Relationer!

Kärlekens insikt del 2

2008-12-15 11:06 #0 av: GitteL

Vi människor lever i ständig rädsla för att bli sårade och det ger upphov till stor dramatik vart vi än går.

Precis som beskrivningen av den infekterade huden är den känslomässiga kroppen full av sår och dessa sår är infekterade av känslomässigt gift. Sjukdomen fruktan yttrar sig som vrede, hat, sorg, avund och hyckleri. Resultatet är alla de känslor som får människor att lida och alla människor är drabbade av samma sjukdom. Vi skulle tom kunna säga att den här världen är ett mentalsjukhus. Men den psykiska sjukdomen har funnits i tusentals år och läkare och psykiatriböcker beskriver den som normal.

De anser att den är normal men jag kan berätta att det är den inte.

När vår fruktan blir för stark börjar förnuftet att svikta och står inte längre ut med alla sår och med allt gift i dem. I psykologiböcker kallas det för schizofreni, paranoia, psykos men dessa sjukdomar uppstår när förnuftet är så skrämt och såren gör så ont att det känns bättre att bryta kontakten med världen utanför.

Vi människor lever i ständig rädsla för att bli sårade och det ger upphov till stor dramatik vart vi än går.

Människors sätt att relatera till varandra är så känslomässigt smärtsamt att vi, utan någon uppenbar anledning blir arga, svartsjuka, avundsjuka och sorgsna. Det kan vara skrämmande att säga "jag älskar dig". Men även om det är smärtsamt och skrämmande att ha ett känslomässigt utbyte fortsätter vi med det och vi går in i relationer, vi gifter oss och vi får barn. Vi umgås med nära och kära samt med våra kollegor.

För att skydda våra känslomässiga sår pga. vår rädsla för att bli sårade så skapar vi något mycket sofistikerat i vårt sinne: Ett omfattande förnekelse system och i detta blir vi fullfjädrade lögnare.

Vi ljuger så perfekt att vi ljuger för oss själva t.om tror på våra egna lögner.

Vi märker inte att vi ljuger och ibland när vi faktiskt vet att vi ljuger så rättfärdigar vi lögnen och ursäktar den för att skydda oss själva från smärtan från våra sår.

Förnekelsesystemet är som en dimma framför våra ögon som hindrar oss för att se sig själv eller låta andra se en som man verkligen är. Förnekelsesystemet gör det möjligt för oss att inbilla oss att omvärlden tror det vi vill att de skall tro om oss. Vi sätter upp dessa barriärer för att skydda oss för att stänga andra människor ute men barriären håller oss även instängda och begränsar vår frihet. Människor gömmer sig och skyddar sig och när någon säger "Du trampar på en öm tå" det är inte riktigt sant. Sanningen är den att du rör vid ett sår i h*ns sinne och h*n reagerar därför att det gör ont.

Hjärta.jpg

När du är medveten om att alla omkring dig bär på känslomässiga sår med känslomässigt gift så kan du lätt förstå människors relationer i det toltekerna kallar Helvetesdrömmen.

Ur toltekiskt perpektiv är allt det vi tror om oss själva och allt vi vet om vår värld en dröm.

Du kan betrakta vilken religiös beskrivning som helvetet som du kommer att märka att den liknar vårt mänskliga samhälle, vårt sätt att drömma.

Helvetet är en plats med lidande, en plats med fördömande och orättvisor. En plats med straff som aldrig tar slut. Där står människa mot människa i en djungel av rovdjur, människor fulla av fördömande, klander, skuld och fulla av känslomässigt gift-avund, vrede, hat, sorg och lidande. Vi skapar alla dessa små demoner i vårt sinne eftersom vi har lärt oss att drömma helvetet i vårt eget liv.

Vi skapar var och en, en personlig dröm åt oss själva men människorna före oss har skapat en tro och yttre dröm, drömmen om det mänskliga samhället. Den yttre drömmen eller jorddrömmen är miljarder drömmares kollektiva dröm. Den stora drömmen omfattar samhällets olika lagar, religioner, kulturer och sätt att vara. All denna information lagras i våra sinnen likt tusen röster som talar samtidigt. Toltekerna kallar detta för mitote.

Vårt sanna jag är ren kärlek, vi är liv. Vårt sanna jag har ingenting med drömmen att göra men mitote hindrar oss att se det vi verkligen är. När du ser drömmen ur det här perspektivet och du har blivit medveten om vad du är, då ser du människans nonsens beteende och kan roas av det.

Det som för alla andra är ett stort drama blir för dig en komedi.

Du kan se människorna lida pga. något som inte är viktigt och som inte är verkligt. Men vi har inget val vi är födda i det här samhället som vi växer upp i och lär oss att bli som alla andra. Att visa upp nonsensbeteende hela tiden och att konkurrera med rent nonsens.

Föreställ dig att du kan besöka en planet där alla har ett annat slags känslomässigt sinne och de kan alltid relatera till varandra i glädje, kärlek och fred. Föreställ dig nu att du en dag återigen vaknar på vår planet och att du har blivit kvitt alla sår i din känslomässiga kropp. Du är inte längre rädd för att vara den du är oavsett vad de säger om dig, oavsett vad de gör så tar du det inte personligt och det gör inte ont längre. Du behöver inte skydda dig, du är inte rädd för att älska och dela med dig och öppna ditt hjärta. Ingen annan är som du, så hur kan du förhålla dig till människor som är känslomässigt sårade och sjuka av fruktan??

Ett kapitel av Miguel Ruiz bok Kärlekens insikt.

