Tankar/känslor!

Det undermedvetna

2008-02-29 11:23 #0 av: Perla

Alla människor bär på en medfödd rädsla för det okända, det vi inte känner till och därmed inte förstår. Det undermedvetna tillhör det okända.

I det undermedvetna lagras alla händelser som vi någonsin har varit med om som minnen. Det undermedvetna är också hemvisten för vår intuition, vår "skugga", vår fantasi och våra vanor.

Vi upplever mycket som vi inte minns. Vi glömmer t ex ganska snabbt hur himlen såg ut igår om den inte var speciellt uppseendeväckande men även i det fallet förbleknar minnet ganska snabbt. Eftersom allt finns lagrat i det undermedvetna kan vi dock när vi vill, plocka fram minnet av hur himlen såg ut och den känsla vi hade när vi upplevde den, gång på gång. Har det varit en angenäm händelse går det ganska lätt att återkalla minnet och känslan som man hade.

Har vi däremot varit med om en traumatisk upplevelse, något som är för tungt för det medvetna jaget att bearbeta, stoppar medvetandet undan minnet av händelsen i det undermedvetna. Sådana så kallade bortträngningar bär alla människor på.

När det medvetna jaget förskjuter det smärtsamma till det undermedvetna skapas olika varianter av försvar som kan yttra sig som spänningar på olika ställen i kroppen. De här spänningarna blockerar både energi och blodflödet som i sin tur påverkar hela nervsystemet, hormonsystemet och immunförsvaret. Följden blir att vi mår dåligt både fysiskt och psykiskt.

Traumatiska minnen lagras dock bara under en viss tid sedan skickar det undermedvetna signaler till det medvetna jaget att det nu är dax att ta tag i minnet och bearbeta det. Signaler från det undermedvetna kan komma som ångest, en depression, en fobi eller olika fysiska åkommor. Panikångest kan t ex vara ett tecken på att det finns ett obearbetat minne i det undermedvetna.

 


Det här var bara en kort förklaring om en del av det som det undermedvetna innehåller. Bland annat så styr det undermedvetna även det autonoma nervsystemet som reglerar en stor mängd av kroppens olika inälvsfunktioner (bl a hjärta, lever, mage, spottkörtlar). 


 

Av: Perla

Datum för publicering

  • 2008-02-29
Anmäl
2008-02-29 11:33 #1 av: GitteL

Jätte bra artikel, så sant med tanke på hur själ och kropp går i ett. Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-02-29 12:29 #2 av: Soffe

Bra och intressant artikel :)

Anmäl
2008-02-29 15:34 #3 av: Faith

Väldigt bra artikel!

Det var intressant att läsa; Traumatiska minnen lagras dock bara under en viss tid.....

Anmäl
2008-02-29 16:36 #4 av: AnneN

Jätte bra artikel =)

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2008-02-29 17:21 #5 av: Perla

#3

Meningen som börjar med det du har citerat måste läsas i sin helhet för att bli förståelig. :)

Anmäl
2008-02-29 18:22 #6 av: [BigMama]

.. Så det är alltså viktigt att ta tag i det man tycker är jobbigt med detsamma, så det inte lagras någonstans och förvandlas till ångest och depressioner??

 

Anmäl
2008-02-29 18:25 #7 av: Faith

#5 Jo det förstod jag Flört orkade inte skriva ner allt så det var därför jag skrev.... efter :)

Anmäl
2008-02-29 18:36 #8 av: Ijin

Mycket stämmer, men inte allt^^ En bra artikel!:D

Anmäl
2008-02-29 20:01 #9 av: Gronstedt

Men det undermedvetna är väldigt bra på att hålla det där traumatiska borta tills man hinner ta itu med det. Det är därför folk bryter ihop när stressen upphör, men orkar hantera hur mycket skit som helst medan det pågår.

Anmäl
2008-02-29 20:16 #10 av: Perla

#6

Det är inte säkert att man orkar ta itu med det som är jobbigt just när det händer, det är därför det medvetna jaget skickar ner det i minnesbanken i det undermedvetna. Med jämna mellanrum kommer dock det undermedvetna att skicka påminnelser till det medvetna jaget om att det finns något att ta tag i. Lyssnar man inte då, utan trycker tillbaka det om och om igen så kan det förvandlas till både den ena och den andra psykiska och/eller fysiska åkomman.

Har man då hållit på länge med att trycka ner de här signalerna som det undermedvetna skickar upp i medvetandet så är det inte säkert att man vet vilken händelse som de ska kopplas ihop med.

 

Anmäl
2008-02-29 20:17 #11 av: Perla

#8

Vad är det som du tycker inte stämmer?

Anmäl
2008-02-29 20:55 #12 av: Ijin

#11 Jag tror inte att undermedvetna har hand om fantasin..

Anmäl
2008-02-29 23:10 #13 av: Perla

#12

Var tror du att fantasin kommer ifrån?

Anmäl
2008-03-01 00:44 #14 av: Ijin

#13 Det medvetna till stor del, men tror att det är lite av en egen kraft.. men det är medvetet, eftersom man kan kontrollera det..

