Medveten närvaro i nuet!

Barns känslomässiga smärta!

2008-04-05 20:29 #0 av: GitteL

Som barn uppfattade vi allt med den känslomässiga kroppen. Vi är egentligen inställda på kärlek för att utforska och njuta av livet. Vad är det som blir som det blir??

Vi är av naturen väldigt känsliga varelser, vi är så emotionella eftersom vi uppfattar allting med den känslomässiga kroppen. Den är som en radio som kan ställas in på att fånga upp eller reagera på vissa frekvenser. Den normala frekvensen före domesticeringen är att utforska och njuta av livet. Vi är inställda på kärlek.

Som barn har vi ingen definition av kärlek som något abstrakt begrepp, vi lever bara ut kärleken för sådana är vi.

Den känslomässiga kroppen har ett komponent som är likt ett larmsystem. Det låter oss veta när något ät fel.

Det är samma med den fysiska kroppen, den har ett larmsystem som låter oss veta när något är fel med vår kropp. Kallas för smärta.

När vi känner smärta beror det på att något är fel med kroppen, något som vi "måste" uppmärksamma och åtgärda.

Larmsystemet för den känslomässiga kroppen är fruktan och när vi känner fruktan beror det på att något är fel, kanske riskerar vi livet.

Den känslomässiga kroppen förnimmer känslor som vi inte kan se genom ögonen. Barn bara upplever känslor utan att deras förnuft tolkar eller ifrågasätter dem. Det är därför barn accepterar vissa människor och avvisar andra. När de inte känner sig säkra på en person avvisar de den eftersom de kan förnimma de känslor som personen sänder ut.

Vi lär oss att visa känslor i enlighet med den emotionella energin i vårt hem och hur vi personligen reagerar på den energin. Därför reagerar syskon olika beroende på hur de lär sig att försvara sig själva och anpassa sig till olika omständigheter. När föräldrar ständigt grälar, när de kommer i disharmoni, bristande respekt och lögner i hemmet så lär vi oss att bli likadana på ett känslomässigt sätt.

Även om de vuxna säger till oss att inte vara sådana och inte ljuga så kommer den känslomässiga energin hos föräldrarna hos hela familjen att få oss att uppfatta världen på ett likartat sätt.. Vi spelar de vuxnas spel och vi förlorar vår oskuld, vår frihet, vår lycka, och framförallt vår förmåga att älska. Kärleken.

Titta på ett barn som är 2 år gammal som springer och leker i parken. Mamman är där och tittar på sin lille pojke och hon är rädd att han skall ramla och slå sig. Vid en tidpunkt vill hon hejda honom och pojken tror att Mamman leker med honom så han försöker springa fortare för att det är ju en lek. På en gata intill kör det bilar vilket gör Mamman ännu mer rädd. Hon hinner ifatt honom och barnet väntar sig att hon skall leka men hon skriker på honom pga rädslan. WOW, vilken chock och det enda barnet ville var att visa glädje samt uttrycket för den kärlek han kände. Han förstår inte varför hon uppträder så.

Detta är en chock som med tiden hejdar kärleken lite i taget. Barnet förstår ej ord men kan dock undra Varför??

Att springa och leka är ett sätt för glädje och kärlek, men tyvärr är det inte längre tryggt eftersom föräldrar straffar när barnen ger uttryck för sin kärlek. De skickar in dom på rummet, hotar, och låter dig inte göra det barnet vill göra.

Vid belöning och bestraffning lär vi oss orättvisa och rättvisa. Känslan av orättvisa kan vi ofta se på barnet när de opponerar sig och vi föräldrar tror det skall vara så här eftersom vi lärt oss detta av samhällets normer. Orättvisan är som en kniv i ett sår som upprepas allt efter vi växer upp. Det finns i vårt kroppsminne som det känslomässiga giftet. Såren fylls av gift beroende på HUR vi reagerar på orättvisan.

Barn ha inga onda avsikter egentligen utan det är HUR de uppfattar det känslomässiga energierna i hemmet och i vår omgivning.

Ett barn är hemma och sätter sig och leker med ett värdefullt musikinstrument som är Pappans, barnet vill leka och vill absolut ej såra men den dagen är Pappan på dåligt humör för på jobbet gick det inte bra. Han ser barnet leka med gitarren och blir rasande och skickar upp barnet på rummet eller ger den smisk.

Orättvisan väcks till liv igen, du litade på din Pappa och allt vänds upp och ner för det är något som inte stämmer. Barnet börjar gråta och det är inte bara för straffet, det är även den känslomässiga aggressionen och det är en orättvis smärta i hjärtat. För barnet har ju inte gjort något egentligen med avsikt.

Utdrag ur ett kapitel av Kärlekens insikt. (Miguel Ruiz)

----------------------------------------------------------------

Så här vill jag sluta och detta var min förmedling av hur vi växer upp med vår känslomässiga smärta och när vi reagerar på saker så är det oftast omedvetna tankar från vårt förflutna som öppnar såret igen och igen tills vi blir vårt eget vittne när vi reagerar i olika situationer. Vi vill bli accepterade för den vi är och det gör vi själva när vi lyssnar på vad vi vill och inte vad andra vill att vi skall göra. Då är vi sanna gentemot oss själva. När någon säger annat känner vi spänningen i kroppen vi blir rädda för att inte bli accepterade. Känn rädslan och våga ändå för det är då vi utvecklas. Handling är mer nytta än att tjattra och diskutera för att övertyga.

Vi kan bli medvetet närvarande och göra det som en andlig övning. Vi blir inte offer för en situation utan vi blir vittnet och tar ansvar för vår egen reaktion. Livet ger oss precis det vi behöver och det sker en enorm rättvisa på jorden. Det finns absolut inget att skylla på för det är en gåva när vi reagerar och alla känslor är en nåd. Smärtan var då men i nuet finns det inte längre. Du är den som väljer om du vill tillåta att göra ditt känslomässiga sår större eller om du vill rensa bort ditt gift för att läka dina sår och acceptera.

Ingen behandlar dig illa om du inte tillåter det själv i sinnet och i dina tankar. Tankar kommer och går så bli vaken och se det som är omkring dig för det är precis detta du behöver för att rena dina sår. Samma energi drar till sig samma energi och samma vibration tills den dagen då vi inte reagerar längre, vi tar det inte personligt och kan hantera alla sorters situationer. Livet är en gåva.

Av: GitteL

Datum för publicering

  • 2008-04-05

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-04-06 02:41 #1 av: [Vintersaga]

Intressant text!

Efter seminariet i onsdags om hjärnan fick jag bekräftat min gamla tanke, att alla känslor föregås av en tanke. Det är väl därför som vi har förmågan att kunna sätta gamla känslomässiga upplevelser åt sidan när vi förstår dem.

Som Kay Pollak säger - vi har alltid ett val: Ska jag välja rädslan från gamla upplevelser (som tolk) eller se det som händer nu i kärlekens ljus...?

"Det jag fokuserar på växer i styrka!"

Anmäl
2008-04-06 14:21 #2 av: Gahella

Ja MYCKET intressant. Särskilt det där med orättvisor. I hela mitt liv har jag jobbat med rättvisefrågor och olika former av förtryck i olika grupper, typ Amnesty. När jag var yngre ville jag bli försvarsadvokat. Så absolut vi kan verkligen använda oss av de sår vi blev tillfogade som barn till något bra. Idag har jag förlöst mycket i ljuset av förståelse/förlåtelse, och kan därmed arbeta på ett helare sätt.


Anmäl
2008-04-06 14:59 #3 av: Ijin

Kul sak med livet är att man snabbt märker att det inte är rättvist, ska man någonstanns får man slåss för det;)

Anmäl
2008-04-06 16:25 #4 av: GitteL

#1 Efter seminariet i onsdags om hjärnan fick jag bekräftat min gamla tanke, att alla känslor föregås av en tanke. Det är väl därför som vi har förmågan att kunna sätta gamla känslomässiga upplevelser åt sidan när vi förstår dem.

Ja, så känner jag det också. Att skilja mellan egots rädsla eller kärlekens väg. Vi har den fria viljan att välja precis som Kay och många andra skriver om.

#2 Tänk så mycket vi kan ha vår barndom till och sedan att vi kan se helheten av allt när vi vaknar.

#3 Livet är vad vi gör det till. Rättvist eller orättvist. Finns olika sätt att se på det. I nuet finns det inga orättvisor, det är när vi börjar fundera och tänka med vår hjärna hur mycket "skit" det finns. Vi är inte vår "tänkare", det är enbart egot som funderar ut detta. Vi upplevde detta när vi var små men allt kan ändras.

Fokuserar vi oss på det negativa så förblir livet orättvist och DÅ kan jag lova att jag hittar fel på ALLA och ALLT. Hur mår jag då? Var går då all min energi?

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-04-06 17:20 #5 av: Ijin

#4 jag är alltid medveten om orättvisorna.. visst, det kostar energi, men om man ska komma någonstanns i utvecklingen så ska man se saker från alla vinklar. Även dom dåliga och bra. Jag gör detta hela tiden, men energi åtgången är ju iof enorm...

Anmäl
2008-04-08 04:01 #6 av: GitteL

#5 Visst finns det dualitet i allt Glad

 

 

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-04-08 09:19 #7 av: Ijin

#6 Japp=)

Anmäl
2008-05-09 14:04 #8 av: GitteL

Glad

 

 

 

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-10-21 16:17 #9 av: GitteL

Med tanke på tråden om en klurig fråga och rädsla om att lyckas och misslyckas så sitter allt i det undermedvetna.

Här finns några förklaringar vad som händer när vi är små och vad vi tar med för minnen i nuet.

Det vi fokuserar oss på får vi alltid mer av. Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-10-22 15:29 #10 av: Tunrida

#9 Tack Gitte för att du påminde om denna tråd. Glad

Anmäl
2008-10-23 10:23 #11 av: GitteL

#10 Glad

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-10-24 13:10 #12 av: Ijin

Kom att tänka på en sak, säker på att det sitter i det undermedvetna och inte i egot?

Anmäl
2008-10-26 15:05 #13 av: Gahella

Ja den tål verkligen att läsas igen! Samt din, Gitte´s egen kommentar och övning i detta;

Så här vill jag sluta och detta var min förmedling av hur vi växer upp med vår känslomässiga smärta och när vi reagerar på saker så är det oftast omedvetna tankar från vårt förflutna som öppnar såret igen och igen tills vi blir vårt eget vittne när vi reagerar i olika situationer. Vi vill bli accepterade för den vi är och det gör vi själva när vi lyssnar på vad vi vill och inte vad andra vill att vi skall göra. Då är vi sanna gentemot oss själva. När någon säger annat känner vi spänningen i kroppen vi blir rädda för att inte bli accepterade. Känn rädslan och våga ändå för det är då vi utvecklas. Handling är mer nytta än att tjattra och diskutera för att övertyga.

Vi kan bli medvetet närvarande och göra det som en andlig övning. Vi blir inte offer för en situation utan vi blir vittnet och tar ansvar för vår egen reaktion. Livet ger oss precis det vi behöver och det sker en enorm rättvisa på jorden. Det finns absolut inget att skylla på för det är en gåva när vi reagerar och alla känslor är en nåd. Smärtan var då men i nuet finns det inte längre. Du är den som väljer om du vill tillåta att göra ditt känslomässiga sår större eller om du vill rensa bort ditt gift för att läka dina sår och acceptera.

Ingen behandlar dig illa om du inte tillåter det själv i sinnet och i dina tankar. Tankar kommer och går så bli vaken och se det som är omkring dig för det är precis detta du behöver för att rena dina sår. Samma energi drar till sig samma energi och samma vibration tills den dagen då vi inte reagerar längre, vi tar det inte personligt och kan hantera alla sorters situationer. Livet är en gåva.


Anmäl
2009-03-04 14:07 #14 av: colena

Mycket intressant läsning, jag vill läsa mer.

Jag fick tips om denna sajt och blev överlycklig, som jag har letat.

Behöver lära mej mycket i detta då pojken mår skit hos sin pappa.

Har börjat lite smått att tala om för honom att han ska gå efter sin magkänsla inte vad vi tycker.

 

Ja, det blir mycket läsning och inlärning här nu.

 

Anmäl
2009-03-04 14:47 #15 av: Wargmane

Underbar text Gitte !!
Dessa ord kan nog hjälpa många ...på vägen !
Tack för att du finns !!

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.