 

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-12-18 00:32 #1 av: bjprofit

Lika intressant läsning som del 1 och lustigt är att när du publicerade den artikeln fick jag hem i brevlådan just denna bok!

Ska läsa den med tomten, hahaha

Jag funderar just kring frågeställningen i sista avsnittet. Hur kan man förhålla sig till människor som är känslomässigt sårade och sjuka av fruktan. Egentligen fruktan för vad man själv står för och utstrålar?

En medveten person mot alla andra som är omedvetna?

Går det alls?

Anmäl
2008-12-19 22:31 #2 av: ojrip

#1 Äntligen någon som undrar samma sak som jag Glad

En medveten person mot alla andra som är omedvetna? Går det alls?

Den här är lätt. Svaret finns i texten i samma avsnitt:

"Du är inte längre rädd för att vara den du är oavsett vad de säger om dig, oavsett vad de gör så tar du det inte personligt och det gör inte ont längre. Du behöver inte skydda dig, du är inte rädd för att älska och dela med dig och öppna ditt hjärta."

Hur kan man förhålla sig till människor som är känslomässigt sårade och sjuka av fruktan.

Den här biten är svår tycker jag. Man kan förståss fokusera på det positiva och det "goda" och därmed förstärka det ála LoA Glad

Eller man kan låta sitt ljus skina och förändra på det viset.

Eller (det jag tycker är viktigt) möta dom där dom är...

 

 

Anmäl
2008-12-19 23:08 #3 av: bjprofit

#2 En medveten person mot alla andra som är omedvetna? Går det alls?

Jag borde ha skrivit tillsammans istället för mot alla andra som är omedvetna. Jag kände spontant att det nog skulle kännas ensamt på nåt sätt om jag var den ende som var medveten?

Men som medveten "behöver" jag väl egentligen ingen annan. Jag har inget "behov" av någon annan fast nog kan det ju vara trevligt mellan varvenFlört

Att vara positiv och fokusera på det som är positivt och gott låter väl som en bra ide för det man ger får man ju tillbaka. Heter det ju iaf Glad 

Anmäl
2008-12-20 14:00 #4 av: omelett

#1 När rädsla möter kärlek, kan den inte existera.

Ett exempel på det här var den gången jag gav en kvinna sparken. Hon agerade utifrån sin rädsla och gick till attack mot mig. Men eftersom jag inte hade någon rädsla, så ebbade allt ut till ingenting. Jag mötte henne i kärlek.

Så här funkar det i alla relationer. Två med kärlek blir stort och mäktigt. En rädd och en med kärlek blir ingenting. Två rädda blir konflikt.

Enkel matematik egentligen. +1+1=2, -1+1=0, -1-1=-2

Men möjligheten finns att när den som är rädd möts av kärlek, så vågar den öppna sig.

Anmäl
2008-12-20 14:11 #5 av: bjprofit

#4 Just det, jag håller med dig i det du säger.

Kommer ihåg du berättade om händelsen med den anställda. Det blir som ett avväpnande med din aktionGlad

Ett annat exempel är hur jag möts här på forumet. Ännu mer påtagligt inne på låsta delen för oss kursare där tycker jag det bara existerar värme och kärlek Skrattande

Anmäl
2008-12-20 14:19 #6 av: omelett

#5 Så är det verkligen på det här forumet. En tråd startar oftra med. Jag mår dåligt! Jag har ett problem! Dvs rädsla. Men rädslat möts alltid av kärlek här och resultatet blir att det går över. -1+1=0

Anmäl
2008-12-20 14:28 #7 av: bjprofit

#6 Yes, det häftiga tycker jag nu är att vi fått verktygen att själva kunna reflektera och vända "må dåligt" till "må bra" i många situationer iaf.Glad Vi har fått mycket hjälp till självhjälp kan man säga.

Anmäl
2008-12-20 14:53 #8 av: omelett

#7 Så är det verkligen. Efter allt stöd och alla vertyg vi har fått, så klarar vi det självaGlad

Anmäl
2008-12-20 16:17 #9 av: GitteL

#4 Härlig förklaring så det blir logiskt Glad

Visst är det lätt i text men desto svårare i praktiken men det är ju detta som är ett uppvaknande om och om igen.

Att gå från vårt omedvetna jag till vårt medvetna jag, att kunna stå bredvid sig själv och känna hur man reagerar och att det kan försvinna lika snabbt som det kom beroende på om vi identifierar oss med vår historia.

Denna film kan förklara det på ytterligare ett sätt, hur kvinnan är i sitt omedvetna jag och vänder sedan och hon blir sitt medvetna jag. Hon kapitulerar, muren raseras, ingen självkontroll, inga försvar utan enbart kärlek och förståelse. Vackert.

http://www.youtube.com/watch?v=fpbKmAIC16s

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2008-12-20 20:41 #10 av: ojrip

#2 Ensam... jag var rädd för det. Hade inte en enda människa att prata om andlighet med. Men... simsalabim... hittade jag Livshandboken.se - Ett exempel om hur lika attraherar lika. Glad

Och hur skulle jag vara med mina vänner? Som inte "såg" lögnen. Bara tanken att återvända till "helvetet" var omöjlig. Nåväl, i verkligeten visade det sig att det var inget annat än en otroligt dum tanke Glad.

Behovet av andra... Det är behovet av bekräftelse - maskeraden i kärlekens namn - som försvinner. Man behöver fortvarande andra människor för sin överlevnad.

 

 

Anmäl
2008-12-28 14:36 #11 av: Indiania

Mycket stark artikel, kände av den i hela min kropp.Har också " lyssnat " till era inlägg och det var lika starkt det också.

Kram

" Var nära naturen - var när dig själv "

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.