Anmäl
2008-03-01 00:54 #15 av: [Vintersaga]

#14 - Hi hi, där hade du inte helt rätt enligt min mening ijin :-)

Fantasi må vara en medveten grej ibland - men ibland får i varje fall jag inspiration i en form som jag betraktar som fantasin när den är på topp, utan att jag har minsta kontroll över den (eller ens medvetet tänkt i de banorna)!

Eller är det något annat än fantasi då...?

"Det jag fokuserar på växer i styrka!"

Anmäl
2008-03-01 00:59 #16 av: Ijin

#15 men tror inte att fantasin är undermedvetet, den är mer ensam.. det påverkas ju inte av undermedvetna, inte direkt.. kan vara att det är någonting eget?

Anmäl
2008-03-01 01:20 #17 av: [Vintersaga]

#16 - Kanske det... Det kanske t.o.m. rör sig om det som vissa kallar "Högre jaget" - en källa att hämta kunskap ur. Men fantasi är inte alltid kunskap - ibland är fantasi något som jag inbillar mig, för att jag kopplar på min känslighet för "energier" i omgivningen... (mörkerrädsla är ett exempel på sånt, fast jag inte har det - att man är rädd för det som man inbillar sig finns där i mörkert... det är också fantasi enligt vissa).

Det blev mycket - och det blev djupt: lika som fantasin är hos mig :-)

"Det jag fokuserar på växer i styrka!"

Anmäl
2008-03-01 08:23 #18 av: Perla

#16

I stort håller jag med dig men samtidigt så finns det olika typer av fantasi. Vår fantasi är alltid igång och skapar kreativa lösningar. Ibland använder vi den medvetet men oftast är vi helt omedvetna om att vi använder oss av fantasin för att den är en helt naturlig del av vår funktion.

Det undermedvetna är bl a en lagringsplats för allt som vi nånsin har varit med om. Här lagras alla intryck vi får till oss genom våra sju sinnen (jodå, jag vet att det bara är fem som är officiellt erkända men det kommer att förändras). 

De flesta av de här intrycken förvandlar sinnet till kunskap (gm erfarenhet) men det finns även intryck som sinnet inte kan hantera. På gott och ont kan dessa intryck bli tilll fantasier som vi inte har någon egentlig koll över.

Att t ex uppleva hot som inte finns eller se inre bilder när man t ex läser en bok eller hör någon berätta något är andra exempel på fantasi som kommer ur det undermedvetna.

 

Anmäl
2008-03-01 17:32 #19 av: Ijin

#18 jo precis, fantasi är ju inte en sak, eller hur? jo, jag vet att undermedvetna håller allt man någonsin gjort osv.. och jag har bra kontakt med undermedvetna, därför jag har "bra" minne, men på ett fuskigt sätt:p

Anmäl
2008-03-02 09:17 #20 av: sinsiew

Jätteintressant läsning, något att bita i.

Anmäl
2008-03-14 15:15 #21 av: GitteL

*puttar upp*

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-03-14 16:20 #22 av: Tunrida

Intressant och bra artikel, Perla!

Tänker på det här med minnen efter händelser vi varit med om. Hur de sätter sig i kroppen (kroppen är ett enda minne), och att detta sker när vi identifierat oss med händelsen, gjort den till en del av vår person.
 
När vi minns något som var hotfullt eller obehagligt reagerar kroppen som om det sker just nu (eftersom nuet är det enda som existerar egentligen).
Vårt instinktiva överlevnadsförsvar på direkt hot (anfall etc), sätts igång. Därför kan vi plötsligt reagera med kroppen (hjärtat slår fortare etc) när vi hör steg bakom oss i trappan, även fast vi inte förstår varför vi reagerar så. Men kroppen minns och sätter samman händelsen med en tidigare händelse som vi gjort till en del av oss.

När man kan se detta så klarnar mycket, i alla fall för mig. Jag behöver inte nödvändigtvis heller gå tillbaka till vilket minne som triggar detta (alltså till historien kring det), utan jag kan börja med att se att jag misstolkat något som hänt. Alltså, gjort det till en del av mig när det bara var något som hände, inte jag. Är det någon som hänger med? :-)

 

Anmäl
2008-03-14 16:52 #23 av: Ijin

#22 Nja, inte direkt... Men försöker så gott jag kaaan!

Anmäl
2008-03-14 17:57 #24 av: Tunrida

#23

Hihi, man gör så gott man kan. :-)

Du får gärna säga vad du inte hänger med på, så kanske jag kan bli tydligare? ;-) 

Anmäl
2008-03-14 18:04 #25 av: Ijin

Jag har nog inte samma reaktioner som dig; Men jag o andra sidna har ett rätt sjukt psyke..

Anmäl
2008-03-14 18:19 #26 av: Tunrida

Okej. :-)

Anmäl
2008-03-14 19:27 #27 av: omelett

#22 Jag har äntligen börjat inse detta. Inte alltid, men ganska ofta. Från att ha varit mörkrädd, till att nu mera gå upp naken, utan att tända lamporna mitt i natten om det skulle behövas. Ganska praktiskt är det oxå, jag bor på nedre botten. Jag behöver inte leta efter kläder, jag syns ändå inte i mörkretGlad

Rädslan kommer förmodligen från någon spökhistoria, när jag var barn. Jag är 45 nu och har aldrig sett ett spöke!

