskap. Med väldigt enkla medel, blir kommunikationen tydlig och utgår från den egna upplevelsen. Rekommenderas starkt - både i det privata och proffessionella! Och medberoende… Vi vill väl alla bli älskade, det är inte så dumt att titta på hur vi gör för att bli det… Jag gillar verkligen det du skrev Gitte, var den vi vill omge oss med!

Jag har blivit mycket bättre på att uttrycka mina behov och att ta ansvar för dem. Vi skapar alla vår egen lycka, det är ett ansvar vi inte kan lägga på någon annan. Tuff insikt emellanåt, men ack så sant…

Annons:
Sagann
2008-01-30 12:05
#7

Förresten - tips om man vill veta mer om medberoende: al-anon och acoa jobbar båda med detta. Eller läs tex Tomme Hellstens "Flodhästen i vardagsrummet".

Hoppfull
2008-01-30 12:11
#8

#5 jag har nog varit lite som du… För mig var det precis som du skriver så att jag gav och gav utan att förvänta mig något reellt tillbaka men det var ändå känslan av duktighet jag sökte. Det var känslan av att vara behövd som gjorde att jag fortsatte. Så egentligen gav jag ändå med en förväntan av att få något tillbaka…

Det är en ganska knepig sits man hamnar i när man förändrats mycket. Man vet inte riktigt själv vem man är och inte helt och fullt vad man vill… och människor omkring en känner inte igen en och vet inte riktigt hur de ska hantera situationen…

Jag är en sådan inbiten "omhändertagare" så de som är "behövare", sådana som har ett aldrig sinande behov av att bli lyssnade på eller tröstade eller daltade med, luktar sig till det långt innan jag hinner reagera! Och hinner de så suger de mig helt tom på både ork och kraft. Dessutom blir de oehört sura och kanske till och med förbannade när man inte ger dem lika mycket längre. Jag måste lära mig att urskilja dessa och hålla distans till dem! Det är en av mina nya uppgifter :)

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Faith
2008-01-30 12:57
#9

#8 :) Ja det är som om dom har en radar :)  Sen får jag säga att jag själv varit speciallist på att dra till mig såna. Där har vi återigen ansvar - offer. Jag tog ansvar för andras liv och jag gjorde mig själv till ett offer. Tills jag en dag bröt denna onda cirkeln och började säga nej.

Jag hade en barndomsvän som sög musten ur mig och dränerade all energi med alla sina problem, den personen kunde ringa mitt i nätterna och sluddra av överdoserad medicin, det enda jag kunde göra var att ringa ambulans eftersom vi bodde en bit ifrån varann, detta tillät jag i många år. Jag fick höra att jag var den enda som förstod..jojo..Det var väl ingen annan som orkade..

Med jämna mellanrum under dom sista åren så har jag satt stopp med följd av att vi inte haft någon kontakt alls då.. Jag var tvungen att bryta helt för min egen skull. Nu idag har vi bara sporadisk kontakt, mycket för att jag har förändrats och h*n står kvar på ungefär samma plats. Det är sorgligt och synd men jag kan inte förändra denne om h*n inte själv vill, hur mycket JAG än vill :)

Hoppfull
2008-01-30 13:04
#10

Men duktigt!! Fast visst är det svårt att bryta? Det dåliga samvetet fullkomligen väller ju över en, eller är det inte så för dig? I min familj har jag haft den rollen gentemot samtliga familjemedlemmar så det var förstås det enda jag visst hur man gjorde :) och de matade mig med dåligt samvete om jag inte tog ansvar för allas välmående och såg till att undanröja konflikter och hålla alla samman. Jag har särskilt ett syskon som kräver min uppmärksamhet exakt när det passar just denne :) Vi har haft  helt bruten kontakt i nästan fem år men nu har h*n hört av sig igen och vill börja om… Jag är förstås glad men lite orolig för hur det ska utveckla sig. Jag hoppas förstås att h*n förstått att jag inte kommer att sätta mig i den rollen igen men jag är ytterst tveksam till om det verkligen är så.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Faith
2008-01-30 15:08
#11

#10 Ja visst, prata inte om det! Samvetet och skuldkänslorna har vällt över mig, har känt mig som värsta människan ibland! Det gjorde ont att bryta det betendet och jag vacklade många gånger. Detta har fått växt till sig under en lång period (år)

Ja denna rollen som man hade och inte valde själv då från början, (såg du att jag skrev hade;) förräns man fick upp ögonen och SÅG hur förödande det var för en själv. I min familj var det min pappa som jag hade "fullt upp med" om det som du skriver här, sen kan jag ju säga att det alltid varit jag som hållt ihop familjen, sett till att alla mår bra osv. fortfarande än idag men kanske inte på ett så destruktivt sätt som förut. Nu är ju min pappa borta sen -91 så jag har bearbetat mycket där.

Det är svårt det där med din syster, hur det kommer att bli när ni skall träffas igen efter 5 år. Som jag förstått av det du skrivit så har du utvecklats mycket på dessa 5 år, och är väl antagligen inte samma person idag som då. Och vilket plan hon är på nu vet du kanske inte riktigt än. Som jag skrev om min barndomsvän så är jag på ett annat plan än vad h*n är idag. Dom få gånger vi pratat i telefon det sista så har h*n självklart växt upp lite och har lite andra värderingar idag. Men ändock, problemen kvarstår och jag vill inte återigen sugas in i detta. Jag vill inte vara delaktig i det.

Jag kan helt klart säga att jag inte vill ha en nära och intensiv relation med denna, inte än. Det får ta tid isf. Jag är mer försiktig idag. Förr dundrade jag på i 200 km i timmen, så impulsivt och handlade bara på det känslomässiga planet och den som mådde sämst av det var ju jag.

Jag önskar dig jättelycka till med ditt möte med din syster, hon kommer säkerligen att märka av din förändring, om hon nu inte kan acceptera det så är det ju tragiskt, men det hänger väl på om/hur hon har förändrats under dessa år. Jag har också en syster som jag idag inte har kontakt med, i början så försökte jag med allt, men har nu insett att jag bara lägger ner en massa tyvärr onödiga enrgier på det. Jag gick in det nya året med orden; Jag släpper nu taget om detta. Självklart gjorde det ont, det var smärtsamt, men så nödvändigt. Jag får bara se tiden an och se när HON är mogen för en återförening.

KalleN
2008-01-30 16:45
#12

hur jag gör, jag skriver, gör cd skivor med bra musik och skickar , beställer blommor, sammlar  pinnar och stenar jag tycker är fina och skickar som gåvor, hm.. ja jag utrycker mej på ett annorlunda sätt, skickar små härliga sms,

*skrattar  i bland brukar jag skicka sms   på mofo nummer   och ser vad som händer det är rätt kul faktiskt, en gång hamnade jag faktisk hoss ett känt medium  med ett mofo nummer

 mitt nästa projekt jag ska göra  det är världens bästa gåva det är att göra  hihi

jag tänker köpa  textilfärg och  vita sängkläder och sedan tänkte jag trycka händer på lakan och påslakan,  snacka om hand gjort *skrattar* det kommer att bli fantastiskt skoj att göra, vet fortfarande inte till vem jag ska skicka det

 men det kommer att bli skoj , när det blir av att göra

ja i bland blir man kreativ *skrattar glattt*

Faith
2008-01-30 16:59
#13

Hahaha.. ja det blir "handmade by Kalle" Det kanske blir en storsäljare, vem vet.. ;)

Annons:
Upp till toppen
Annons: