Relationer!

Är du ofrivilligt singel?

2010-05-22 13:13 #0 av: GitteL

Det är många som är singlar och många har provat att gå in i olika relationer men ändå så fungerar det inte. Många längtar efter närhet och vissa kan inte hitta den så kallade "rätta". Varför är det så här?

Om jag inte är medveten om vad jag gör så kan jag inte förändra mitt beteende och detta kan vi se om en person går från den ena relationen till den andre utan att reflektera över vad är min del i det hela.

En tjej, vi kan kalla henne för Anna. Hon har försökt att komma nära någon men så fort de kommer för nära hittar hon något som kan göra så att hon kan dra sig undan.

Ibland passar vi inte med varandra men om det från början känns bra så går nu Anna in och tänker ut olika saker som kan göra att hon kan dra sig undan.

Hon går in och tänker ut saker istället för att känna hur det känns.

Orsaken är den att när hon var liten så var hennes anknytning till Mamman väldigt otrygg. När Anna vara ledsen eller ville bli buren så såg inte Mamma eller Pappa hennes behov. De kunde inte för de var inte själva nära sina känslor.

Så Anna lärde sig att inte visa några känslor utåt som liten för att skydda sig. Hon blev ändå avvisad när hon behövde tröst eller kärlek.

Detta går igen när vi skall leta partner. Anna drar sig undan så fort de kommer nära eftersom det är smärtsamt att bli avvisad för det är vad hennes minne säger ifrån barndomen.

Andra kanske blir klängiga och vill ha bekräftelser om och om igen och känner oro så fort hennes partner inte är där. Det kanske räcker med att ett sms är skickat och h*n inte får svar direkt.

Det finns olika anknytnings teorier och det kan ni alltid leta upp själva.

Kärlek.jpg

 

Ett barn som får en trygg uppväxt där hennes behov kommer i första hand som liten tror och litar på att en partner stannar kvar och de vet också att de kan vara sig själva. De behöver inte spela en roll eller ta på sig en mask för de har total tillit. Gör en partner slut med en trygg person vet hon att det finns fler och tar inte det personligt utan går vidare.

Hitta den rätta börjar med oss själva och det går inte att läsa sig till utan det behövs andra strategier i praktiken för att ändra våra mönster.

Kvinnor och män som älskar för mycket behöver göra ett inre jobb för att känna att de duger precis som de är.

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2010-05-23 18:24 #1 av: [JesperAhlkvist]

Jag träffade tjejer som lixom jag strök medhårs för att slippa konflikter. Jag såg ju mig själv i dom. Vi gick i våra små bubblor utan att irritera eller störa varann. Nånstans kändes det fel utan att jag riktigt förstod varför. Men så till slut träffade jag kvinnan i mitt liv. Hon tryckte på precis alla mina ömma punkter men istället för att sticka som jag hade gjort innan började jag lyssna. Jag lyssnade på det hon sa och förstod att allting handlade bara om mig och min rädsla för att våga visa min styrka, för att våga visa min manlighet som jag hade gömt i alla år bakom mammas kjoltyg. Eftersom min pappa var så auktoritär och ingav sådan respekt hade jag dragit undan all min manlighet och utvecklat min kvinnlighet istället. Jag var rädd för pappa och ville inte vara som honom. Men så blev jag medveten om mig själv. Jag ville ju ha motstånd, jag ville ju växa. Jag ville inte vara kvar på samma punkt. Tryggt förvisso men menlöst. Jag tänkte inte låta mig kvävas längre, jag skulle bara ut ur min bubbla och bli mitt rätta jag.

Min flickvän och jag har många duster för båda har mycket att jobba på. Men vi växer och vi stöttar varann. När vi båda är i kärleken är allting rätt och hon är kvinnan i mitt liv. Vi är verkligen yin och yang och jag är så oerhört tacksam att hon visade mig dörren.

Tack för en bra artikel f ö.

Anmäl
2010-05-27 01:44 #2 av: Mirjami-78

En mycket bra artikel som väcker många tankar hos en!!Skrattande

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Anmäl
2010-06-01 13:57 #3 av: [GunillaF]

Vilken jättebra artikel.

När jag läser detta så gläds jag över att mina barn nog fått en "bra" och trygg uppväxt trots skilsmässa och dyligt. De är och har varit sina partners trogna i många år och inte dragit sig ur sina relationer. Det ser ljust och bra ut.

Värre är det för mig... Tyst och det stämmer så bra det du skriver om att aldrig bli upplockad eller tröstad som liten, när det som mest behövdes. Då blir det så som du beskriver. Tyvärr.Skäms

 

Anmäl
2010-06-05 13:31 #4 av: GitteL

#1 Tack för att du delar med dig av din berättelse och det är så viktigt att stötta varandra precis som du skriver. Är det bara en som skall stötta och förklara och den andre ej kan se saker och ting så är det ganska kört.

 

Många säger just att det börjar hos oss själva och det stämmer. Att bli medveten om sina gamla mönster. Ser vi nte våra behov så kan vi ej se dem hos andra men är vi öppna och vill lära så ändras allt.

We must walk the talk och öva i praktiken precis som du gör nu. 

 Glad

#2 Härligt med tankar. Glad

 

#3 Lite invecklat är vi och blir vi medvetna så kan vi göra något åt det. Tack för att du delar med dig.

Skrattande

Gitte - värd för personligutveckling

Hemsida: www.laserowcoach.se


Anmäl
2010-06-09 10:19 #5 av: siddelina

Mycket intressant artikel att läsa Gitte och spännande att läsa om er andras erfarenheter.

Jag är självvald singel för just nu jobbar med mig själv på att tycka om mig själv, älska mig själv och bry mig om mig själv.

Mitt "förhållande" just nu är på det personliga planet, för ett tag sen märkte jag att jag inte kunde se mig i spegeln utan att tänka nedvärderande saker om mig själv. Det gjorde mig sårbar och jag blev ledsen för allt möjligt och skyllde det på andra personer.

Jag tror att så länge en person inte tycker om sig själv, då är det svårt att ta emot kärlek och omtanke från andra människor. Så jag jobbar vidare på detta, jag tar emot komplimanger och växer på så sätt, jag säger ifrån när jag blir arg och ledsen på direkten och jag övar mig varje dag i konsten att älska mig själv när jag ser mig i spegeln.

Det hjälper faktiskt, tanken har en läkande kraft och jag står just nu på stappliga och darriga ben, men jag känner själv att jag har kommit en bra bit på väg. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.