Anmäl
2008-03-14 20:20 #28 av: Ijin

#27 Jag har sätt ett spöke...

Anmäl
2008-03-14 20:24 #29 av: Faith

Ja det är verkligen en tankeväckande och intressant artikel Perla!

#22 Och som alltid när du skriver så får jag såna AHA upplevelser:) Du skriver och beskriver det så enkelt. Du klär känslor i ord så fantastiskt rätt och sant, och som jag känner igen då när jag läser dina ord. Så tack för alla insikter du gett/ger mig :)

Anmäl
2008-03-14 20:34 #30 av: omelett

#28 Du är rolig Ijin. Man vet aldrig vad man kan vänta sig av digGlad

Anmäl
2008-03-14 20:36 #31 av: Ijin

#30 Det är sant, Det var på en gammal herrgård, längs en alé, En person i frack med höghat som cycklade på en gammal cyckel, en sån som har Stort fram hjul och litet bakhjul..

Anmäl
2008-03-14 21:02 #32 av: Faith

..och det är självklart flera härinne som jag har fått många tankeväckande ord ifrån! Bara på en kort tid så har jag sett saker och ting på ett helt annat sätt än tidigare, så tack alla för era kloka ord Oskyldig Utan Gitte med medarbetare och ni medlemmar här, så vete sjutton.. :)

 

Anmäl
2008-03-14 22:34 #33 av: omelett

#31 Det finns ju en del som sett spöken, men dom verkar vara snälla och harmlösa.

#32 Visst lär man sig mycket här. Mycket hittar man mycket i böcker, men här kan man få hjälp med "tankefel" eller vad man ska kalla det.

Anmäl
2008-03-15 13:25 #34 av: GitteL

#22 Ja, jag hängde med dig i detta ;-)

#32 #33 Visst lär vi oss mycket här och i böcker, sedan är det vad vi gör i praktiken som är det viktigaste. Det är där vi kan se om det håller ;-)


Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-03-17 10:14 #35 av: Gronstedt

#22: Måste det vara ett minne av något som faktiskt hänt? Det finns väl en hel del instinkter också? Jag menar, om något morrar i en buske så blir man vettskrämd även om man aldrig blivit överfallen av en varulv ...

Anmäl
2008-03-17 15:04 #36 av: Ijin

#35 jo, det ligger någonting i vad du säger

Anmäl
2008-03-17 18:50 #37 av: Tunrida

#27

Känner igen mig i den där mörkerrädslan! Jag sov länge med lampan tänd om nätterna. För mig var det också en vändning när jag insåg att rädslan endast satt i huvudet, kanske pga ett gammalt minne.
Fast det har liksom ingen betydelse vilken anledningen till rädslan var, för när man kan se att den bara är en tanke man tagit för sanning, så försvinner dess grepp om en.

Jag kan visserligen fortfarande känna rädsla om jag ska gå på toa på natten i mörkret, men jag utmanar den genast och då faller den platt. För den är bara en tanke ändå, utan substans. :-)

 

 

Anmäl
2008-03-17 18:52 #38 av: Tunrida

#29 Oj, tack Faith för dina fina ord! :-)

Anmäl
2008-03-17 19:03 #39 av: Tunrida

#35

Ja, som jag också skrev i inlägget, så finns det en överlevnadsinstinkt inbyggd och det kan nog vara den som sätts igång om man hör något morra i busken. *s*

Fast, vad är egentligen instinkt kan man ju undra? Om kroppens celler minns allting och kroppen "återvinns" gång på gång under evolutionen, så kanske kroppen (cellerna) bär på minnen från ett morrande som var från en sabeltandad tiger någon gång i forntiden, och vi tar den rädslan som ren instinkt?

Jag vet inte, men det är intressanta funderingar tycker jag. :-)

Anmäl
2008-04-04 09:33 #40 av: Ijin

#33 Btw.. Spöken lär inte kunna göra någonting, även om dom är JÄTTE UBER SUPER DUPER SURA! dom är ju trotts allt inte ens gjorda av fast materia..?

Anmäl
2008-04-04 10:48 #41 av: Perla

#40

Det finns s k hjärnspöken som uppenbarligen har kunnat ställa till en hel del problem för människorna utan att "de" egentligen är det minsta fysiska. De tillhör de undermedvetna.

Sedan finns det varelser från andra dimensioner som en del kallar för spöken, andra för andar och ytterligare en grupp som enbart benämner dem som varelser. Dessa tillhör en annan diskussion men starta gärna en ny tråd om ämnet är intressant.

Glad

 

Anmäl
2008-04-04 15:07 #42 av: Ijin

#41 Orkar inte skapa trådar, det vet du:p Hjärnspöken... enda jag har av dom är hjärnsläpp och "dumheter-som-man-inte-borde-säga"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.